< Лука 19 >

1 След това Исус влезе в Ерихон и минаваше през града.
Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2 И, ето, един човек, на име Закхей, който беше началник на бирниците, и богат,
Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
3 искаше да види Исуса Кой е, но не можеше поради народа, защото беше малък на ръст.
Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
4 И завтече се напред и се покачи на една черница за да Го види; понеже през оня път щеше да мине.
Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
5 Исус, като дойде на това място, погледна нагоре и му рече: Закхее, слез скоро, защото днес трябва да престоя у дома ти.
När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus."
6 И той побърза да слезе, и прие Го с радост.
Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
7 И като видяха това, всички роптаеха, казвайки: При грешен човек влезе да преседи.
Men alla som sågo det knorrade och sade: "Han har gått in för att gästa hos en syndare."
8 А Закхей стана и рече на Господа: Господи, ето отсега давам половината от имота си на сиромасите; и ако някак съм ограбил някого, връщам му четверократно.
Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: "Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
9 И Исус му рече: Днес стана спасение на този дом; защото и този е Авраамов син.
Och Jesus sade om honom: "I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
10 Понеже Човешкият Син дойде да потърси и да спаси погиналото.
Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
11 И като слушаха това, Той прибави и каза една притча, защото беше близо до Ерусалим, и те си мислеха, че Божието царство щеше веднага да се яви.
Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
12 Затова каза: Някой си благородник отиде в далечна страна да получи за себе си царска власт, и да се върне.
Han sade alltså: "En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
13 И повика десетима от слугите си и даде им десет мнаси; и рече им: Търгувайте с това, докле дойда.
Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
14 Но неговите граждани го мразеха, и изпратиха след него посланници да кажат: Не щем този да царува над нас.
Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss."
15 А като получи царската власт и се върна, заповяда да му покажат ония слуги, на който бе дал парите, за да знае какво са припечелили чрез търгуване.
När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
16 Дойде, прочее, първият и рече: Господарю, твоята мнаса спечели десет мнаси.
Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
17 И рече му: Хубаво, добри слуго! Понеже на твърде малкото се показа верен, имай власт над десет града.
Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
18 Дойде и вторият, и рече: Господарю, твоята мнаса принесе пет мнаси.
Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
19 А рече и на него: Бъди и ти над пет града.
Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
20 Дойде и друг и рече: Господарю, ето твоята мнаса, която пазех скътана в кърпа;
Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
21 защото се боях от тебе, понеже си строг човек; задигаш това, което не си положил, и жънеш, което не си посял.
Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
22 Господарят му казва: От устата ти ще съдя, зли слуго. Знаел си, че съм строг човек, който задигам това, което не съм положил, и жъна което не съм сял;
Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
23 тогава защо не вложи парите ми в банката, и аз като си дойдех, щях да ги прибера с лихвата?
Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
24 И рече на предстоящите: Вземете от него мнасата и дайте я на този, който има десетте мнаси,
Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
25 (Рекоха му: Господарю, той има вече десет мнаси!)
De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
26 Казвам ви, че на всеки който има, ще се даде; а от този, който няма, от него ще се отнеме и това, което има.
Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
27 А ония мои неприятели, които не искаха да царувам над тях, доведете ги тука и посечете ги пред мене.
Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig."
28 И като изрече това, Исус вървеше напред, възлизайки за Ерусалим.
Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
29 И когато се приближи до Витфагия н Витания, до хълма, наречен Елеонски, прати двама от учениците и рече им:
När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
30 Идете в селото, което е насреща ви, в което като влизате ще намерите едно осле, вързано, което никой човек не е възсядал; отвържете го и го докарайте.
och sade: "Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
31 И ако някой ви попита: Защо го отвързвате? Кажете така: На Господа трябва.
Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'"
32 И изпратените отидоха и намериха както им беше казал.
Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
33 И като отвързаха ослето, рекоха стопаните му: Защо отвързвате ослето?
Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: "Varför lösen I fålen?"
34 А те казаха: На Господа трябва.
De svarade: "Herren behöver den."
35 И докараха го при Исуса; и като намятаха дрехите си на ослето, качиха Исуса.
Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
36 И като вървеше Той, людете постилаха дрехите си по пътя.
Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
37 И когато вече се приближаваше до превалата на Елеонския хълм, цялото множество ученици почнаха да се радват и велегласно да славят Бога за всичките велики дела, които бяха видели, казвайки:
Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
38 Благословен Царят, Който иде в Господното име; мир на небето, и слава във висините!
och de sade: "Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!"
39 А някои от фарисеите между народа Му рекоха: Учителю, смъмри учениците Си.
Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: "Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så."
40 И Той в отговор рече: Казвам ви, че ако тия млъкнат, то камъните ще извикат.
Men han svarade och sade: "Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa."
41 И като се приближи и видя града, плака за него и каза:
Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
42 Да беше знаел ти, да! Ти, поне в този [твой] ден, това което служи за мира ти; но сега е скрито от очите ти.
och sade: "O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43 Защото ще дойдат върху тебе дни, когато твоите неприятели, ще издигнат окопи около тебе, ще те обсадят, ще те стеснят отвред,
Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
44 и ще те разорят и ще избият жителите ти в тебе и няма да оставят в тебе камък на камък; защото ти не позна времето, когато беше посетен.
Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt."
45 И като влезе в храма, почна да изпъжда ония, които продаваха; и казваше им:
Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
46 Писано е: "И домът ми ще бъде молитвен дом", а вие го направихте "разбойнически вертеп".
och han sade till dem: "Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
47 И поучаваше всеки ден в храма. А главните свещеници, книжниците и народните първенци се стараеха да Го погубят;
Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
48 но не намериха какво да сторят, понеже всичките люде бяха прилепнали при Него да Го слушат.
men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.

< Лука 19 >