Kolosa 2
1 Nang cae hoi taksa ah kai hnu vai ai kaminawk hanah Laodicia ah kawkruk maw raihaih ka tongh, tito na panoek o han ka koeh;
Så vill jag att I veta skolen, hvilken kamp jag hafver om eder, och om dem som äro i Laodicea, och om alla dem som min person i köttet icke sett hafva;
2 amlunghaih bangah nawnto amhong moe, hmuennawk boih koep ah panoekhaih a tawnh o thaih pacoengah, Ampa hoi Kri ah kaom kathuk Sithaw ih lok panoek o thai hanah, nihcae to tha ka paek.
På det deras hjerta måga få någon hugnad, och sammanfogade varda i kärlekenom, till all rikedom uti fullkomligit förstånd, till att kunna besinna Guds hemlighet, både Fadrens och Christi;
3 Kamtueng ai palunghahaih hoi panoekhaihnawk boih loe Anih thungah ni oh.
Uti hvilkom fördolda ligga alla visdoms och förstånds håfvor.
4 Mi kawbaktih mah doeh lokthuih kophaih hoiah ang ling o han ai ah, hae lok hae kang thuih o.
Men detta säger jag, på det ingen skall bedraga eder med klok ord.
5 Kai loe taksa ah nangcae khae ka om ai, toe palung hoiah loe nangcae khaeah ni ka oh, kahoih ah kho na sak o moe, Kri tanghaih kacak to ka hnuk naah kang hoe.
Ty ändock jag är ifrån eder efter köttet, är jag dock när eder i Andanom, fröjdar mig, och ser edor skickelse, och edar tros stadighet på Christum.
6 Kri Jesu to Angraeng ah na tawnh o boeh pongah, anih ah om o poe ah:
Såsom I nu anammat hafven Herran Christum Jesum, så vandrer i honom;
7 Angmah khaeah tangzun kacakah sah oh loe, qoeng o tahang ah, ang patuk o ih baktih toengah, tanghaih ah thacak o sak ah loe, kawnhaih lawkthuih hoiah koi oh.
Och varer rotade och uppbyggde i honom, och varer faste i trone, såsom I lärde ären, och varer i henne rikeliga tacksamme.
8 Acoe oh, to tih ai nahaeloe Kri Jesu khae hoi angzo baktih na ai, kaminawk khosakhaih atawk baktih, long nui khosakhaih atawk baktiah sak ih, long palunghahaih hoi atho kaom ai zoekhaih lok hoiah na ling o moeng tih.
Ser till, att eder icke någor bortröfvar med Philosophia och fåfängt bedrägeri, efter menniskors stadgar, och efter verldenes stadgar, och icke efter Christum;
9 Sithaw takpum akoephaih loe Anih ah ni oh.
Ty i honom bor all Gudomsens fullhet lekamliga.
10 Nangcae loe Anih ah na koep o, anih loe angraenghaih hoi akaa tawnhaihnawk boih ih lu ah oh:
Och I ären i honom fullkomne, hvilken är hufvudet öfver all Förstadöme och väldighet;
11 Angmah ah ni, ban hoi aat ai ih tangzat hin to na aah o, Kri ah tangzat hin aahhaih rang hoiah takpum ah kaom taksa zaehaih to na toengh o boeh:
I hvilkom I ock omskorne ären med den omskärelse, som sker utan händer, då I afladen syndakroppen i köttet, nämliga med Christi omskärelse;
12 tuinuemhaih hoiah Anih hoi nawnto na phum o moe, duekhaih thung hoiah Anih pathawkkung, Sithaw thacakhaih to na tang o pongah, Anih hoi nawnto nang thawk o toeng boeh.
I det, att I med honom begrafne ären genom dopet; i hvilkom I ock uppståndne ären genom trona, den Gud verkar, hvilken honom uppväckt hafver ifrå de döda.
