Suencuek 27
1 Tedae Isaak te a patong vaengah a mik hmang tih tueng pa pawh. Te vaengah a capa a ham Esau te a khue tih, “Ka capa,” a ti nah hatah a taengah, “Kai ni he,” a ti nah.
När Isak hade blivit gammal och hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: "Min son!" Han svarade honom: "Vad vill du?"
2 Te phoeiah, “Ka patong coeng tih ka dueknah khohnin khaw ka ming moenih he.
Då sade han: "Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.
3 Te dongah na hnopai, na liva neh na lii te lo laeh. Te phoeiah pong ah cet lamtah kai ham lampu sakah han yuep laeh.
Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig;
4 Te phoeiah ka ngaih vanbangla kai ham antui saii lamtah ka taengla han khuen. Ka ca saeh lamtah ka hinglu loh ka duek hlan ah nang te yoethen kan pae eh?,” a ti nah.
red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig, förrän jag dör."
5 Isaak loh a capa Esau taengah a thui vaengah Rebekah loh a yaak. Te dongah Esau tah pong ah maeh loh ham saa yuep la cet.
Men Rebecka hörde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,
6 Te vaengah Rebekah loh a capa Jakob te a uen tih, “Na pa loh na maya Esau te a voek coeng ne.
sade Rebecka till sin son Jakob: "Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau:
7 'Sakah te kai taengah han khuen lamtah kai ham antui saii laeh. Te phoeiah ka ca saeh lamtah ka duek hlan ah BOEIPA hmuh ah nang yoethen kan pae eh,’ a ti nah te ka yaak coeng he.
'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.'
8 Te dongah ka ca, kai loh nang kan uen bangla ka ol he ngai laeh.
Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.
9 Boiva taengla cet lamtah maae ca a then panit te kamah taengla han khuen laeh. Te phoeiah na pa ham a ngaih bangla antui ka saii eh.
Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om.
10 Te phoeiah na pa taengla khuen lamtah ca saeh. Te nen te a duek hlan ah nang te yoethen m'paesaeh,” a ti nah.
Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör."
11 Tedae Jakob loh a manu Rebekah taengah, “Ka maya Esau tah mulsui hlang tih kai tah sahnal hlang ni he.
Men Jakob sade till sin moder Rebecka: "Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.
12 A pa loh kai te m'phatuem khaming, a mik ah laithae la ka om vetih kai soah rhunkhuennah thoeng koinih yoethennah moenih,” a ti nah.
Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället för välsignelse."
13 Tedae a manu loh anih taengah, “Ka capa nang sokah rhunkhuennah te kai soah tla saeh. Kai ol he duem ngai laeh. Te dongah cet lamtah kamah taengla hang khuen,” a ti nah.
Då sade hans moder till honom: "Den förbannelsen komme över mig, min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt mig."
14 Te dongah cet tih a loh phoeiah a manu taengla a khuen. Te vaengah a manu loh a napa kah a ngaih bangla antui a saii pah.
Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om.
15 Te phoeiah Rebekah loh a capa a ham Esau kah himbai then te, im ah a loh tih a ca noe Jakob te a bai sak.
Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.
16 Te phoeiah maae ca kah a vin te a kut neh a rhawn kah a sahnal soah a dah pah.
Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.
17 Te phoeiah antui neh buh a saii te a capa Jakob kut ah a doe.
Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillrett.
18 Te phoeiah a napa taengla cet tih, “A pa,” a ti nah hatah, “Kai ni he, ka ca nang he unim?” a ti nah.
Och han gick in till sin fader och sade: "Min fader!" Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?"
19 Tedae Jakob loh a napa taengah, “Kai he na caming Esau ni. Kai taengah nan thui bangla ka saii coeng. Thoo lamtah, ngol laeh. Ka sakah he ca lamtah na hinglu loh kai he yoethen paek saeh,” a ti nah.
Då sade Jakob till sin fader: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig."
20 Tedae Isaak loh a capa te, “Ka ca metlam lae hekah he koe na hmuh lah,” a ti nah. Te dongah, “Na Pathen BOEIPA loh kai ham a thoeng sak dongah ni,” a ti nah.
Men Isak sade till sin son: "Huru har du så snart kunnat finna något, min son?" Han svarade: "HERREN, din Gud, skickade det i min väg."
21 Te dongah Isaak loh Jakob te, “Bet ha thoeih lamtah ka ca nang te, ka ca Esau taktak neh taktak pawt a khaw kan yam lah eh,” a ti nah.
Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig taga på dig och känna om du är min son Esau eller icke."
22 Te dongah Jakob loh a napa Isaak taengla thoeih tih a phatuem vaengah, “Ol tah Jakob ol dae a kut tah Esau kut,” a ti nah.
Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: "Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer."
23 Tedae a kut te a maya Esau kut phek, mulsui la a om dongah anih te hmat pawt tih yoethen a paek.
Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.
24 Te vaengah, “Nang he ka ca Esau taktak a?” a ti nah hatah, “Kai ni ue,” a ti nah.
Men han frågade: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja."
25 Te dongah, “Kai taengla han thoeih lamtah ka ca kah sakah te ka ca eh. Ka hinglu loh nang yoethen m'pae saeh,” a ti nah. Te phoeiah a taengla a thoeih pah. Te vaengah a caak phoeiah misurtui khaw a khuen pah tih a ok.
Då sade han: "Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig." Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.
26 Te phoeiah a napa Isaak loh anih te, “Ka ca bet ha thoeih lamtah kai m'mok,” a ti nah.
Därefter sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son."
