Joba 26
1 Job loh a doo tih,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Metlam thadueng mueh te na bom tih sarhi aka tak mueh bantha te na khang?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Metlam lae cueihnah aka tal te na uen tih a cungkuem ah lungming cueihnah na ming sak.
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 U taengah nim ol na thui tih nang lamloh u kah hiil nim aka thoeng?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Sairhai tah tui hmui ah kilkul uh tih kho a sak.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Tlangpuei ah hinghong la a yaal tih bang aka om pawt soah khaw diklai a dingkoei sak.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 A khomai khuiah tui a cun tih cingmai te a hmui ah a ueth pawh.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 A cingmai te a soah a yaal tih ngolkhoel hmai a dah.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Vangnah neh a hmuep laklo kah a khuetnah hamla tui hman ah a rhi a rhuen pah.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Vaan kah tung khaw hlinghloek uh tih a tluungnah dongah a ngaihmang uh.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 A thadueng loh tuipuei te a phih tih a lungcuei neh Rahab a phop.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 A mueihla loh vaan kah khocil a thoeng sak tih a kut loh yingyet rhul khaw a toeh.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 He tah a longpuei dongkah longpuei hmoi ni he. A thayung thamal kah khohum khuiah amah kah ol duem te metlam n'yaak? A thayung thamal te u long a yakming pai eh?” a ti.
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