13 Nangcae taksa ah tangzat hin aat ai kaminawk loe na zae o haih pongah na duek o; toe Anih mah Kri hoi nawnto ang pathawk o moe, nangcae zaehaihnawk boih to tahmen boeh;
Han hafver ock gjort eder lefvande med honom, då I döde voren i synderna, och uti edars kötts förhud; och hafver förlåtit oss alla synder;
14 aicae ih misa, aicae hoi buenglueng tamlet ah kaom, ban hoi tarik ih ca loe phraek ving boeh, Anih mah to ca to lak moe, thinglam pongah takhing boeh;
Och afplånat den handskrift, som oss emot var; hvilken af stadgarna kom, och var oss emot; och den hafver han tagit oss af vägen, och naglat vid korset;
15 thacakhaih hoi kasang akaa tawnhaihnawk to phraek moe, nihcae pazawkhaih to thinglam nuiah amtuengsak boeh.
Och hafver blottat Förstadömen, och väldigheterna, och fört dem uppenbarliga, och gjort en härlig seger af dem, genom sig sjelf.
16 To pongah caaknaek pongah maw, to tih ai boeh loe tok anghakhaih ni pongah maw, to tih ai boeh loe Khrah kangtha pongah maw, to tih ai boeh loe Sabbath ni pongah maw, mi mah doeh lok na caek o hmah nasoe:
Så låter nu ingen göra eder samvet öfver mat, eller dryck, eller öfver bestämda helgedagar, eller nymånader, eller Sabbather;
17 to hmuennawk loe angzo han koi hmuennawk ih tahlip ah ni oh o; toe takpum loe Kri ni.
Hvilket är skuggen af det som tillkommande var; men kroppen sjelf är i Christo.
18 Tih hmuen doeh hnukhaih om ai to mah, hmuen hnuksakhaih ka tawnh, tiah amoek kami, long taksa koehhaih palungthin tawn kami, minawk tlim ah khosah kami baktiah kamtueng kami, van kaminawk bok kami, kawbaktih kami mah doeh na hnuk o ih tangqum to lom o hmah nasoe,
Låter ingen taga eder lönen ifrå, den som vandrar efter egen godtycko i Änglaödmjukhet och andelighet, i de ting han aldrig sett hafver, och är förgäfves uppblåst i sitt köttsliga sinne;
19 nihcae loe Lu ah kaom Kri hoi angpehhaih tidoeh om ai, lu hoi takpum to angpeh moe, ahuh hoi thaquinawk boih nawnto amcong o, to tiah takpum boih tha a caksak moe, Sithaw koehhaih ah a qoengsak.
Och håller sig icke vid hufvudet, af hvilko hele lekamenen genom leder och ledamot kraft får och tillsammans hänger, och tillväxer i den förökelse som Gud gifver.
20 To pongah nangcae loe amsoem ai long patukhaih hmuen thung hoiah Kri hoi nawnto na duek o boeh nahaeloe, tipongah long khosakhaih baktiah na hing o moe,
Efter I nu döde ären med Christo, ifrå de verldsliga stadgar; hvi låten I eder då begripas med beskrefna stadgar, lika som I ännu lefden i verldene?
21 (sui hmah, pataengh hmah, patawn hmah, tiah kaom ukhaih thungah na oh o vop loe?
De der säga: Du skall icke komma vid det; icke smaka det; icke handtera det;
22 To hmuennawk loe kaminawk mah thuih o ih loknawk hoi patukhaih ah oh pongah, anghmaa han koi hmuen ah ni oh.)
Hvilket dock allt förgås i brukningene, och är efter menniskors bud och lärdom;
23 To baktih hmuennawk loe aimah koeh ah Sithaw bokhaih, poek pahnaemhaih, taksa koehhaih angsum thaih hmuen baktiah amtueng, toe taksa koehhaih to pazawk thai tangtang ai.
Hvilke hafva väl ett sken af visdom, genom sjelftagen andelighet och ödmjukhet, och derigenom att de icke skona kroppen, och göra icke köttena dess äro till dess nödtorft.
