Joba 4
1 Te vaengah Temani hoel Eliphaz loh a doo.
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Te vaengah nang te ol neh n'noemcai saeh, na ngak aya? Tedae olthui te kuemsuem ham unim aka noeng eh?
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 Muep na toel tih kut kha rhoek khaw na talong coeng te.
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 Aka paloe rhoek te na olthui loh a thoh tih khuklu aka khun khaw na caang sak.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 Tedae namah taengla ha loe tih na ngak coeng, namah te m'ben tih na let coeng.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 Na hinyahnah, na ueppangnah, na ngaiuepnah, na longpuei kah thincaknah khaw om pawt nim?
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 Poek van laeh, ommongsitoe he paltham nim? Aka thuem rhoek te melam a thup?
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 Ka hmuh vanbangla boethae aka thoe tih aka soem khaw amah long ni thakthaenah a ah.
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 Pathen kah hiil dongah milh uh tih a thintoek khohli dongah khap uh coeng.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 Sathueng khaw kawknah neh sathuengca khaw a ol neh om dae sathuengca khaw a no tloong.
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 Maeh a mueh lamloh sathueng te milh tih sathuengnu ca rhoek khaw pam uh.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 Ka taengah ol a huen tih a olduem loh kai hna a lat sak.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 Hlang he khoyin olphong lamkah pomnah khuiah a ih muelh vaengah.
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 birhihnah loh kai m'mah tih thuennah neh ka rhuh boeih a rhih sak.
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 Mueihla loh ka maelhmai a pah vaengah ka mul ka saa poenghu.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 A pai vaengah khaw a mueimae ka hmat moenih. A muei tah ka mikhmuh ah om tih bidip ol a yaak.
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 Pathen lakah hlanghing he tang tih anih aka saii lakah ah hlang caihcil ngai a?
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 A sal rhoek soah tangnah pawt tih a puencawn te a lolh la a khueh atah,
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 Laipi neh lai im dongah kho aka sa aisat te bungbo hmai ah a khoengim pop coeng.
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 Mincang lamloh hlaem duela a phop te a yoeyah la a milh khaw mingpha pawh.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 Amih lamkah a a hlangrhuel a phil pah vaengah a duek uh moenih a? Te dongah cueihnah neh a om moenih a?
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
