< Zebur 115 >

1 Bizge emes, i Perwerdigar, bizge emes — Özgermes muhebbiting üchün, heqiqet-sadaqiting üchün, Öz naminggha shan-sherep keltürgeysen.
Ikkje oss, Herre, ikkje oss, men ditt namn gjeve du æra for di miskunn, for din truskap skuld!
2 Eller némishqa «Ularning Xudasi qeyerde?» dep [mazaq] qilishidu?
Kvifor skal heidningarne segja: «Kvar er no deira Gud?»
3 Biraq Xudayimiz bolsa ershlerdidur; Némini xalisa, U shuni qilghandur.
Vår Gud er då i himmelen, alt det han vil, gjer han.
4 Ularning butliri bolsa peqet kümüsh-altundin ibaret, Insanning qolliri yasighinidur, xalas.
Deira avgudar er sylv og gull, eit verk av menneskjehender.
5 Ularning aghzi bar, biraq sözliyelmeydu; Közliri bar, körmeydu;
Dei hev munn, men talar ikkje, dei hev augo, men ser ikkje;
6 Qulaqliri bar, anglimaydu, Burni bar, puriyalmaydu;
dei hev øyro, men høyrer ikkje, dei hev nos, men luktar ikkje.
7 Qolliri bar, siliyalmaydu; Putliri bar, mangalmaydu; Kaniyidin héchbir sada chiqarmaydu.
Med sine hender grip dei ikkje, med sine føter gjeng dei ikkje, dei hev ikkje mål i strupen.
8 Ularni yasighanlar ulargha oxshashtur, Ulargha tayan’ghanlarmu shundaqtur.
Som desse er, vert dei som lagar deim, alle som set si lit til deim.
9 I Israil, Perwerdigargha tayininglar; U silerge yardem qilghuchinglar hem qalqininglardur.
Israel, lit på Herren! Han er deira hjelp og skjold.
10 I Harun jemeti, Perwerdigargha tayininglar; U silerge yardem qilghuchi hem silerning qalqininglardur.
Arons hus, lit på Herren! Han er deira hjelp og skjold.
11 Perderdigardin eyminidighanlar, Perwerdigargha tayininglar; U silerge yardem qilghuchi hem qalqininglardur.
De som ottast Herren, lit på Herren! Han er deira hjelp og skjold.
12 Perwerdigar bizni eslep keldi; U bext ata qilidu; U Israil jemetige bext ata qilidu; U Harun jemetige bext ata qilidu;
Herren kom oss i hug, han skal velsigna, han skal velsigna Israels hus, han skal velsigna Arons hus,
13 Perwerdigardin eyminidighanlargha, Chongliri hem kichiklirigimu bext ata qilidu.
han skal velsigna deim som ottast Herren, dei små med dei store.
14 Perwerdigar silerge qoshlap béridu, Silerge hem perzentliringlargha;
Herren late dykk auka, dykk og dykkar born!
15 Silerge Perwerdigar teripidin bext ata qilin’ghan, Asman-zéminni Yaratquchidin beriketlen’gen!
Velsigna er de av Herren, han som skapte himmel og jord.
16 Asmanlar bolsa Perwerdigarning asmanliridur; Biraq zéminni bolsa insan balilirigha tapshurghandur.
Himmelen er himmel for Herren, men jordi hev han gjeve menneskjeborni.
17 Ölükler Yahni medhiyiliyelmeydu, Süküt diyarigha chüshüp ketkenlermu shundaq;
Dei daude lovar ikkje Herren, ingen av deim som stig ned i stilla.
18 Biraq bizler hazirdin bashlap Yahqa ebedil’ebedgiche teshekkür-medhiye qayturimiz! Hemdusana!
Men me skal lova Herren frå no og til æveleg tid. Halleluja!

< Zebur 115 >