Vajtimet 3

1 Unë jam njeriu që pa hidhërimin nën thuprën e tërbimit të tij.

Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

2 Ai më ka udhëhequr dhe më ka bërë të eci nëpër terr dhe jo në dritë.

Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

3 Po, kundër meje ai ka kthyer disa herë dorën e tij tërë ditën.

Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

4 Ai ka konsumuar mishin tim dhe lëkurën time, ka coptuar kockat e mia.

Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

5 Ka ndërtuar fortesa kundër meje, më ka rrethuar me hidhërim dhe me ankth.

Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

6 Ka bërë që unë të banoj në vende plot errësirë, ashtu si të vdekurit prej shumë kohe.

I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

7 Më ka ndërtuar një mur rreth e qark, me qëllim që unë të mos dal; e ka bërë të rëndë zinxhirin tim.

Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

8 Edhe kur bërtas dhe kërkoj ndihmë me zë të lartë, ai nuk pranon të dëgjojë lutjen time.

Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

9 Ai i ka mbyllur rrugët e mia me gurë të prerë, i ka bërë shtigjet e mia plot me prita.

Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

10 Ai ka qenë për mua si një ari në pritë, si një luan në vende të fshehta.

En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

11 Ka devijuar rrugët e mia, më ka coptuar dhe më ka dëshpëruar.

Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

12 Ka nderur harkun e tij dhe më ka bërë objekt të shigjetave të tij.

Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

13 Ka bërë të depërtojnë në zemrën time shigjetat e kukurës së tij.

Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

14 Jam bërë tallja e tërë popullit tim, kënga e tij e tërë ditës.

Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

15 Më ka ngopur me hidhërim, më ka bërë të pij pelin.

Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

16 Më ka coptuar dhëmbët me zall, më ka mbuluar me hi.

Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

17 Ke larguar shpirtin tim nga paqja, kam harruar mirëqënien.

Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

18 Kam thënë: “Éshtë zhdukur besimi im dhe shpresa ime tek Zoti”.

Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."

19 Kujtohu për pikëllimin dhe për endjen time, për pelinin dhe hidhërimin.

Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

20 Shpirti im kujtohet gjithnjë për këtë dhe është i rrëzuar brenda meje.

Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

21 Këtë dua ta sjell në mëndje dhe prandaj dua të shpresoj.

Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

22 Éshtë një hir i Zotit që nuk jemi shkatërruar plotësisht, sepse mëshirat e tij nuk janë mbaruar plotësisht.

HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

23 Përtëriten çdo mëngjes; e madhe është besnikeria jote.

Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

24 “Zoti është pjesa ime”, thotë shpirti im, “prandaj do të kem shpresë tek ai.

HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

25 Zoti është i mirë me ata që kanë shpresë tek ai, me shpirtin që e kërkon.

HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

26 Gjë e mirë është të presësh në heshtje shpëtimin e Zotit.

Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

27 Gjë e mirë është për njeriun të mbajë zgjedhën në rininë e tij.

Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

28 Le të ulet i vetmuar dhe të qëndrojë në heshtje kur Perëndia ia imponon.

Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

29 Le ta vërë gojën e tij në pluhur, ndofta ka ende shpresë.

Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

30 Le ti japë faqen atij që e godet, të ngopet me fyerje.

Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

31 Sepse Zoti nuk hedh poshtë për gjithnjë;

Ty Herren förkastar icke för evig tid;

32 por, në rast se të hidhëron, do ti vijë keq sipas shumicës së zemërmirësive të tij,

utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

33 sepse nuk e bën me kënaqësi poshtërimin dhe hidhërimin e bijve të njerëzve.

Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

34 Kur dikush shtyp nën këmbët e tij tërë robërit e dheut,

Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

35 kur dikush shtrëmbëron të drejtën e një njeriu në prani të Më të Lartit,

att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

36 kur dikujt i bëhet një padrejtësi në çështjen e tij, a nuk e shikon Zoti?

att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

37 Vallë kush thotë diçka që më pas realizohet, në rast se Zoti nuk e ka urdhëruar?

Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

38 E keqja dhe e mira a nuk vijnë vallë nga goja e Më të Lartit?

Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

39 Pse vallë ankohet një njeri i gjallë, një njeri për ndëshkimin e mëkateve të tij?

Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

40 Le të shqyrtojmë rrugët tona, t’i hetojmë dhe të kthehemi tek Zoti.

Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

41 Le të ngremë lart zemrat tona dhe duart tona në drejtim të Perëndisë të qiejve.

Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

42 Ne kemi kryer mëkate, kemi qënë rebelë dhe ti nuk na ke falur.

Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

43 Je mbështjellë në zëmërimin tënd dhe na ke ndjekur, na ke vrarë pa mëshirë.

Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

44 Ti je mbështjellë në një re, në mënyrë që asnjë lutje të mos kalonte dot.

Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

45 Na ke bërë plehra dhe mbeturina në mes të popujve.

Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

46 Tërë armiqtë tanë kanë hapur gojën kundër nesh.

Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

47 Na ka rënë mbi trup tmerri, laku, dëshpërimi i thellë dhe shkatërrimi.

Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

48 Rrëke uji rrjedhin nga sytë e mi për shkatërrimin e bijës së popullit tim.

Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

49 Syri im derdh lot pa pushim, pa ndërprerje,

Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

50 deri sa Zoti të mos vështrojë nga qielli dhe të mos shikojë.

till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

51 Syri im i sjell dhembje shpirtit tim për të gjitha bijat e qytetit tim.

Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

52 Ata që më urrejnë pa shkak më kanë gjuajtur si të isha zog.

Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

53 Kanë shkatërruar jetën time në gropë, më kanë hedhur gurë.

De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

54 Ujrat rrjedhin mbi kokën time, unë thoja: “Ka marrë fund për mua”.

Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."

55 Përmenda emrin tënd, o Zot, nga thellësia e gropës.

Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

56 Ti e dëgjove zërin tim; mos ia fshih veshin tënd psherëtimës sime, thirrjes time për ndihmë.

Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

57 Kur të kam thirrur ti je afruar; ke thënë: “Mos ki frikë!”

Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."

58 O Zot ti ke mbrojtur çështjen e shpirtit tim, ti ke çliruar jetën time.

Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

59 O Zot, ti ke parë dëmin që kam pësuar, prandaj mbro çështjen time!

Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

60 Ti ke parë tërë frymën e tyre të hakmarrjes, intrigat e tyre kundër meje.

Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

61 Ti ke dëgjuar fyerjet e tyre, o Zot, tërë intrigat e tyre kundër meje,

Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

62 fjalimet e tyre që ngrihen kundër meje, atë që mendojnë kundër meje tërë ditën.

Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

63 Vër re kur ulen dhe kur ngrihen, unë jam kënga e tyre.

Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

64 Shpërbleji, o Zot, sipas veprës së duarve të tyre.

Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

65 Bëji zemërgur, mallkimi yt qoftë mbi ta.

Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

66 Ndiqi në zemërimin tënd dhe shkatërroi poshtë qiejve të Zotit.

Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.