Patukkung 4

1 Ni tlim ah sak ih pacaekthlaekhaihnawk to ka khet moe, ka poek let bae naah; khenah, pacaekthlaekhaih tongh kaminawk loe qah o, toe pathloepkung tawn o ai; kami pacaekthlaek kaminawk loe sakthaihaih tha to tawnh o, toe pacaelthlaek ih kaminawk loe pathloepkung tawn o ai.

Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem.

2 To pongah kadueh tangcae kaminawk loe, kahing kaminawk pongah tahamhoih o kue, tiah ka thuih.

Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva;

3 Ue, kaom vai ai, ni tlim ah sak ih sethaih hmuen hnu vai ai kami loe to kaminawk pongah tahamhoih kue.

Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen.

4 Kami mah a imtaeng kami to ut pongah ni, patanghaih hoiah tok a sak, tiah ka hnuk. Hae hmuen doeh azom pui ni, takhi hnuk tapom rumramhaih ah ni oh.

Och jag såg att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.

5 Kamthu loe a ban to pakhuem moe, angmah ih angan to caak.

Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt eget kött.

6 Patanghaih hoiah toksak moe, ban hnetto koiah hmuen tawnh pacoengah, takhi hnukah patom rumram pongah loe, kamding rue ah toksak moe, ban tamsum maeto hmuen tawnh to hoih kue.

Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna fulla med möda och med jagande efter vind.

7 To pacoengah ni tlim ah kaom azom pui hmuen to ka hnuk let bae vop.

Och ytterligare såg jag något som är fåfänglighet under solen:

8 Kami maeto loe ampui tawn ai, caa sah ai moe, nawkamya doeh tawn ai, angmabueng khosak, toe toksak patanghaih to boeng thai ai; a tawnh ih hmuennawk to khet boep thai ai; kai loe kaimah hoi kaimah pacaekthlaek kami ah ni ka oh moe, kaimah ih khosak hoihaih to poek ai ah, minawk han ih maw patanghaih hoiah tha ka pathok moeng, tiah anih mah poek vai ai. Hae hmuen doeh azom pui ni, patangkhang rumramhaih ah ni oh.

mången finnes, som står ensam och icke har någon jämte sig, varken son eller broder; och likväl är det ingen ände på all hans möda, och hans ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt besvär.

9 Hnetto loe maeto pongah hoih kue; nihnik mah toksak azom hoi nahaeloe, toksakhaih atho to hnu hoi hmaek tih.

Bättre är att vara två än en, ty de två få större vinning av sin möda.

10 Maeto amtim nahaeloe ampui mah anih to pathawk tih; toe bomkung tawn ai ah angmabueng ah amtimh kami loe khosak bing!

Om någondera faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.

11 Kami hnetto nawnto angsong hoi nahaeloe, bae um tih! Toe angmabueng ah angsong nahaeloe, kawbangmaw bae thai tih?

Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?

12 Kalah kami mah maeto han hmaang naah nihnik loe angbomh hoi tih; aqui thumto ah zet ih qui loe apet han rai.

Och om någon kan slå ned den som är ensam, så hålla dock två stånd mot angriparen. Och en tretvinnad tråd brister icke så snart.

13 Thuitaekhaih koeh ai siangpahrang kamthu mitong pongah loe, palungha mithoe nawkta to hoih kue.

Bättre än en gammal konung som är dåraktig och ej har förstånd nog att låta varna sig är en fattig yngling med vishet.

14 Kami loe thongkrah cadoeh, siangpahrang ah angcoeng thaih; siangpahrang imthung ah tapen cadoeh amtang thaih.

Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till konungavälde, fastän han var född i fattigdom inom den andres rike.

15 Ni tlim ah kahing khosah kaminawk loe, siangpahrang qawktoep han kazing, kami hnukah ni bang o boih, tiah ka poek.

Jag såg huru alla som levde och rörde sig under solen följde ynglingen, denne nye som skulle träda i den förres ställe;

16 Anih loe angmah hmaa ih kroeklaek ai kami nuiah siangpahrang ah oh, toe angzo han koi kaminawk loe siangpahrang nuiah anghoe o poe mak ai. Hae hmuen doeh azom pui ah ni oh tangtang, takhi hnukah patom ramrum baktiah ni oh.

det var ingen ände på hela skaran av alla dem som han gick i spetsen för. Men ändå hava de efterkommande ingen glädje av honom. Ty också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind. Bevara din fot, när du går till Guds hus; att komma dit för att höra är bättre än något slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro oförståndiga och göra så vad ont är.