Psalmet 44

1 O Perëndi, e kemi dëgjuar me veshët tona, etërit tanë na kanë treguar veprën që ti ke bërë në ditët e tyre në kohërat e lashta.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

2 Për t’i vendosur me dorën tënde ti ke shpronësuar kombet, ke çrrënjosur popuj për t’u bërë vend atyre. Në fakt nuk e pushtuan vendin me shpatën e tyre dhe nuk qe krahu i tyre që i shpëtoi, por ishte dora jote e djathtë, krahu yt dhe drita e fytyr

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

3 ës sate, sepse të pëlqenin.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

4 Ti je mbreti im, o Perëndi, që vendos fitoret për Jakobin.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

5 Me anën tënde do të përmbysim armiqtë tanë; në emër tënd do të shkelim ata që ngrihen kundër nesh.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

6 Sepse nuk kam besim tek harku im dhe nuk do të jetë shpata ime ajo që do të më shpëtojë.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

7 Por je ti ai që na shpëton nga armiqtë tanë dhe që i mbulon me turp ata që na urrejnë.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

8 Ne do të lëvdojmë çdo ditë Perëndinë dhe do të kremtojmë emrin tënd përjetë. (Sela)

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

9 Por ti na dëbove dhe na mbulove me turp, dhe nuk del më me ushtritë tona.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

10 Ti ke bërë të kthejmë kurrizin përpara armikut, dhe ata që na urrejnë na kanë grabitur.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

11 Ti na ke dhënë si dele për therje dhe na ke shpërndarë midis kombeve.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

12 Ti e ke shitur popullin tënd për asgjë dhe nuk ke nxjerrë asnjë fitim nga shitja e tij.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

13 Ti na bëre për turp me fqinjët tanë, u bëmë gazi dhe tallja e atyre që rrijnë rreth nesh.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

14 Ti na ke bërë të jemi gazi i kombëve; përsa na përket neve, popujt tundin kokën.

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

15 Turpi im më rri gjithmonë përpara, dhe fytyra ime është e mbuluar nga turpi,

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

16 për shkak të atij që më fyen dhe më poshtëron, për shkak të armikut dhe atij që kërkon hakmarrje.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

17 Të tëra këto na kanë rënë mbi kurriz, por ne nuk kemi harruar dhe nuk kemi tradhëtuar besëlidhjen tënde.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

18 Zemra jonë nuk është kthyer prapa dhe hapat tona nuk janë larguar nga rruga jote,

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

19 por ti na ke copëtuar, duke na futur në vende çakejsh dhe duke na mbuluar me hijen e vdekjes.

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

20 Po të kishim harruar emrin e Perëndisë tonë dhe po t’i kishim shtrirë duart tona drejt një perëndie të huaj,

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

21 a nuk do ta kishte zbuluar Perëndia këtë gjë? Në fakt ai i njeh sekretet e zemrës.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

22 Po, për shkakun tënd ne vritemi çdo ditë dhe konsiderohemi si dele.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

23 Zgjohu! Pse fle, o Zot? Çohu, mos na kthe për gjithnjë.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

24 Pse e fsheh fytyrën tënde, dhe harron pikëllimin tonë dhe shtypjen tonë?

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

25 Sepse shpirtërat tona janë ulur deri te pluhuri dhe trupi ynë i është ngjitur tokës.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

26 Çohu të na ndihmosh dhe na shpëto për hir të mirësisë sate.

Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.