< গীতসংহিতা 120 >

1 আরোহনের গীত। আমার চরম দূর্দশায় আমি সদাপ্রভুুকে ডাকলাম এবং তিনি আমাকে উত্তর দিলেন।
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2 আমার প্রাণকে সদাপ্রভুু, মিথ্যাবাদীদের মুখ থেকে এবং প্রতারকদের জিভ থেকে উদ্ধার কর।
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3 প্রতারণা পূর্ণ জিভ তিনি তোমাকে কি দেবেন এবং এর থেক বেশী আর কি দেবেন?
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4 তিনি তোমাকে শিকার করবেন সৈনিকের ধারালো বান দিয়ে, তীরের মাথা গরম কয়লার ওপর গরম করে।
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5 দূর্ভাগ্য আমার কারণ আমি অস্থায়ীভাবে মেশকে থাকছি; আমি আগে কেদরের তাঁবুতে বাস করতাম।
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6 অনেক দিন ধরে আমি এমন লোকেদের সঙ্গে থাকতাম, যারা শান্তি ঘৃণা করে।
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7 আমি শান্তির জন্য যখন কথা বলি, কিন্তু তারা যুদ্ধ চায়।
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

< গীতসংহিতা 120 >