2 Samuel 10

1 Ammon koca rhoek kah manghai a duek phoeiah anih yueng la a capa Hanun te tloep manghai.

En tid härefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom.

2 Te vaengah David loh, “A napa loh kai soah sitlohnah a tueng sak vanbangla Nahash capa Hanun taengah sitlohnah ka tueng van ni,” a ti. Te dongah a napa kongah anih suem nah te David loh a sal rhoek kut neh a pat tih David kah sal rhoek khaw Ammon koca rhoek kah khohmuen te a pha uh.

Då sade David: "Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, likasom hans fader bevisade mig vänskap." Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land,

3 Te vaengah Ammon koca rhoek kah mangpa rhoek loh a boei Hanun taengah, “David loh na mikhmuh ah na pa a thangpom dongah nang suem hamla han tueih nama? Khopuei te khe ham neh longyam ham pawt nim? Khopuei palet hamla David loh nang taengah a sal rhoek te han tueih,” a ti nah.

sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: "Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka staden, för att bespeja och sedan fördärva den har David sänt sina tjänare till dig."

4 Hanun loh David kah sal rhoek te a khuen tih a hnapae rhakthuem te a vok pah phoeiah, a himbai te a ael ah ngencawn la a saii pah tih amih te a tueih.

Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.

5 Tedae David taengla a puen uh dongah amih aka doe te a tueih pah. Tekah hlang rhoek tah hmaithae la bahoeng a om uh coeng dongah manghai loh, “Na hmuimul a cawn hil Jerikho ah khosa uh lamtah ha bal uh,” a ti nah.

När man berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: "Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka."

6 David taengah a bo a rhim te Ammon ca rhoek loh a hmuh uh. Te dongah Ammon ca rhoek loh a tah uh tih Bethrekhob neh Aramzobah rhalkap thawng kul, Maakah manghai kah hlang thawngkhat, Toba kah a hlang khaw hlang thawng hlai hnih te a paang uh.

Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bort och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs män tolv tusen.

7 David loh a yaak vaengah Joab neh caempuei hlangrhalh rhoek te boeih a tueih.

När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.

8 Te vaengah Ammon ca rhoek te ha pawk uh tih caemtloek ham vongka thohka ah rhong a paiuh. Aramzobah neh Rehob, Tob hlang neh Maakah amah amah bueng te kohong ah omuh.

Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid framför stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob, ävensom Tobs män och maakatéerna, ställde upp sig för sig själva på fältet.

9 A hnuk a hmai ah caemtloek hmapai loh anih a pai thil te Joab loh a hmuh. Te dongah Israel, Israel te a coelh, a coelh tih Aram doe hamla rhong a pai.

Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.

10 Pilnam hlangrhuel te a maya Abishai kut ah a tloeng tih Ammon ca rhoek doe hamla rhong a pai.

Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, vilken med dem ställde upp sig mot Ammons barn.

11 Te vaengah Aram te kai lakah a tanglue atah kai taengah khangnah la ha om ne. Ammon ca rhoek ni nang lakah a tanglue van atah nang taengah khangnah la ka pawk bitni.

Och han sade: "Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag tåga till din hjälp.

12 Thaahuel lamtah mah pilnam ham neh mamih kah Pathen khopuei rhoek ham thaahuel uh. BOEIPA loh amah mikhmuh ah a then la a saii bitni,” a ti nah.

Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes."

13 Joab neh a taengkah pilnam tah Aram taengah caemtloek la thoeih. Te dongah a mikhmuh lamkah rhaelrham uh.

Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna och de flydde för honom.

14 Ammon ca rhoek loh Aram a rhaelrham te a hmuh uh vaengah amamih khaw Abishai mikhmuh lamloh rhaelrham uh tih khopuei la pawk uh. Joab khaw Ammon ca rhoek taeng lamloh mael tih Jerusalem la cet.

Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för Abisai och begåvo sig in i staden. Då drog Joab bort ifrån Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.

15 Israel mikhmuh ah amah a yawk te Aram loh a hmuh vaengah tun tingtun uh.

Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, församlade de sig allasammans.

16 Te dongah Hadadezer loh tuiva rhalvang kah Aram te a tah tih hang khuen. Te vaengah Hadadezer kah caempuei mangpa Helam neh Shobakh tah amih hmai ah lamhma rhoi.

Och Hadadeser sände bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo då till Helam, anförda av Sobak, Hadadesers härhövitsman.

17 David taengla a puen pah vaengah Israel tom te a coi tih Jordan te a kat puei. Helam a pha vaengah Aram loh rhongpai neh David te a mah dongah anih neh tloek uh rhoi.

När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam; och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och gåvo sig i strid med honom.

18 Tedae Aram te Israel mikhmuh ah vik rhaelrham uh. Te dongah David loh Aram taengkah leng ya rhih neh marhang caem thawng sawmli te a ngawn. Caempuei mangpa Shobakh te khaw a ngawn tih pahoi duek.

Men araméerna flydde för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju hundra vagnar, så ock fyrtio tusen ryttare; deras härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.

19 Hadadezer kah sal manghai rhoek loh Israel mikhmuh ah a yawk uh te boeih a hmuh uh daengah Israel te a rhong uh tih a taengah thotat uh. Te phoeiah Aram loh Ammon koca rhoek koep a rhun ham a rhih uh coeng.

Då alltså Hadadesers alla lydkonungar sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underdåniga. Efter detta fruktade araméerna för att vidare hjälpa Ammons barn.