Psalmet 102

1 O Zot, dëgjo lutjen time dhe britma ime arriftë tek ty.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 Mos ma fshih fytyrën tënde ditën e fatkeqësisë sime. Zgjate ndaj meje veshin tënd; kur unë të kërkoj, nxito të më përgjigjesh.

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 Sepse ditët e mia davariten si tymi dhe kockat e mia digjen si urë zjarri.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Zemra ime është goditur dhe thahet si bari, dhe unë harroj madje të ha ushqim.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 Duke vajtuar vazhdimisht, lëkura ime po u ngjitet kockave të mia.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 I ngjaj pelikanit të shketëtirës dhe jam bërë si bufi i vendeve të shkretuara.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 Jam pa gjumë dhe si harabeli i vetmuar mbi çati.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 Armiqtë e mi tallen me mua tërë ditën; ata që më përqeshin flasin kundër meje.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 Sepse e ha hirin si buka dhe përzjej lotët me atë që pi.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 Po, për shkak të indinjatës sate dhe të zemërimit tënd, më ngrite dhe më hodhe larg.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 Ditët e mia janë si hija që zgjatet, dhe unë po thahem si bari.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 Por ti, o Zot, mbetesh përjetë, dhe kujtimi yt zgjat brez pas brezi.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 Ti do të ngrihesh dhe do të të vijë keq për Sionin, sepse erdhi koha të tregosh dhembshuri ndaj tij; dhe koha e caktuar erdhi.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 Sepse shërbëtorët e tu i duan edhe gurët e tij dhe u vjen keq për pluhurin e tij.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 Po, kombet do të kenë frikë nga emri i Zotit dhe gjithë mbretërit e dheut nga lavdia jote,

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 kur Zoti do të rindërtojë Sionin dhe do të duket në lavdinë e tij.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 Ai do të dëgjojë lutjen e njerëzve të braktisur dhe nuk do ta përbuzë lutjen e tyre.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 Kjo do të shkruhet për brezin e ardhshmëm, dhe populli që do të krijohet do të lëvdojë Zotin,

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 sepse ai shikon nga lartësia e shenjtërores së tij; nga qielli Zoti këqyr dheun,

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 për të dëgjuar vajtimin e robërve, për të çliruar të dënuarit me vdekje;

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 me qëllim që në Sion të shpallin emrin e Zotit dhe në Jeruzalem lavdinë e tij,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 kur popujt dhe mbretëritë do të mblidhen bashkë për t’i shërbyer Zotit.

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 Rrugës ai ka pakësuar fuqinë time dhe ka shkurtuar ditët e mia.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 Kam thënë: “O Perëndia im, mos më merr në mes të ditëve të mia. Vitet e tua zgjasin brez pas brezi.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 Së lashti ti ke vendosur tokën dhe qiejtë janë vepër e duarve të tua;

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 ata do të zhduken, por ti do të mbetesh; do të konsumohen të gjithë si një rrobe; ti do t’i ndërrosh si një rrobe dhe ata do të ndryshohen.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 Por ti je gjithnjë po ai dhe vitet e tua nuk do të kenë kurrë fund.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 Bijtë e shërbëtorëve të tu do të kenë një vendbanim dhe pasardhësit e tyre do të jenë të qëndrueshëm para teje”.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.