Joba 9
1 Job loh koep a doo tih,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 A tueng te ka ming tangloeng dae hlanghing he Pathen taengah metlam a tang thai eh?
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?
3 Amah te oelh ham ngaih cakhaw, anih te thawngkhat ah pakhat long pataeng a doo thai moenih.
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.
4 A thinko cueih tih a thadueng khaw len rhapsat. A thuung dongah anih taengah unim aka mangkhak?
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
5 Tlang khaw haimo coeng tih a thintoek ah amih a maelh te khaw ming uh pawh.
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;
6 Diklai he a hmuen lamloh tlai tih a tung khaw tuen coeng.
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;
7 Khomik te a uen tih thoeng pawh, aisi khaw catui tloep a hnah.
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;
8 Vaan ke amah bueng loh a cueh tih tuitunli kah hmuensang dongah a cawt.
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;
9 Ning buhol neh airhitbom khaw, tuithim tlungkawt khaw a saii neh.
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;
10 Khenah tloel duela hno len a saii tih tae lek pawt hil ah khobaerhambae coeng.
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?
11 Kai taeng long a pah mai akhaw ka hmu pawt tih a tinghil akhaw anih te ka yakming moenih.
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.
12 Paco cakhaw ulong anih a mael sak? Ulong long anih te, “Balae na saii,” a ti nah?
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 Pathen tah a thintoek mael pawt tih Rahab aka bom rhoek khaw a hmui, a hmui ah ngam uh.
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;
14 Te dongah anih aisat te kai loh ka doo thai vetih a taengah ka ol ka coelh thai aya?
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?
15 Ka tang cakhaw kai lai aka tloek taengah ka doo thai pawt tih rhennah ni ka bih.
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.
16 Ka khue tih kai n'doo cakhaw ka ol a hnatun tila ka tangnah moenih.
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.
17 Hlithae neh kai kai m'phop tih lunglilungla la ka tloh ping.
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.
18 Ka mueihla he mael hamla kai m'pae pawt dae olkhaa ni kai n'kum sak.
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.
19 Thadueng dongah khaw len rhapsat tih laitloeknah dongah khaw unim kai aka tuentah he?
Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"
20 Ka ka neh ka tang akhaw ka boe hae ni, ka cuemthuek cakhaw ka kawn hae.
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.
21 Ka cuemthuek dae ka hinglu khaw ka ming pawt tih ka hingnah khaw ka kohnue.
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.
22 Te dongah pakhat la, “Cuemthuek neh halang khaw amah loh a khah,” a ti.
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.
23 Rhuihet loh a duek sak buengrhuet kae vaengah ommongsitoe kah noemcainah te a tamdaeng.
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Diklai he halang kut ah pae tih a laitloek kah maelhmai te a khuk. Te pawt koinih amah te unim?
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?
25 Ka khohnin khaw aka yong lakah bawn tih a yong dongah a then khaw hmuh uh pawh.
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;
26 Sangpho canghlong bangla tinghil tih, atha bangla caak dongah cu.
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
27 “Kai he ka kohuetnah ka hnilh pawn eh, ka maelhmai ka hlam saeh lamtah ngaidip saeh,’ ka ti akhaw,
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,
28 Ka nganboh he boeih ka rhih tih kai nan hmil mahpawh tila ka ming.
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
29 Kai ka boe coeng dae balae tih a honghi nen he ka kohnue eh?
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?
30 Vuelsong tui dongah ka hluk vetih ka kut lunghuem neh ka cil cakhaw,
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,
31 vaam khuila kai nan nuem hae vetih ka himbai neh kamah khaw n'tuei uh ni.
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
32 Hlang he kamah bangla a om pawt dongah anih te ka doo koinih laitloeknah la rhenten m'pawk uh ni.
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;
33 Mamih laklo ah oltloek tih mamih rhoi soah a kut aka tloeng om pawh.
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
34 A cungkui te kai taeng lamloh a khoe mai vetih a mueirhih loh kai n'let sak pawt mako.
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;
35 Ka thui neh anih ka rhih pawt dae kai he kamah taengah te tlam te ka om moenih.
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
