Jobi 26
1 Atëherë Jobi u përgjigj dhe tha: “Si e ke ndihmuar të dobëtin,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 ose si e ke ndihmuar krahun pa forcë?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Si e ke këshilluar atë që nuk ka dituri, dhe çfarë njohurish të mëdha i ke komunikuar?
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Kujt ia ke drejtuar fjalët e tua, dhe e kujt është fryma që ka dalë prej teje?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Të vdekurit dridhen nën ujërat, dhe kështu bëjnë edhe banorët e tyre.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Ai shtrin veriun në zbrazëti dhe e mban tokën pezull mbi hiçin.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 I mbyll ujërat në retë e tij, por ato nuk çahen nën peshën e tyre.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 E mbulon pamjen e fronit të tij, duke shtrirë mbi të retë e tij.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Ka shënuar një kufi të veçantë mbi sipërfaqen e ujërave, në kufirin e dritës me terrin.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Kollonat e qiellit dridhen dhe habiten nga kërcënimi i tij.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 Me forcën e tij qetëson detin, me zgjuarsinë tij ka rrëzuar Rahabin.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Me Frymën e tij ka zbukuruar qiejt, dora e tij ka shpuar tejpërtej gjarpërin dredharak.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Ja, këto janë vetëm thekët e veprave të tij. Ç’murmurimë të lehtë të tij arrijmë të dëgjojmë! Por vallë kush do të arrijë të kuptojë gjëmimin e fuqisë së tij?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
