2 Samuel 22
1 A thunkha cungkuem kut lamkah oe, Saul kut lamkah BOEIPA loh anih a huul hnin vaengah, David loh BOEIPA taengah hekah laa lung he a thui.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Te vaengah, “BOEIPA tah ka thaelpang neh ka rhalvong neh kai ham tah kai aka hlawt la om.
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Ka lungpang Pathen amah dongah ni ka ying, ka photling neh khangnah ki, ka imsang neh ka thuhaelnah, khangkung loh kai he kuthlahnah lamloh nan khang.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Thangthen ham tueng BOEIPA te ka khue dongah ka thunkha rhoek taeng lamloh ng'khang.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Dueknah tuiphu loh kai n'li tih, aka muen soklong loh n'sak he.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Ka kho a bing vaengah BOEIPA te ka khue tih ka Pathen taengah ka pang. Te vaengah ka pang ol te a bawkim lamloh a hna neh a yaak.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Te vaengah diklai te tuen la tuen tih hinghuen. Anih taengah a sai dongah vaan kah a yung te tlai tih tuen.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 A hnarhong lamkah hmaikhu thoeng tih, a ka lamkah hmai loh a laeh vaengah hmai-alh khaw tak.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Te phoeiah vaan a koiloep tih, a suntlak vaengah yinnah tah a kho hmuila pawk.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Cherub dongah ngol bal tih a ding vaengah khohli phae sola phoe.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 A kaepvai khohmuep neh khomong khomai dongkah tui tun te dungtlungim la a khueh.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Amah hmaikah a aa loh a hmai-alh te a dom.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 BOEIPA te vaan lamloh a kawk vaengah Khohni loh a ol a huel.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Thaltang a kah tih amih te a taekyak phoeiah, amih te rhaek neh a khawkkhek la a khawkkhek.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 BOEIPA kah tluungnah neh a hiil dongkah a thintoek yilh loh lunglai kah yung hoep tih sokca tuipuei khaw tueng.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 A sang lamloh yueng uh tih tui dueng khui lamkah kai he n'tuuk tih n'doek.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Kai ham tah tlung uh dae ka thunkha hlangtlung neh ka lunguet taeng lamkah kai n'huul.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Ka rhainah hnin ah kai m'mah uh cakhaw BOEIPA tah kai ham tukcawt longkhawn la om.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Kai khuiah a naep dongah kai he hoengpoeknah la kai n'khuen tih n'pumcum sak.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 Ka duengnah bangla BOEIPA loh kai n'thung tih, ka kut kah a cimcaihnah vanbangla kamah taengla ham mael coeng.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 BOEIPA kah longpuei te ka ngaithuen tih ka Pathen taeng lamloh ka poehlip van pawh.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Amah kah laitloeknah boeih te tah a laitloeknah bangla ka hmaiah ka khueh tih a khosing lamloh ka phael pawh.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 A hmaiah cuemthuek la ka om tih ka thaesainah lamkah khaw ka cue uh.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 A mikhmuh kah ka duengnah, ka cimcaihnah vanbangla BOEIPA loh ka taengah han thuung coeng.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Hingcim taengah uepom la na om tih, cuemthuek hlangrhalh taengah na cungkuem coeng.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 Aka meet uh taengah na meet uh tih, voeldak te tah na hnueih.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Pilnam mangdaeng te na khang tih, na mikhmuh kah aka pomsang rhoek te na kunyun sak.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 BOEIPA namah tah ka hmaithoi la na om tih, ka hmaisuep khaw BOEIPA loh a tue coeng.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Namah nen tah caem khaw ka poeng tih, ka Pathen nen tah pangbueng khaw ka poe thai.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Pathen tah a longpuei khangmai tih, BOEIPA kah olthui a cimcaih dongah anih khuiah aka ying boeih ham tah photling la a om pah.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 BOEIPA phoeikah Pathen te unim? Mamih kah Pathen phoeiah tah unim lungpang bal?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Ka lunghim Pathen tah ka thadueng la om tih, amah kah longpuei te ka longpuei ham a khangmai la khueh.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Ka kho sayuk kho bangla a khueh tih, ka hmuensang ah kai m'pai sak.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Ka kut he caemtloek ham a cang tih ka ban loh rhohum lii khaw a phuk thai.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Namah kah daemnah photling te ka taengah nam paek tih, namah kah kodonah neh kai nan ping sak.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Ka kungdak kah ka kholaeh khaw na aeh dongah ka kho paloe pawh.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Ka thunkha rhoek te ka hloem tih, ka mitmoeng sak vaengah amih ka khah hlanah ka balkhong moenih.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Amih te ka khah tih ka phop daengah ni thoo uh thai pawt tih ka kho tangah a bakop uh.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Caemtloek ham khaw kai he thadueng nan vah sak tih, kai aka tlai thil rhoek te kamah hmuila na koisu.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Te dongah ka thunkha rhoek te kai taengah a rhawn na duen sak tih, ka lunguet khaw ka biit.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 BOEIPA taengah khaw pang uh coeng dae khang voel pawt tih, amih te doo voel pawh.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Te dongah amih te diklai laipi bangla ka neet tih, long kah tangnong bangla ka tip sak phoeiah ka nulh.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Ka pilnam kah tuituknah khui lamkah khaw kai nan hlawt. Namtom kah a lu la kai nan hloe dongah ming pawt pilnam loh kai taengah thotat.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 Kholong ca rhoek loh kai taengah mai a tum uh tih, a hna neh a yaak hamla ka ol a hnatun uh.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Kholong ca rhoek loh tahah uh tih, a vongtung khui lamloh yingyet uh.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 BOEIPA kah hingnah dongah ka lungpang tah a yoethen pai tih, kai ham daemnah lungpang Pathen tah pomsang pai saeh.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Pathen loh kai hamla tawnlohnah a paek tih, pilnam te kai kungdak la a suntlak sak.
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 Ka thunkha rhoek taeng lamkah kai nan poh, kai aka tlai thil rhoek kah a sola kai nan pomsang bal. Hlang kah kuthlahnah lamkah kai nan huul.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Te dongah BOEIPA nang te namtom taengah kan uem vetih na ming te ka tingtoeng ni.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 A manghai kah khangnah imsang tah len pai. Te dongah ni sitlohnah he a koelh taengah khaw, David neh a tiingan taengah khaw kumhal duela a saii pah,” a ti.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
