Olrhaepnah 9

1 Israel nang loh hnatun lah. Nang lakah aka len tih aka tlung khopuei dangka neh vong cak loh vaan duela aka sang namtom rhoek te paan ham neh huul hamla tihnin ah Jordan ke kat laeh.

Hör, Israel! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora och befästa upp mot himmelen,

2 Anakim ca rhoek tah pilnam khaw len tih sang. Te te na ming tih na yaak coeng. Anakim ca rhoek kah mikhmuh ah unim aka pai?

anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och om vilken du har hört att man säger: "Vem kan stå emot Anaks barn!"

3 BOEIPA na Pathen loh nang hmai ah a caeh hnin te ming lah. Amih te hmai loh a hlawp vetih a mitmoeng sak ni. Amih te na mikhmuh ah a kunyun sak vetih na huul bitni. Te vaengah BOEIPA loh nang n'uen vanbangla amih te na milh sak banlak bitni.

Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har lovat dig.

4 BOEIPA na Pathen loh amih te na mikhmuh lamkah a haek vaengah na thinko neh, “Ka duengnah neh he khohmuen pang sak ham BOEIPA loh kai n'khuen,” ti rhoe ti boeh. Tedae he namtom rhoek he a halangnah dongah ni BOEIPA loh nangmih mikhmuh lamkah a haek.

Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga vid dig själv: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land och taga det i besittning." Ty dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem för dig.

5 Na duengnah neh na thinko a dueng dongah amih khohmuen pang ham na caeh moenih. Tedae he namtom rhoek kah halangnah dongah ni BOEIPA na Pathen loh amih te nangmih mikhmuh lamkah a haek tih na pa rhoek Abraham, Isaak, Jakob taengah BOEIPA loh ol a caeng te a thoh.

Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

6 Te dongah na duengnah neh nang pilnam rhawn cak te khohmuen then pang sak ham BOEIPA na Pathen loh nang m'paek moenih tila ming lah.

Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk.

7 Khosoek ah BOEIPA na Pathen thin na toek sak uh te hnilh mueh la poek. Egypt kho na nong tak uh hnin lamloh he hmuen na pha uh due BOEIPA aka koek la khoeng na om uh.

Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din Gud. Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot HERREN.

8 Horeb ah khaw BOEIPA thin na toek sak uh dongah nangmih mit sak ham duela nangmih taengah BOEIPA loh a thintoek.

Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så att han ville förgöra eder.

9 Lungto cabael rhoi doe hamla tlang la ka luei. Te tah BOEIPA loh nangmih taengah a saii paipi cabael ni. Te vaengah tlang ah khohnin sawmli neh khoyin sawmli buh caak mueh neh tui ok mueh la kho ka sak.

När jag hade stigit upp på berget för att taga emot stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka.

10 Hlangping hnin ah BOEIPA loh tlang ah nangmih ham hmai khui lamkah a thui ol te lungto cabael panit dongah Pathen kutdawn loh rhuemtuet la a daek tih BOEIPA amah loh kai taengah m'paek.

Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där.

11 Khothaih likip neh khoyin likip bawtnah dongah BOEIPA loh paipi cabael la lungto cabael rhoi te kai m'paek.

Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna, gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.

12 Te vaengah BOEIPA loh kai taengah, “Thoo, he lamloh a loe la suntla laeh. Egypt lamkah nang khuen na pilnam loh poci coeng. Amih taengah longpuei ka uen te vawl nong uh tih amamih ham mueihlawn a saii uh,” a ti.

Och HERREN sade till mig: "Stå upp och gå med hast ned härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit sig till, vad fördärvligt är. De hava redan vikit av ifrån den väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte."

13 Te phoeiah BOEIPA loh kai m'voek bal tih, “Pilnam he ka sawt vaengah a rhawn khaw mangkhak la aka om pilnam rhoe la he.

Och HERREN talade till mig och sade: "jag har sett att detta folk är ett hårdnackat folk.

