Psalmet 73

1 Me siguri Perëndia është i mirë me Izraelin, me ata që janë të pastër nga zemra.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Por, sa për mua, gati gati po më pengoheshin këmbët dhe për pak hapat e mia do të shkisnin.

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 Sepse i kisha zili mburravecët, duke parë mirëqënien e njerëzve të këqij.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Sepse nuk ka dhembje në vdekjen e tyre, dhe trupi i tyre është i majmë.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 Ata nuk po heqin si vdekatarët e tjerë, as pësojnë goditje si njerëzit e tjerë.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Prandaj kryelartësia i rrethon si një gjerdan dhe dhuna i mbështjell si një rrobe.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Sytë u dalin jashtë nga dhjami dhe përfytyrimet e çoroditura të zemrës së tyre vërshojnë.

Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 Ata tallen dhe kurdisin me pabesi shtypjen, flasin me arrogancë.

De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 E drejtojnë gojën e tyre kundër qiellit dhe gjuha e tyre përshkon tokën.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 Prandaj njerëzit e tyre kthehen nga ajo anë dhe pijnë me të madhe ujërat e tyre,

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 dhe thonë: “Si është e mundur që Perëndia të dijë çdo gjë dhe të ketë njohuri te Shumë i Larti?”.

Och de säga: "Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?"

12 Ja, këta janë të pabesë; megjithatë janë gjithnjë të qetë dhe i shtojnë pasuritë e tyre.

Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Më kot, pra, pastrova zemrën time dhe i lava duart në pafajësinë time.

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 Sepse jam goditur tërë ditën dhe jam ndëshkuar çdo mëngjes.

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Sikur të kisha thënë: “Do të flas edhe unë kështu”, ja, do të kisha mohuar brezin e bijve të tu.

Om jag hade sagt: "Så vill jag lära", då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Atëherë kërkova ta kuptoj këtë gjë, por ajo m’u duk shumë e vështirë.

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 Deri sa hyra në shenjtoren e Perëndisë dhe mora parasysh fundin e tyre.

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Me siguri, ti i vë në vënde të rrëshqitshme dhe kështu i bën që të bien në shkatërrim.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Si u shkatërruan në një çast! Ata vdiqën të konsumuar nga tmerri!

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Ashtu si në një ëndërr, kur zgjohesh, kështu edhe ti, o Zot, kur të zgjohesh, do të përbuzësh pamjen e tyre të kotë.

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 Kur zemra ime acarohej dhe e ndjeja veten sikur më shponin nga brenda,

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 unë isha pa mend dhe pa kuptim; para teje isha si një kafshë.

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Por megjithatë unë jam gjithnjë me ty; ti më ke kapur nga dora e djathtë.

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 Ti do të më udhëheqësh me këshillën tënde dhe do të më çosh pastaj në lavdi.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Cilin kam në qiell veç teje? Dhe mbi tokë nuk dëshiroj tjetër njeri veç teje.

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Mishi im dhe zemra ime nuk mund të ligështohen, por Perëndia është kështjella e zemrës sime dhe pjesa ime në përjetësi.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Sepse ja, ata që largohen prej teje do të vdesin; ti shkatërron tërë ata që, duke kurvëruar, largohen prej teje.

Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Por sa për mua, e mira është t’i afrohem Perëndisë; e kam bërë Zotin tim, Zotin, strehën time, për të treguar gjithë veprat e tua.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.