1 Johan 2
1 Palung ih ka caanawk, na zae o han ai ah hae ca hae kang tarik o. Toe zaehaih sah kami hanah loe, aicae zuengah lokthuikung, Ampa hoi nawnto kaom, katoeng Jesu Kri to a tawnh o:
Min barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är.
2 Anih loe aicae zaehaih loisakkung ah oh: aicae han khue ai, long pum ah kaom kaminawk boih ih zaehaih loisakkung ah doeh oh.
Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.
3 Anih ih kaalok to a tahngai o nahaeloe, anih to a panoek o boeh tiah amtueng.
Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud.
4 Anih to ka panoek tiah thuih, toe anih ih kaalok to pazui ai nahaeloe, lok amlai kami ah ni oh, to kami thungah loktang to om ai.
Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen.
5 Toe mi kawbaktih doeh Anih ih lok tahngai kami loe, anih thungah Sithaw amlunghaih to akoep tih: a lok tahngaihaih rang hoiah ni anih khaeah a oh o boeh, tito a panoek o.
Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom.
6 Anih ah ka hing boeh, tiah thui kami loe, anih caehhaih baktiah caeh toeng han angaih.
Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.
7 Nawkamyanawk, nangcae khaeah kaalok kangtha ka tarik ai, tangsuek natuem hoi na tawnh o ih kaalok kangquem ni ka tarik. Kaalok kangquem loe nangcae mah tangsuek nathuem hoi na thaih o ih lok to boeh ni.
Bröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen.
8 Vinghaih loe laemh ving boeh moe, vaihi loe tangtang aanghaih mah toeh boeh pongah, kaalok kangtha nangcae khaeah ka tarik let, to kangtha kaalok loe Anih hoi nangcae khaeah loktang ah oh.
Åter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu.
9 Aanghaih thungah ni ka oh, tiah a thuih, toe angmah ih amnawk to hnuma kami loe vaihi khoek to vinghaih thungah ni a oh vop.
Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret.
10 Angmah ih amnawk palung kami loe aanghaih thungah oh, to pongah anih loe amthaek han ih loklam om ai.
Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom.
11 Toe angmah ih amnawk hnuma kami loe, vinghaih thungah oh, vinghaih thungah amkaeh, vinghaih mah mikmaengsak pongah, naa ah maw ka caeh, tito panoek ai.
Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon.
12 Nawktanawk, anih ih ahmin hoiah na zae o haihnawk to tahmen boeh pongah, nangcae khaeah ca ka tarik.
Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull.
13 Ampanawk, tangsuek nathuem hoi kaom anih to na panoek o boeh pongah, nangcae khaeah ca ka tarik. Thendoengnawk, kahoih ai kaminawk to na pazawk o boeh pongah, nangcae khaeah ca ka tarik. Nawktanawk, Ampa to na panoek o boeh pongah, nangcae khaeah ca ka tarik.
Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda.
14 Ampanawk, tangsuek nathuem hoi anih to na panoek o boeh pongah, nangcae khaeah ca ka tarik. Thendoengnawk, tha na cak o moe, nangcae thungah Sithaw lok oh pongah, kahoih ai kaminawk to na pazawk o, to pongah nangcae khaeah ca ka tarik.
Jag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda.
15 Long hoi a thungah kaom hmuennawk to palung o hmah. Long palung kami loe, anih thungah Ampa palunghaih to om ai.
Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek.
16 Long hmuen ah kaom, taksa koehhaih, mik hoi khithaih, a tawnh ih hmuen hoi amoekhaihnawk loe Ampa khae hoiah angzo ai, long hoiah ni tacawt.
Ty allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene.
17 Long hoi long koehhaih loe anghmat boeh: toe Sithaw koehhaih sah kami loe dungzan khoek to cak. (aiōn g165)
Och verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga. (aiōn g165)
18 Nawktanawk, vaihi loe boenghaih atue ah ni oh boeh: Kri lok aek kaminawk angzo o tih, tiah na thaih o baktih toengah, pop parai Kri ih lokaek kaminawk vaihi angzoh o boeh; to pongah vaihi loe boenghaih atue boeh ni, tito a panoek o.
Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu.
19 Nihcae loe aicae khae hoi tacawt o ving boeh, nihcae loe aicae ih kami na ai ni; aicae kami ah om o nahaeloe, aicae hoi nawnto om o poe tih: toe tacawt o ving boeh pongah, nihcae loe aicae ih kami na ai boeh ni, tiah amtueng boeh.
De äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss.
20 Toe nangcae loe Kaciim Kami mah situi ang bawh o pongah, hmuennawk boih na panoek o.
Men I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt.
21 Loktang na panoek o ai pongah hae ca hae ka tarik ih na ai ni, loktang to na panoek o, amsawnlok thuihaih loe loktang thung hoiah angzo ai, tiah na panoek o pongah ni ca kang tarik o.
Jag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene.
22 Lok amlai kami loe mi aa? Jesu loe Kri na ai ni, tiah angaek kami to ni. Ampa hoi Capa talawk ai kami loe Kri ih misa ah oh.
Ho är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.
23 Capa lokaek kami loe, Ampa to tawn ai: toe Capa talawk kami loe, Ampa doeh a tawnh.
Hvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren.
24 Tangsuek nathuem hoiah na thaih o ih lok to nangcae thungah om poe nasoe. Tangsuek nathuem hoi na thaih o ih lok to nangcae thungah om poe nahaeloe, nangcae doeh Capa hoi Ampa ah na om o poe tih.
Hvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom.
Och detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 Acoehaih hoi kho na sak o thai hanah nangcae aling han pacaeng kaminawk kawng to hae tiah kang tarik o.
Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder.
27 Toe nangcae situi bawh Anih to nangcae thungah oh pongah, nangcae loe minawk mah patuk han angaih ai: to tiah nangcae situi bawh kami mah hmuennawk boih ang patuk o, Anih loe loktang ah oh moe, lok amlai ai, Anih mah to tiah ang patuk o baktih toengah, Anih khaeah na oh o poe han oh.
Och den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne.
28 Nawktanawk, vaihi anih khaeah om o poe ah; to tiah ni anih amtueng naah, aicae mah angoephaih a tawn o ueloe, anih angzoh naah a hmaa ah azathaih tawn ai ah a om o tih.
Och nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse.
29 Anih loe katoeng kami ah oh, tiah na panoek o nahaeloe, toenghaih sah kaminawk boih loe anih mah tapen ih caa ah oh o, tiah panoek kami ah na oh o.
Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom.
