Joba 3

1 Te phoeiah Job a ka te a ang tih a khohnin te a tap.

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

2 Te vaengah Job loh a doo tih,

Job tog till orda och sade:

3 Amah kah thang nah khohnin neh, “Tongpa a yom,” a ti hlaem khaw paltham mai saeh.

Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."

4 Te khohnin te a hmuep la om palueng vetih, Pathen loh a so la toem pawt mako. Te dongah vangnah loh te soah sae boel saeh.

Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

5 Te te hmaisuep neh dueknah hlipkhup loh suk saeh. A soah khomai yaal saeh lamtah, hlamhop hnin bangla let saeh.

Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

6 Tekah hlaem te a hmuep loh lo saeh lamtah kum khat kah khohnin dongah a kohoe boel saeh, hla taenah dongah khaw kun boel saeh.

Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

7 Tekah hlaem te pumhong la om saeh lamtah a khuiah omngaih laa cuen boel saeh ne.

Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

8 Khohnin thae aka phoei thil tih, a coekcoe la Leviathan aka haeng loh, te te tap saeh.

Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

9 Hlaemhmah aisi khaw hmuep saeh lamtah, khosae te lamtawn cakhaw sae boel saeh, mincang khosaeng te hmu boel saeh.

Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

10 Ka bungko thohkhaih te a khaih mai vetih thakthaenah he ka mik lamloh a thuh mai kolla.

eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

11 Balae tih bung khuiah ka duek pawh. Bungko lamloh ka thoeng tih ka pal hae.

Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

12 Balae tih khuklu loh kai n'doe, balae tih rhangsuk loh n'khut.

Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

13 Ka yalh to palueng koinih la ka ip mong vetih ka duem lah ni.

Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

14 Manghai rhoek neh a imrhong aka thoh diklai olrhoep rhoek taengla,

vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

15 Amih taengkah sui mangpa rhoek neh a im ah tangka aka hawn rhoek taengah.

ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

16 Rhumpu bangla n'thuh kanoek vetih vangnah aka hmuh noek pawh camoe rhoek bangla ka om pawt mako.

eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

17 Teah te halang rhoek loh khoponah a toeng uh tih thadueng aka bawt khaw pahoi duem.

Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

18 Thongtla rhoek te rhenten rhalthal uh tih, tueihno ol ya uh pawh.

där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

19 Tanoe neh kangham khaw amah la om pahoi tih sal khaw a boei taeng lamloh sayalh coeng.

Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

20 Balae tih thakthaekung taengah vangnah, hinglu khahing taengah hingnah a paek?

Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

21 Dueknah hamla aka rhingda long khaw dang hae pawt tih kawn lakah te te a too.

åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

22 Phuel a hmuh uh vaengah omngaihnah neh a ngaingaih la a kohoe uh.

åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

23 A longpuei te hlang ham tah a thuh dae a taengah Pathen loh a mak pah.

varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

24 Ka buh hmai ah ka hueinah ha pawk tih ka kawknah he tui bangla pha.

Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

25 Birhihnah neh ka birhih akhaw kamah m'vuei tih ka rhih nawn te khaw kamah taengah thoeng.

ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

26 Ka dingsuek pawt tih ka mong pawh, ka duem pawt vaengah khoponah ha thoeng,” a ti.

Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.