< গীতসংহিতা 120 >

1 আরোহনের গীত। আমার চরম দূর্দশায় আমি সদাপ্রভুুকে ডাকলাম এবং তিনি আমাকে উত্তর দিলেন।
En visa i högre choren. Jag ropar till Herran i mine nöd, och han bönhörer mig.
2 আমার প্রাণকে সদাপ্রভুু, মিথ্যাবাদীদের মুখ থেকে এবং প্রতারকদের জিভ থেকে উদ্ধার কর।
Herre, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.
3 প্রতারণা পূর্ণ জিভ তিনি তোমাকে কি দেবেন এবং এর থেক বেশী আর কি দেবেন?
Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?
4 তিনি তোমাকে শিকার করবেন সৈনিকের ধারালো বান দিয়ে, তীরের মাথা গরম কয়লার ওপর গরম করে।
Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.
5 দূর্ভাগ্য আমার কারণ আমি অস্থায়ীভাবে মেশকে থাকছি; আমি আগে কেদরের তাঁবুতে বাস করতাম।
Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.
6 অনেক দিন ধরে আমি এমন লোকেদের সঙ্গে থাকতাম, যারা শান্তি ঘৃণা করে।
Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.
7 আমি শান্তির জন্য যখন কথা বলি, কিন্তু তারা যুদ্ধ চায়।
Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

< গীতসংহিতা 120 >