Kantiku i Kantikëve 2

1 Unë jam trëndafili i Sharonit, zambaku i luginave.

"Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen."

2 Si një zambak midis gjembave, ashtu është mikesha ime midis vajzave.

"Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur."

3 Si një mollë midis pemëve të pyllit kështu është i dashuri im midis të rinjve. Kam dëshëruar shumë të rri në hijen e tij dhe aty jam ulur, fryti i tij ishte i ëmbël në gojën time.

"Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

4 Më çoi në shtëpinë e banketit dhe flamuri i tij mbi mua është dashuria.

I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

5 Më mbani me pite rrushi, më përtërini me mollë, sepse unë vuaj nga dashuria.

Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek." ----

6 Dora e tij e majtë është poshtë kokës sime, dora e tij e djathtë më përqafon.

Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

7 Ju përgjërohem, o bija të Jeruzalemit, për gazelat dhe sutat fushave, mos e ngacmoni dhe mos e zgjoni dashurinë time, deri sa kështu t’i pëlqejë

Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

8 Ja zëri i të dashurit tim! Ja, ai vjen duke kërcyer mbi malet, duke u hedhur mbi kodrat.

Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

9 I dashuri im i përngjan një gazele apo një dreri të ri. Ja ku është prapa murit tonë, shikon nga dritaret, hedh vështrime nëpërmjet hekurave të tyre.

Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

10 I dashuri im më ka folur dhe më ka thënë: “Çohu, mikja ime, e bukura ime, dhe eja!

Min vän begynner tala, han säger till mig: "Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

11 Sepse, ja, dimri ka kaluar, shiu pushoi, iku.

Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

12 Lulet duken mbi tokë, koha e të kënduarit erdhi, dhe në vendin tonë dëgjohet zëri i turtulleshës.

Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

13 Fiku nxjerr fiqtë e tij të papjekur, vreshtat në lulëzim përhapin një aromë të këndshme. Çohu, mikja ime, e bukura ime, dhe eja.

Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

14 O pëllumbesha ime, që rri në të çarat e shkëmbinjve, në strukat e rrëmoreve, ma trego fytyrën tënde, më bëj ta dëgjoj zërin tënd, sepse zëri yt është i këndshëm dhe fytyra jote është e hijshme”.

Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt." ----

15 I zini dhelprat, dhelprat e vogla që dëmtojnë vreshtat, sepse vreshtat tona janë në lulëzim.

Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

16 I dashuri im është imi, dhe unë jam e tij; ai e kullot kopenë midis zambakëve.

Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

17 Para se të fryjë flladi i ditës dhe hijet të ikin, kthehu, i dashuri im, dhe sillu si një gazelë o një drenushë mbi malet që na ndajnë.

Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.