14 Kamah bueng he om mai lamtah amih te ka mit sak mai eh. A ming te khaw vaan hmui lamloh ka phae mai eh. Nang te tah namtom pilnu neh anih lakah hlangping ngai la kan saii bitni,” a ti.

Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."

15 Te dongah tlang lamloh ka mael tih ka suntlak vaengah tlang te hmai loh a dom coeng. Te vaengah paipi lungpael rhoi te ka kut rhoi dongah ka poem.

Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld; och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor.

16 Te vaengah nangmih loh BOEIPA kah a uen longpuei lamkah vilvak na nong uh. Vaitoca kah mueihlawn te namamih ham na saii uh tih BOEIPA na Pathen taengah na tholh uh te kak ka hmuh.

Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån den väg som HERREN hade bjudit eder gå.

17 Te dongah lungpael panit te ka tuuk tih ka kut rhoi dong lamkah ka voeih tih nangmih mikhmuh ah ka rhek sak.

Då fattade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon.

18 Te phoeiah lamhma kah bangla khothaih likip neh khoyin likip BOEIPA mikhmuh ah ka bakop tih buh ka ca pawh, tui khaw ka o pawh. Namamih kah tholh cungkuem neh laihmuh la a mikhmuh ah thae na saii uh neh BOEIPA na veet uh.

Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom.

19 Nangmih phae ham pataeng BOEIPA loh nangmih taengah a thintoek tih a thintoek neh a kosi te sut ka rhih. Tedae te tue ah BOEIPA loh ka ol koep a hnatun.

Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra eder. Och HERREN hörde mig även denna gång.

20 Aaron taengah khaw anih phae ham duela BOEIPA loh bahoeng a thintoek. Tedae te vaeng tue ah Aaron ham khaw ka thangthui pah.

Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra honom, och jag bad då jämväl för Aron.

21 Na khoeng na voep na saii uh vaitoca te khaw ka loh tih hmai neh ka hoeh. Te phoeiah laipi bangla a tip hil vuetvuet ka neet tih ka phom. Te phoeiah tlang lamkah aka long soklong ah laipi bangla ka voeih.

Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned från berget.

22 Teberah ah khaw, Masah ah khaw, Kiborthhattaavah ah khaw BOEIPA kah thintoek ham koi la khoeng na om uh.

I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock HERREN.

23 BOEIPA loh nangmih te, “Nangmih kam paek khohmuen te cet uh lamtah pang uh,” a ti. Kadeshbarnea lamkah n'tueih vaengah khaw BOEIPA na Pathen kah ol te na koek uh bal. Amah te na tangnah uh pawt tih a ol te na hnatun uh pawh.

Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och sade: "Dragen upp och intagen det land som jag har givit eder", då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och hörden icke hans röst.

24 Ka ming paek lamloh nangmih he BOEIPA aka koek lam ni khoeng na om uh.

Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då jag lärde känna eder.

25 BOEIPA mikhmuh ah khothaih likip neh khoyin likip ka bakop te khaw BOEIPA loh nangmih mitmoeng sak ham a thui dongah ni ka bakop.

Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han ville förgöra eder.

26 Te vaengah BOEIPA taengah ka thangthui tih, “Ka Boeipa Yahovah aw, namah kah boeilennah dongah na lat tih tlungluen kut neh Egypt lamkah na loh na pilnam neh na rho te phae boel mai saw.

Och jag bad till HERREN och sade: "Herre, HERRE, fördärva icke ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

27 Na sal rhoek Abraham, Isaak neh Jakob te poek lamtah pilnam kah mangkhak neh tholh halangnah te mael thil boel mai.

Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd;

28 Kaimih nang khuen nah khohmuen long tah, “Amih ham a thui pah khohmuen la amih khuen ham te BOEIPA loh coeng thai pawt tih amah kah hmuhuetnah la a om dongah khosoek ah duek sak ham ni amih te a khuen,” ti uh lah ve.

på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut: 'Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem ut och lät dem dö i öknen.'

29 Tedae amih he na pilnam neh na rho ni. Te dongah ni na thadueng len neh na khuen tih na ban loh a lam thil,” ka ti nah.

De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm."