< Hebru 13 >

1 Nawkamya amlunghaih to ompoe nasoe.
Lat broderkjærleiken vara ved!
2 Amlunghaih hoiah angvinnawk khetzawn han pahnet o hmah: to tiah a sak o naah thoemto kaminawk mah poek ai pui hoiah van kaminawk to a khetzawn oh.
Gløym ikkje gjestmilda! for ved den hev nokre havt englar til gjester, utan dei visste det.
3 Nangcae doeh taksa ah ni na oh o, raihaih tong kaminawk to pahnet o hmah, thongim krah kaminawk to thongim nawnto krah kami baktiah poek oh.
Kom i hug deim som er fangar, som var de deira medfangar, deim som lid vondt, sidan de og sjølve er i likamen!
4 Kami boih mah imthong krakhaih to pakoeh han oh, iihkhun to amhnongsak ai: toe tamquta hoiah zaehaih sah kami hoi zu sava laep ah nongpa nongpata zaehaih sah kaminawk loe Sithaw mah lokcaek tih.
Egteskapet vere i agt og æra hjå alle, og egtesengi usmitta! for lauslivande og horkarar skal Gud døma.
5 Anih mah, Natuek naah doeh kang pahnawt o sut mak ai, caeh doeh kang caeh o taak mak ai, tiah thuih pongah, na poek o ih hmuen loe phoisa koeh hmoekhaih na ai ah, na tawnh o ih hmuen hoiah palung akii oh.
Lat dykkar ferd vera utan pengehug, og ver nøgde med det de hev! for han hev sagt: «Eg skal so visst ikkje sleppa deg og ikkje slå handi av deg, »
6 To pongah aicae mah misahoihhaih hoiah, Angraeng loe kai bomkung ah oh, ka zii mak ai: kami mah kawbangmaw na naa thai tih, tiah a thuih o han oh.
so me hugheilt kann segja: «Herren er min hjelpar, eg vil ikkje ottast; kva kann eit menneskje gjera meg?»
7 Nangcae ukkung hoi nangcae khaeah Sithaw lok thui kaminawk to pahnet o hmah: nihcae khosakhaih tuinuen to khen oh loe, nihcae tanghaih loklam to pazui oh.
Kom i hug dykkar forstandarar som hev tala Guds ord til dykk! sjå utgangen på deira ferd, og fylg so etter deira tru!
8 Jesu Kri loe cangduem hoi vaihni, dungzan khoek to amkhrai thai ai. (aiōn g165)
Jesus Kristus er i går og i dag den same, ja til æveleg tid. (aiōn g165)
9 Kalah kang congca patukhaih to patom o hmah. Caaknaek nuiah poekhaih suem kaminawk loe atho om o ai pongah, caaknaek hoiah palung caksak han om ai, tahmenhaih hoiah ni palung caksak han hoih.
Lat dykk ikkje føra vilt av mangfaldige og framande lærdomar! for det er godt at hjarta vert styrkt ved nåden, ikkje ved mat, som ikkje hev gagna deim som for dermed.
10 Aicae loe kahni imthung ih toksah kaminawk mah buhcaak hanah patoh thai ai ih hmaicam to a tawnh o.
Me hev eit altar som dei ikkje hev lov til å eta av, som tener ved tjeldet.
11 Qaima mah zae loih thai hanah moi thii to Kaciim Ahmuen thungah akun haih, toe moi takpumnawk loe ataihaih ahmuen tasa bangah ni hmai pakhaem o.
For dei dyr som blodet vert teke av og bore til soning for synd inn i heilagdomen ved øvstepresten, deira kroppar vert uppbrende utanfor lægret.
12 To baktih toengah Jesu mah doeh angmah ih athii hoiah kaminawk ciimcaisak hanah, vangpui khongkha tasa bangah duek khoek to patangkhang.
Difor leid og Jesus utanfor porten, so han ved sitt eige blod kunde helga folket.
13 To pongah anih khet pasaehaih to aicae mah phaw o si loe, khongkha tasa bangah anih khaeah caeh o si.
Lat oss då ganga ut til honom utanfor lægret, so me ber hans vanæra!
14 Hae ah vangpui kacak a tawn o ai, kaom han koi vangpui to ni a pakrong o.
For me hev ikkje her ein varande by, men søkjer den komande.
15 To pongah aicae loe anih rang hoiah pakoehhaih hoi kasaeng hmuenpaekhaih to Sithaw khaeah tathlang o poe si, to tiah anih ih ahmin pakoehhaih loe, aicae pahni ih thingthai ah oh.
Lat oss då ved honom alltid bera fram til Gud lovoffer, det er: frukt av lippor som lovar hans namn!
16 Toe kahoih hmuen sakhaih hoi hmuenpaekhaih to pahnet o hmah: to baktih hmuen paekhaih mah Sithaw palung anghoesak.
Men gløym ikkje å gjera godt og gjeva andre med dykk! for slike offer hev Gud hugnad i.
17 Nangcae ukkung kacoehtanawk ih lok to tahngai oh loe, nihcae tlim ah khosah oh: nihcae loe Sithaw khaeah angmacae kawng thui kami ah oh o baktih toengah, nangcae ih muithla khenkung ah ni oh o, nihcae mah palungsethaih hoiah sah ai ah, anghoehaih hoiah a sak o thai hanah, a thuih o ih lok to tahngai pae oh: palungsethaih hoiah sak ih hmuen loe nangcae han atho om ai.
Fylg dykkar forstandarar og lyd deim! for dei vaker yver sjælerne dykkar som dei som skal gjera rekneskap, so dei kann gjera det med gleda og ikkje sukkande, for det er dykk ikkje til gagn.
18 Kaicae han lawk na thui pae oh: kaicae loe kasae kahoih panoekhaih palung ka tawnh o moe, hmuen boih ah pakoeh koi kaom ah khosak koeh kami ah ka oh o.
Bed for oss! for me trur at me hev eit godt samvit, og me vil gjerne fara rett åt i alle måtar.
19 Lokpui koekah, nangcae khae kam laem palang thai han, lawk nang thuih pae o hanah kang pacae o.
Og eg bed dykk so mykje meir um å gjera dette, so eg snarare kann verta gjeven dykk att.
20 Dungzan lokmaihaih athii rang hoiah aicae Angraeng Jesu duekhaih thung hoi pathawk let, kalen Tuu toepkung, angdaehhaih Sithaw mah, (aiōnios g166)
Men fredsens Gud, han som i kraft av æveleg pakts blod førde den store hyrding for sauerne, vår Herre Jesus, upp frå dei daude, (aiōnios g166)
21 Jesu Kri rang hoiah nangcae nuiah a sak koehhaih baktiah sak moe, anih koehhaih to na sak o thai hanah, kahoih hmuen loklam ah nangcae to koepsak nasoe, Anih khaeah lensawkhaih dungzan hoi dungzan khoek to om poe nasoe. Amen. (aiōn g165)
han gjere dykk full-dugande i all god gjerning, so de gjer hans vilje, med di han verkar i dykk det som er til hugnad for honom, ved Jesus Kristus! Honom vere æra i all æva! Amen. (aiōn g165)
22 Nawkamyanawk, nangcae khaeah zetta ka tarik ih pacaehaih lok hae na thaih o kop thai hanah kang pacae o.
Eg bed dykk, brør, tak dette påminningsordet vel upp, for eg hev skrive stutt til dykk.
23 Aicae amnawk Timote loe loih boeh, tito panoek oh; akra ai ah anih angzo naah, anih hoi nawnto nangcae hnuk hanah kang zoh han.
Vit, at bror vår Timoteus er gjeven fri; saman med honom vil eg sjå dykk, um han kjem snart.
24 Nangcae ukkung kacoehtanawk hoi kaciim kaminawk boih to ban na sin pae oh. Italy prae ah kaom kaminawk mah nangcae han ban ang sin o.
Helsa alle dykkar forstandarar og alle dei heilage! Dei frå Italia helsar dykk.
25 Nangcae boih nuiah tahmenhaih om nasoe. Amen.
Nåden vere med dykk alle!

< Hebru 13 >