Psalmet 44

1 O Perëndi, e kemi dëgjuar me veshët tona, etërit tanë na kanë treguar veprën që ti ke bërë në ditët e tyre në kohërat e lashta.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Për t’i vendosur me dorën tënde ti ke shpronësuar kombet, ke çrrënjosur popuj për t’u bërë vend atyre. Në fakt nuk e pushtuan vendin me shpatën e tyre dhe nuk qe krahu i tyre që i shpëtoi, por ishte dora jote e djathtë, krahu yt dhe drita e fytyr

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 ës sate, sepse të pëlqenin.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Ti je mbreti im, o Perëndi, që vendos fitoret për Jakobin.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Me anën tënde do të përmbysim armiqtë tanë; në emër tënd do të shkelim ata që ngrihen kundër nesh.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Sepse nuk kam besim tek harku im dhe nuk do të jetë shpata ime ajo që do të më shpëtojë.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Por je ti ai që na shpëton nga armiqtë tanë dhe që i mbulon me turp ata që na urrejnë.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 Ne do të lëvdojmë çdo ditë Perëndinë dhe do të kremtojmë emrin tënd përjetë. (Sela)

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Por ti na dëbove dhe na mbulove me turp, dhe nuk del më me ushtritë tona.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Ti ke bërë të kthejmë kurrizin përpara armikut, dhe ata që na urrejnë na kanë grabitur.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Ti na ke dhënë si dele për therje dhe na ke shpërndarë midis kombeve.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Ti e ke shitur popullin tënd për asgjë dhe nuk ke nxjerrë asnjë fitim nga shitja e tij.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Ti na bëre për turp me fqinjët tanë, u bëmë gazi dhe tallja e atyre që rrijnë rreth nesh.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Ti na ke bërë të jemi gazi i kombëve; përsa na përket neve, popujt tundin kokën.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Turpi im më rri gjithmonë përpara, dhe fytyra ime është e mbuluar nga turpi,

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 për shkak të atij që më fyen dhe më poshtëron, për shkak të armikut dhe atij që kërkon hakmarrje.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Të tëra këto na kanë rënë mbi kurriz, por ne nuk kemi harruar dhe nuk kemi tradhëtuar besëlidhjen tënde.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Zemra jonë nuk është kthyer prapa dhe hapat tona nuk janë larguar nga rruga jote,

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 por ti na ke copëtuar, duke na futur në vende çakejsh dhe duke na mbuluar me hijen e vdekjes.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Po të kishim harruar emrin e Perëndisë tonë dhe po t’i kishim shtrirë duart tona drejt një perëndie të huaj,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 a nuk do ta kishte zbuluar Perëndia këtë gjë? Në fakt ai i njeh sekretet e zemrës.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Po, për shkakun tënd ne vritemi çdo ditë dhe konsiderohemi si dele.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Zgjohu! Pse fle, o Zot? Çohu, mos na kthe për gjithnjë.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Pse e fsheh fytyrën tënde, dhe harron pikëllimin tonë dhe shtypjen tonë?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Sepse shpirtërat tona janë ulur deri te pluhuri dhe trupi ynë i është ngjitur tokës.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Çohu të na ndihmosh dhe na shpëto për hir të mirësisë sate.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.