Luka 17

1 Yesu woro nono katwa me, “Nanere imong duku na I ma ti nari ti te kulapi, bara nani kash inle na imong ine madak nacaramye!

Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.

2 Uma yitughe barabara I terughe kuyazan n nto I tuu ghe nanya kuli kudya, nuuru ati umong nanya nabebene alele atiro.

Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.

3 Yenjen ati mime, gwana fe nwa ti kulapi, kpadanghe, a wa yenin, I shawa nin kulapi me.

Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.

4 A wa tifi kulapi kuzur nanya liyirine, akuru a da kitife kuzure, abelin 'men intafi kulapi,' doleari u shawa nin kulapi kune.

Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.

5 Nono katwan Yesu wa woro ucef kinari mene, “kpina nari uyenu sa uyenu ku.”

Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.

6 Cikilare woro, “I wadinin yinu sauyenu nafo fiyip nikan, I ba benlu kuca koone, 'Fita kikane udi soo nanya kuli,' kuma lanzu a nunko lifi.

Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.

7 Bara nani ghari nanya mine, na adi nin kucin katwa kunen sa adi libya nakam, na asaa unuzu kunen ubelinghe, 'abelinghe da nenenene ama soo kilai'?

Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;

8 Na ama belinghe, 'Kankai imemon nli, anin teru katino me a suyi katwa mmalu kilai. Fe nin le infe'?

Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.

9 Na a benle kucine nja ba, bara na asuu lmonile na itaghe ku, a suwa?

Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.

10 Nanere anun wang, I wa su vat nimong ile na ita munu nsue, I ma benlu, 'Na arik a cin a cuneari ba. Fi suu imon i le na itanarin suere cas.”

Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.

11 Na I wa din libau udu urshalima, a wa din cin magazangazam nsamariyo nin Galili.

Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.

12 Na awa piru inkan kagbiri, kikane azuru nin namong anit akuturu. I yisina piit nin ghe.

Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;

13 I ghantina ti wuyi me, I din belu, “Yesu, Kumalami, lanza nkunekume bit.”

Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.

14 Na ayene nani, a woro nani, “Can idi duro a timune kitin nadidya kutii nlira.” Na i doo, ise ushinu.

När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.

15 Na warum nanya mene yene ashino a kpiliya kidowo a ghartina liwui adin vuu Kutelle.

Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;

16 Ada tumuno nabun Yesu, adin godighe ame wadi ku Samariya wari.

Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.

17 Yesu kawa, a woro, “Na anun likurera wa shin baa? Ingisin mzakure dey?

Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?

18 Na amon duku na iba kpinlu I ruu Kutella ba, maa koo kumarare?”

Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;

19 A woro ghe, “Fita ughaa, uyinun sali yenu fe nshino nin fi.”

Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.

20 Na afarsayawe ntiringhe ubelem nsa kitari tigoo Kutelle, Yesu kawa nani a woro, “Kilari togoo Kutelle na imun ncamari ba.

Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.

21 Sa ima woro, 'Yene kikaa!' sa, 'Yene kikan ni!', bara na kilari tigoo Kutelle di nanya mene.”

Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.

22 Yesu woro nanang katwa me, “Ayiri din cinu na I ba yitu nin su nyenu nlon lirin ngono nit, na ima yenu ba.

Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.

23 I ma benlu minu, 'Yeneng, kekanii!' Yeneng kikaa!' na iwa doo nyenjwe ba, sa I durtu nani,

Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.

24 nafo na nicananghe nwa nuzu na wite awa manliin, asa mi nuzun ko kuwut udu kitin kune, nanere Gono nnit ba yitu nanya liri me.

Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.

25 Bara na ama niyu nimon gbardan nin burne i nin narighe nko kuje.

Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.

26 Nafo na uwa di nanyo nayirin Nuhu, nanere tutung ima ti nanya nayirin Gono nnit.

Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.

27 I wadin nle, iyitan nso, I suzu ilugma I niza ashono mene nilugma, udu liri lo na Nuhu wa pirum njirgi - men nwure daa mida mulso nani vat.

De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.

28 Namere nafo na udi nanya nayirin Lot, I wadin nli iyitan nso, I sese, I lese I bilsa, I key ni lari.

Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.

29 Bara nami nanya liri longo na Lot in nuzu nanyan Sodom, atantani nla wa din nnuzu kitine kani uda leo nani vat.

Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.

30 Nanere u ma so liri longo na Gono nnit ba dak.

Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.

31 Nanyan lolire, na I wa yinin ule na adi kitene kutii tolu adi yiru kutura me nanya kilare. Na iwa yinin ule na adi kunen saa kilari ba.

På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.

32 Lizinon nin wanin Lot.

Kommer ihåg Loths hustru.

33 Vat nle na a din piziru ulai me ama diru unin, bara nani elu na anari ulai me aba se unin.

Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.

34 Nbelim minu, nanya kitik kane ida se an waba non kitene nkomi urume. I ba yiru umong, isuun umong.

Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

35 Awani naba ba yitu tiyazung, I ba yiru warum isuun warum.

Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

36 Anit naba ma yitu kuneen, I ba yiru umong isuun umong.”

Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

37 I tiringhe, “Nweri cikilari?” Anin woro nani, kika na libi nonku agbulluk ma kilinu kitee.

Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.