27 Te dongah thoeih tih a mok. Te vaengah a himbai bo te a him pah tih yoethen a paek. Te phoeiah, “So lah, ka capa bo he, BOEIPA loh yoethen a paek khohmuen bo bangla om.
När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom; han sade: "Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark, som HERREN har välsignat.
28 Te dongah Pathen loh nang taengah vaan lamkah buemtui khaw, diklai khuehtawn khaw, cangpai cungkuem neh misur thai khaw m'pae saeh.
Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.
29 Pilnam rhoek loh nang taengah thotat uh saeh lamtah, namtu loh nang taengah bakuep khaw bakuep saeh. Na pacaboeina rhoek taengah boei la om lamtah na manu ca rhoek loh nang taengah bakop uh saeh. Nang thae aka phoei thil tah thaephoei thil saeh. Nang yoethen aka pae te yoethen pae saeh,” a ti nah.
Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!"
30 Tedae Isaak loh Jakob yoethen a paek te a khah van neh Jakob tah a napa Isaak mikhmuh lamloh nong tih vawl cet. Te phoeiah a maya Esau te a sakah nah lamkah tloep pai.
Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten.
31 Anih long khaw antui a saii van tih a napa taengla a khuen. Te phoeiah a napa te, “A pa thoo lamtah na capa kah sakah he ca laeh. Na hinglu loh kai yoethen m'pae saeh,” a ti nah.
Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: "Må min fader stå upp och äta av sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig."
32 Tedae anih te a napa Isaak loh, “Nang ulae?” a ti nah hatah, “Kai, na capa na caming Esau ni,” a ti nah.
Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde son."
33 Te dongah Isaak tah thuennah neh a nah la mat lakueng tih, “Saa a yuep phoeiah kai taengla aka khuen te ulae? Na lo hlan ah boeih ka caak tih anih te yoethen ka paek dongah a yoethen ngawn coeng,” a ti nah.
Då blev Isak övermåttan häpen och sade: "Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han ock förbliva."
34 Esau loh a napa kah olka te a yaak tih a len la pangngawlnah neh hluthlut mat pang. A napa taengah, “A pa, kai khaw yoethen m'pae,” a ti nah.
När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: "Välsigna också mig, min fader."
35 Tedae, “Na mana te thailatnah neh halo tih nang kah yoethennah a loh coeng,” a ti nah.
Men han svarade: "Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse."
36 Te dongah Esau loh, “A ming khaw Jakob la a khue pai. Te dongah ni a pabae la kai n'rhim tih kai kah caminghamsum te a loh. Te phoeiah kai kah yoethennah a loh coeng he,” a ti. Te phoeiah, “Kai ham tah yoethennah na paih pawt nim?,” a ti nah.
Då sade han: "Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?"
37 Tedae Isaak loh Esau te a doo tih, “Anih te nang soah boei la ka khueh coeng ne. Te dongah a pacaboeina boeih te a taengah sal la ka paek. Te phoeiah cangpai neh misur thai khaw anih ka pang sak coeng. Te dongah ka ca nang ham balae ka saii bal eh?,” a ti nah.
Isak svarade och sade till Esau: "Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?"
38 Tedae Esau loh a napa taengah, “a pa na taengkah yoethennah te pakhat khaw ta? Kai khaw yoethen m'pae van saw a pa,” a ti nah. Te vaengah Esau loh a ol te a huel tih rhap.
Esau sade till sin fader: "Har du då allenast den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader." Och Esau brast ut i gråt.
39 Te dongah a napa Isaak loh anih te a doo tih, “Diklai kah khuehtawn neh vaan dong sosang lamkah buemtui loh namah tolrhum ah om bitni ne.
Då svarade hans fader Isak och sade till honom: "Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara och utan dagg från himmelen ovanefter.
40 Na cunghang neh na hing vetih na mana taengah na thotat ni. Tedae na van van neh na rhawn dongkah a hnamkun te na bawt bitni,” a ti nah.
Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar din kraft, att du river hans ok från din hals."
41 Tedae a napa kah yoethennah te anih te yoethen a paek dongah Esau loh Jakob taengah a konaeh. Te dongah Esau loh a lungbuei khuiah,” A pa kah nguekcoinah tue yoei, ka mana Jakob te ka ngawn ni,” a ti.
Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv: "Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob."
42 Tedae a capa a ham Esau kah olka te Rebekah taengah a puen pah. Te dongah a capa a noe Jakob te a tah tih a khue sak. Te phoeiah amah taengah, “Na maya Esau loh nang ngawn daengah ni nang ham dam a ti eh ne.
När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: "Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig.
43 Te dongah ka ca, kai ol he ngai laeh. Thoo lamtah Haran ah ka nganpa Laban taengla namah yong laeh.
Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran,
44 Na maya kah kosi a mael hil hnin at khaw anih taengla khosa mai.
och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,
45 Na maya loh nang taengkah thintoek te mael tih anih taengah na saii te a hnilh phoeiah kan tah vetih te lamkah nang kan loh bitni. Balae tih nangmih rhoi khaw hnin at ah kan hlong eh?” a ti nah.
ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på samma gång?"
46 Te dongah Rebekah loh Isaak taengah, “Kheth nu mikhmuh ah ka hingnah loh a mueipuel. Amih Kheth nu bang tolrhum kah huta te Jakob loh a yuu la lo koinih kai kah hingnah he metlam a om eh?,” a ti nah.
Och Rebecka sade till Isak: "Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?"
