Jeremiah 9
1 Aw kai kaminawk ih canu humhaih pongah, aqum athun ka qah, ka lu loe tui suih moe, ka mik loe tuibap ah oh boeh.
Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en tårekälla, så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk!
2 Aw nihcae loe zu sava nuiah zaehaih sah kami, oep kaom ai kami ah oh o pongah, kaimah ih kaminawk to ka caeh taak moe, praezaek ah ohhaih ahmuen pakrong han ka koeh boeh.
Ack att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde övergiva mitt folk och draga bort ifrån dem! Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare, en församling av trolösa.
3 Nihcae loe amsawnlok thuih hanah palai to kalii baktiah anueng o coek boeh; toe nihcae loe long nuiah loktang lok hoi qoeng o ai; zaehaih maeto pacoeng maeto bangah caeh o moe, Kai hae panoek o ai, tiah Angraeng mah thuih.
Sin tungas båge spänna de till att avskjuta lögner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de gå från ogärning till ogärning, men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.
4 Nam puinawk nuiah acoe oh; nam nawkamyanawk to oep o hmah; nawkamyanawk loe aling thaih kami ah oh o boih, ampuinawk doeh kasae thui thaih kami ah ni oh o.
Var och en tage sig till vara för sin vän, och ingen förlite sig på någon sin broder; ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre, och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
5 Nihcae loe angmacae ampui to aling o, loktang to thui o ai; amsawnlok thuih hanah palai to patuk o; zaehaih sak o loiah angpho o boeh.
Var och en handlar svikligt mot sin vän, och ingen talar vad sant är; de öva sina tungor i att tala lögn de arbeta sig trötta med att göra illa.
6 Nang loe alinghaih um ah na oh, alinghaih pongah kai panoek han koeh o ai, tiah Angraeng mah thuih.
Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.
7 To pongah misatuh Angraeng mah hae tiah thuih; Khenah, nihcae to atui ah kam kawsak moe, Ka tanoek han; Kai kaminawk canu hanah kawbangmaw Ka sak pae han?
Därför säger HERREN Sebaot så. Se, jag måste luttra och pröva dem; ty vad annat kan jag göra, då nu dottern mitt folk är sådan?
8 Nihcae ih palai loe duekhaih palaa ah oh moe, alinghaih hoiah lok a thuih o; a imtaeng kami khaeah pakha hoiah angdaehhaih lok to thuih o, toe palung thung hoiah loe Anih han dongh patung pae o.
Deras tunga är en mördande pil; vad den talar är svek. Med munnen tala de vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägga de försåt för honom.
9 Hae hmuennawk pongah thuitaek ai ah ka oh han maw? tiah Angraeng mah thuih; to baktih acaeng nuiah danpaek ai ah poek angphohaih hoiah maw Ka oh han?
Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
10 Maenawk to ka qah haih moe, praezaek ih ohhaih ahmuennawk hanah doeh ka oi haih han; mi mah doeh caeh thaih han ai ah, hmai mah kangh boih boeh; kaminawk mah im ah pacah ih moi lok doeh thaih o ai boeh; van ih tavaanawk doeh angpoeng o boih boeh, moi kasannawk doeh cawnh o boih boeh moe, om o ai boeh.
Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång; jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen. Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram och inga läten av boskap där höras; både himmelens fåglar och fyrfotadjuren hava flytt och äro borta.
11 Jerusalem loe anghnoeng tapophaih ahmuen, tasuinawk ohhaih ahmuen ah ka sak han; Judah vangpuinawk doeh, kami om ai ahmuen ah ka ohsak han.
Jag skall göra Jerusalem till en stenhop, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
12 Hae hmuen panoek thaih, palungha kami loe mi aa? Hae hmuen thuih thai hanah Angraeng mah lokthuih pae ih kami loe mi aa? Mi doeh caeh thaih han ai ah, prae loe amro boeh moe, praezaek baktiah hmai mah kang boih boeh.
Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går fram?
