Uruyan Yuhana 16

1 Nwa lanza liwue li diya in yicila nnuzu nan nya kiti kilau we anin bele nono katwa Kutelle inun kuzere, “Can nan nyan ye idi gutun imon inanzan ti nana nayi Ketelle kuzure.”

Och jag hörde ena stora röst uti templet; den sade till de sju Änglar: Går, och utgjuter de Guds vredes skålar på jordena.

2 Unan katwa Kutelle unan burne talo uyi a gutuna innye ku; ukonu unanzan nin nanut daa kitene na nit a le na ina seru kulap finawan tene, nin na le na idin tumuzunu ku yeli mye.

Och den förste Ängelen gick åstad, och göt sina skål ut på jordena; och det vardt ett ondt och skadeligit sår på menniskomen, som vilddjurets vedertecken hade, och på dem som tillbådo dess beläte.

3 Unan mba gutuna kun mye nan nya kurawa kudiya; ku so nafo nmii na le na ikuzu, vat nimon in lai nan nya kurawa kudiwe kuu.

Och den andre Ängelen göt ut sina skål i hafvet; och det vardt såsom ens döds mans blod, och allt det lif hade i hafvet blef dödt.

4 Unan talle gutuna kun mye nan nya nali nin nigun gaawa a figunan myeen; i lawa myeen.

Och den tredje Ängelen göt ut sina skål i älfvena, och i vattukällorna; och det vardt blod.

5 Nu lanza anan kadura nan nya myeene benle, “Fe di dert - ule na u de umi de ulau - bara na udaa nin wucu.

Och jag hörde en Ängel säga: Rättfärdig äst du, Herre, som äst, och varit hafver, och helig, att du detta dömt hafver.

6 Bara na ina gutun myii na nit a lau u mine nnaa nani nmyii i sono; imon ile nan i caun nani ri.”

Ty de hafva utgjutit helgonens och Propheternas blod, och blod hafver du ock gifvit dem dricka; ty de äro dess värde.

7 Nlanza kitin ki zalan mgutuzunu myii kawaa, “Nanere, Kutelle cikilari ulege na adin su tigo vat, mawucuwucu kedegenarrai nin cene.”

Och jag hörde en annan Ängel säga af altaret: Ja, Herre Gud allsvåldig, sanne och rätte äro dine domar.

8 Unan nas se gutuna kun me ku kur ne ketene wui iyeninghe mun likara ajuju anit nin nlaa.

Och den fjerde Ängelen göt ut sina skål i solena; och honom vardt gifvet att plåga menniskorna med hetta af eld.

9 I wa juju nani nin piyu kang, inin zeigo lisa kutelle, ule na adin nin likara ketene ni mon inanz. Na iwa sun alapi mene ba sa ineghe ngongon.

Och menniskorna vordo brinnande uti en stor hetta, och de hädde Guds Namn, som magten hade öfver dessa plågor; och gjorde inga syndabättring, att de måtte gifvit honom äro.

10 Unan kadura Kutelle unan taun gutun kum mye ku kurune kiti lisosin finawan tene, nsiti tursu kipin tigo mye. Iwa kifzin ayine mene nan nyan niyu udiya.

Och den femte Ängelen göt ut sina skål på vilddjurets stol; och dess rike vardt förmörkradt, och de sönderbeto sina tungor, för värks skull;

11 Izoguzo Kutelle kitine kani bara uniyu udia nin na nut mene, unari usunu kulapi mene na ina su.

Och hädde Gud i himmelen, för sin värk och sin sårs skull, och bättrade sig intet af sina gerningar.

12 Unan kadura Kutelle unan tucine sutu kun mye kucurine nan nya kurawa affaratis, nmein ne kutu bara unan kele libau na go na iwa nuzun kusarimnu cun nwui.

Och den sjette Ängelen göt ut sina skål på den stora älfvena Euphrates; och dess vatten borttorkades; på det vägen skulle beredas för de Konungar östanefter.

13 Iyene uruhu uzenzen utart na iyi adi nafo a kponkpi din nucu nan nya tinuu ndragon, finawan tene, nin nanan liru nin nuu kutenlelle kinu.

Och jag såg utu drakans mun, och utu vilddjurets mun, och utu den falska Prophetens mun, utgå tre orena andar, såsom paddor.

14 Uruhu na gbergenu nsu nman izikiki nin nalop. I wa nucu udu kitin nago nyii va anan pitirno nani vat udu kiti likum liri lidiya Kutelle, na adi tigo vat.

Och det äro djefvulsens andar, som tecken göra, och utgå till Konungarna på hela jordene, att församla dem till strids på den stora allsvåldiga Guds dag.

15 (“Yenjen! Indin cinu nafo ukiri! Unan mariari ule na adin caa, ule na ddin cinu dert bara a wa so fisere ininyene unan cin mye na aduku.”)

Si, jag kommer, som tjufven plägar komma; salig är den som vakar, och förvarar sin kläder, att han icke går naken, och de få se hans skam.

16 I daa nin shenu ki kah na idin yicu nin lilem ibrinanci Harmagedon. (Kuparan nam)

Och han församlade dem på ett rum, det heter på Ebreisko Armageddon.

17 Unan zuru kala kumeh nan nyan nfunu. Liwui udiya nuzu nan nya kiti kilauwe nin nuzu kutete, a woro, “Umala!”

Och den sjunde Ängelen göt ut sina skål i vädret; och gick en stor röst utaf himmelens tempel ifrå stolen, som sade: Det är gjordt.

18 Umarzinun nkanan wadi di nin ti wui nin tutuzu, nin zunu kutiyen udiya - nin zunu KKutelle udia ule na isa su ba uwuroo ukey nit nyii, uzunu kutiyen kone wadi udiya.

Och det vardt röster, och tordön, och ljungeld, och stor jordbäfning, sådana, att dess like icke varit hade, sedan menniskorna på jordene varit hade, sådana jordbäfning, så stor.

19 Ka gbiri ka diya wa kusu kidowo titat, inmyena, nipinpin diso. Kutelle lizino nin Babila udiya mbun Kutelle anaa kipine kakuk ntoro mi gbagbai tinana nayi mye.

Och den store staden vardt i tre delar, och Hedningarnas städer föllo; och den store Babylon kom i åminnelse för Gudi, att han ville gifva honom kalken af sine grymma vredes vin.

20 Nitin nsalin myeing nan nya kuli kudya cu na iwa kuru iyene nani ba.

Och alle öar flydde, och bergen funnos intet.

21 A tantani a didiya, ngetek mene nafo utanlent urmu, nuzu kitene kani ada diso kitene na nite, i zugo Kutelle bara imon inanzan na tam ta ni, bara na imon inanzanghe wa nani kang.

Och stort hagel, såsom en centener, kom ned af himmelen på menniskorna; och menniskorna hädde Gud, för den stora plåga af haglet; ty dess plåga var ganska stor.