< Йоан 11 >

1 Един човек на име Лазар, от Витания, от селото на Мария и на сестра - Марта, беше болен.
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
2 (А Мария, чийто брат Лазар беше болен, бе оная, която помаза Господа с миро и отри нозете Му с косата си).
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
3 И тъй, сестрите пратиха до Него да Му кажат: Господи, ето този, когото обичаш, е болен.
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
4 А Исус, като чу това, рече: Тази болест не е смъртоносна, но е за Божията слава, за да се прослави Божият Син чрез нея.
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
5 А Исус обичаше Марта, и сестра й, и Лазара.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
6 Тогава откак чу, че бил болен, престоя два дни на мястото, гдето се намираше.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
7 А подир това, казва на учениците: Да отидем пак в Юдея.
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
8 Казват Му учениците: Учителю, сега юдеите искаха да те убият с камъни, и пак ли там отиваш?
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
9 Исус отговори: Нали има дванадесет часа в деня? Ако ходи някой денем, не се препъва, защото вижда виделината на този свят.
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
10 Но ако ходи някой нощем, препъва се, защото не е осветлен.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
11 Това изговори, и подир туй им каза: Нашият приятел Лазар заспа; но Аз отивам да го събудя.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
12 Затова учениците Му рекоха: Господи, ако е заспал, ще оздравее.
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
13 Но Исус бе говорил за смъртта му; а те мислеха, че говори за почиване в сън.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
14 Тогава Исус им рече ясно: Лазар умря.
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
15 И заради вас, радвам се, че не бях там, за да повярвате; обаче, нека да отидем при него.
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
16 Тогава Тома, наречен близнак, каза на съучениците: Да отидем и ние, за да умрем с Него.
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
17 И тъй, като дойде Исус, намери, че Лазар бил от четири дни в гроба.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
18 А Витания беше близо до Ерусалим, колкото петнадесет стадии;
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
19 и мнозина от юдеите бяха при Марта и Мария да ги утешават за брата им.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
20 Марта, прочее, като чу, че идел Исус, отиде да Го посрещне; а Мария още седеше в къщи.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
21 Тогава Марта рече на Исуса: Господи, да беше Ти тука, не щеше да умре брат ми.
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
22 Но и сега зная, че каквото и да поискаш от Бога, Богще Ти даде.
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
23 Казва - Исус: Брат ти ще възкръсне.
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
24 Казва Му Марта: Зная, че ще възкръсне с възкресението на последния ден.
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
25 Исус - рече: Аз съм възкресението и живота; който вярва в Мене, ако и да умре, ще живее;
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
26 и никой, който е жив и вярва в Мене, няма да умре до века. Вярваш ли това? (aiōn g165)
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
27 Казва му: Да Господи, вярвам, че Ти си Христос, Божият Син, Който има да дойде на света.
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
28 И като рече това, отиде да повика скришом сестра си Мария, казвайки: Учителят е дошъл и те вика.
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
29 И тя, щом чу това, стана бързо и отиде при Него.
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30 Исус още не беше дошъл в селото, а беше на мястото, гдето Го посрещна Марта.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 А юдеите, които бяха с нея в къщи и я утешаваха, като видяха, че Мария стана бързо и излезе, отидоха подире й, като мислеха че отива на гроба да плаче там.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32 И тъй, Мария, като дойде там гдето беше Исус и Го видя, падна пред нозете Му и рече Му: Господи, да беше Ти тука, нямаше да умре брат ми.
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
33 Исус, като я видя, че плаче, и юдеите, които я придружаваха, че плачат, разтъжи се в духа си и се смути.
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34 И рече: Где го положихте? Казват Му: Господи, дойди и виж.
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
35 Исус се просълзи.
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
36 Затова юдеите думаха: Виж колко го е обичал!
Men somliga av dem sade:
37 А някои от тях рекоха: Не можеше ли Този, Който отвори очите на слепеца, да направи така, че и този да не умре?
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
38 Исус, прочее, като тъжеше пак в Себе Си, дохожда на гроба. Беше пещера, и на нея бе привален камък.
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
39 Казва Исус: Отместете камъка. Марта, сестрата на умрелия, Му казва: Господи, смърди вече, защото е от четири дни в гроба.
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
40 Казва - Исус: Не рекох ли ти, че ако повярваш ще видиш и Божията слава?
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
41 И тъй, отместиха камъка. А Исус подигна очи нагоре и рече: Отче, благодаря Ти, че Ме послуша.
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 Аз знаех, че Ти винаги Ме слушаш; но това казах заради народа, който стои наоколо, за да повярват, че Ти си Ме пратил.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
43 Като каза това, извика със силен глас: Лазаре, излез вън!
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
44 Умрелият излезе, с ръце и нозе повити в саван, и лицето му забрадено с кърпа. Исус им каза: Разповийте го и оставете го да си иде.
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
45 Тогава мнозина от юдеите, които бяха дошли при Мария и видяха това що стори Исус, повярваха в Него.
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
46 А някои от тях отидоха при фарисеите и казаха им какво бе извършил Исус.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
47 Затова главните свещеници и фарисеите събраха съвет и казаха: Какво правим ние? Защото Този човек върши много знамения.
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
48 Ако Го оставим така, всички ще повярват в Него; и римляните като дойдат ще отнемат и страната ни и народа ни.
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
49 А един от тях на име Каиафа, който беше първосвещеник през тая година, им рече: Вие нищо не знаете,
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
50 нито вземате в съображение, че за вас е по-добре един човек да умре за людете, а не да загине целият народ.
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
51 Това не каза от себе си, но бидейки първосвещеник през оная година, предсказа, че Исус ще умре за народа,
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
52 и не само за народа, но и за да събере в едно разпръснатите Божии чада.
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
53 И тъй, от онзи ден те се съветваха да Го умъртвят.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
54 Затова Исус вече не ходеше явно между юдеите, но оттам отиде в страната близо до пустинята, в един град наречен Ефраим, и там остана с учениците.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
55 А наближаваше юдейската пасха; и мнозина от провинцията отидоха в Ерусалим преди пасхата, за да се очистят.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
56 И така, те търсеха Исуса, и, стоейки в храма, разговаряха се помежду си: Как ви се вижда? няма ли да дойде на празника?
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
57 А главните свещеници и фарисеите бяха издали заповед, щото, ако узнае някой къде е, да извести, за да Го уловят.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.

< Йоан 11 >