13 Angraeng mah hae tiah thuih; Nihcae loe angmacae hmaa ah ka suek pae ih, ka patukhaih lok to pahnawt o, ka lok tahngai o ai moe, pazui doeh pazui o ai;
Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag, den som jag förelade dem, och icke hava hört min röst och vandrat efter den
14 angmacae poekhaih loklam to pazui o moe, ampanawk mah patuk ih, Baalnawk hnukah bang o lat.
utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt Baalerna, såsom deras fader lärde dem.
15 To pongah misatuh Angraeng, Israel Sithaw mah hae tiah thuih; Khenah, hae kaminawk, nihcae loe kakhaa buh to ka pacah moe, kasoetui to ka naeksak han.
Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva detta folk malört att äta och gift att dricka.
16 Angmacae hoi ampanawk mah panoek o vai ai ih, Sithaw panoek ai kaminawk salakah kam hetsak han; nihcae ka hum boih ai karoek to, sumsen ka patoeh han.
Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
17 Misatuh Angraeng mah hae tiah thuih; Kho poek oh, qah thaih nongpatanawk angzoh hanah kawk oh; oi thaih nongpatanawk angzoh thai hanah patoeh oh.
Så säger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gråterskor, för att de må komma, och sänden efter förfarna kvinnor, och låten dem komma.
18 Kaminawk mah, aicae mikkhraetui long moe, mikkhraetui hoi mik koi ai karoek to ang qah o haih hanah, nihcae to karangah angzo o sak ah.
Låten dem med hast stämma upp sorgesång över oss, så att våra ögon flyta i tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Qahhaih lok loe Zion hoiah angthaih; aicae loe amro o tangtang boeh! Azathaih a tongh o boeh, minawk mah aicae ohhaih ahmuennawk to phraek boih boeh pongah, prae loe pahnawt sut han oh boeh.
Ty sorgesång höres ljuda från Sion: Huru har ej förstörelse drabbat oss! Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet, ty våra boningar hava de slagit ned.
20 Aw nongpatanawk, Angraeng ih lok to tahngai oh; anih pakha hoi tacawt lok pongah naa to patueng oh; na canunawk hanah qahhaih lok, a imtaeng kaminawk boih hanah oihaih lok to patuk oh.
Ja, hören, I kvinnor, HERRENS ord, och edert öra fatte hans muns tal. Lären edra döttrar sorgesång; ja, lären varandra klagosång.
21 Duekhaih loe aicae ih thokbuem ah dawh tahang moe, tasa bang ih nawktanawk to hum moe, longhma ih thendoengnawk to hum hanah, aicae ohhaih ahmuen thungah akunh.
Ty döden stiger in genom vara fönster, han kommer in i våra palats; han utrotar barnen från gatan och ynglingarna från torgen.
22 Angraeng mah hae tiah thuih, tiah thui paeh; Kadueh qoknawk loe aek batiah azawn ah angsong o tih, cang aat kami mah tahmaih ih cangqui baktiah, mi mah doeh nihcae ih qok to pakuem mak ai.
Ja, tala: Så säger HERREN: Och människornas döda kroppar ligga såsom gödsel på marken och såsom kärvar efter skördemannen, vilka ingen samlar upp.
23 Angraeng mah hae tiah thuih; Palungha kami loe palunghahaih pongah amoek o hmah nasoe, thacak kami doeh a thacakhaih pongah amoek hmah nasoe loe, angraeng kami doeh angraenghaih pongah amoek hmah nasoe:
Så säger HERREN: Den vise berömme sig icke av sin vishet, den starke berömme sig icke av sin styrka, den rike berömme sig icke av sin rikedom.
24 amoek kami mah, Kai loe long nuiah tahmenhaih hoi amlunghaih, katoengah lokcaekhaih, toenghaih sahkung Angraeng ah oh, tiah kai panoekhaih bangah amoek o haih nasoe, tiah Angraeng mah thuih.
Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är HERREN, som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
25 Khenah, takpum ah khue tangyat hin aat kaminawk thuitaekhaih aninawk to angzoh li boeh;
Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla omskurna som dock äro oomskurna:
26 Izip, Judah, Edom, Ammon, Moab hoi praezaek hoi angthla parai ahmuen ah kaom kaminawk boih loe tangyat hin aat o ai, Israel imthung takoh boih doeh palungthin tangyat hin aat o ai, tiah Angraeng mah thuih.
Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
