< Job 8 >

1 To naah Shuh acaeng Bildah mah,
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 hae baktih hmuen kawngnawk hae vai nazetto maw na thuih han vop? Na pakha hoi tacawt loknawk loe nasetto maw takhi baktiah thacak vop tih?
Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
3 Sithaw loe katoeng ai ah lokcaek maw? Katoeng ah lokcaekhaih to Thacak Sithaw mah phrae ving tih maw?
Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Na caanawk mah a nuiah hmuen sakpazae o pongah, a sakpazae o haih baktih toengah, anih mah nihcae to thuitaek;
Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
5 toe Sithaw khaeah nang qoi moe, Thacak Sithaw khaeah tahmenhaih na hnik nahaeloe,
så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
6 na ciim moe, na toeng nahaeloe, vaihi nang hanah angthawk ueloe, katoengah kho na sakhaih ahmuen to qoengsak tih.
då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
7 Nam tong tangsuek naah thoengkae cadoeh, hnukkhuem ah loe lensawkhaih hoiah na qoeng tahang tih.
och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
8 Kalaem tangcae atue to dueng ah, nam panawk mah tongh o ih hmuennawk to dueng ah loe poek ah;
Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
9 (aicae loe zangduem ah ni tapen o vop, to pongah tidoeh a panoek o ai, long nuiah aicae khosakhaih aninawk loe tahlip ah ni oh.)
-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
10 Nihcae mah loe palung tang hoi patuk ueloe, na thuitaek o mak ai maw?
men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
11 Cakrungkung baktih akung loe tangnong om ai ahmuen ah amprawk thai maw? Tui taeng ih phroh loe tui om ai ah ampraek thai maw?
"Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
12 To akung loe amprawk tahang naah, aqam hing suep pongah mi mah doeh aat ai; toe kalah qam pongah azaem zoi kue.
Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
13 Sithaw pahnet kaminawk caehhaih loklam doeh to tiah oh; Sithaw tidoeh sah ai kami oephaih loe amro tih.
Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
14 Nihcae oephaih loklam loe amro tih, nihcae amhahaih loe bongpaha tazae baktiah ni om tih.
Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
15 Anih loe angmah im ah amha, toe angdoe thai ai; a ban hoi patawnh, toe cak ai.
Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
16 To baktih kami loe ni bet naah hing suep moe, tanghang mah takha to khuk boih.
Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
17 A tangzun mah thlung to zaeng boih moe, thlung salakah tangzun sakhaih ahmuen to pakrong.
kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
18 Toe kami mah a ohhaih ahmuen hoiah aphongh ving naah loe, a ohhaih ahmuen mah anih khaeah, Nang hae kang hnuh vai ai, tiah naa ueloe, angphat taak tih.
Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
19 Khenah, anih anghoehaih loklam loe to tiah oh; anih amprawkhaih ahmuen ah, kalah thingnawk to amprawk o lat tih.
Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."
20 Khenah, coek koi om ai kami to Sithaw mah haek ai; kasae hmuen sah kami doeh abomh ai:
Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
21 anih mah na pakha to pahnuisak ueloe, na pahni to anghoehaih hoiah koisak tih.
Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
22 Nang hnuma kaminawk to azatsak tih, kasae kami ohhaih im to anghma tih boeh, tiah a naa.
De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

< Job 8 >