< Приповісті 3 >

1 Сину мій, не забудь ти моєї науки, і нехай мої заповіді стережу́ть твоє серце,
Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.
2 бо примно́жать для тебе вони довготу́ твоїх днів, і років життя та споко́ю!
Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.
3 Ми́лість та правда нехай не зали́шать тебе, — прив'яжи́ їх до шиї своєї, напиши їх на табли́ці серця свого, —
Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;
4 і зна́йдеш ти ласку та добру премудрість в очах Бога й люди́ни!
så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.
5 Наді́йся на Господа всім своїм серцем, а на розум свій не покладайся!
Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.
6 Пізнавай ти Його на всіх доро́гах своїх, і Він випростує твої стежки.
På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.
7 Не будь мудрий у власних оча́х, — бійся Господа та ухиляйся від злого!
Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.
8 Це буде ліком для тіла твого, напо́єм для ко́стей твоїх.
Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.
9 Шануй Господа із маєтку свого́, і з початку всіх пло́дів своїх, —
Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,
10 і будуть комори твої перепо́внені си́тістю, а чави́ла твої будуть перелива́тись вином молоди́м!
så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.
11 Мій сину, кара́ння Господнього не відкидай, і карта́ння Його не вважай тягаре́м, —
Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.
12 бо кого́ Господь любить, карта́є того, і кохає, немов батько сина!
Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.
13 Блаженна люди́на, що мудрість знайшла, і люди́на, що розум оде́ржала,
Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.
14 бо ліпше надба́ння її від надба́ння срібла́, і від щирого золота ліпший прибу́ток її,
Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.
15 дорожча за пе́рли вона, і всіляке жада́ння твоє не зрівняється з нею.
Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.
16 Довгість днів — у прави́ці її, багатство та слава — в ліви́ці її.
Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
17 Доро́ги її — то дороги приємности, всі стежки́ її — мир.
Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.
18 Вона дерево життя для тих, хто тримається міцно її, і блаженний, хто де́ржить її!
Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.
19 Господь мудрістю землю заклав, небо розумом міцно поставив.
Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.
20 Знання́м Його порозкрива́лись безо́дні, і кроплять росою ті хмари.
Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.
21 Мій сину, нехай від оче́й твоїх це не відхо́дить, стережи добрий розум і розважність,
Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;
22 і вони будуть життям для твоєї душі, і прикра́сою шиї твоєї, —
så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.
23 Тоді пі́деш безпечно своєю дорогою, а нога твоя не спотикне́ться!
Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.
24 Якщо покладе́шся — не будеш боятись, а ляжеш, то буде приємний твій сон.
När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.
25 Не бу́деш боятися на́глого стра́ху, ні бурі безбожних, як при́йде, —
Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.
26 бо твоєю надією буде Госпо́дь, і Він пильнуватиме но́гу твою, щоб вона не зловилась у пастку!
Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.
27 Не стримуй добра́ потребу́ючому, коли в силі твоєї руки́ це вчини́ти,
Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.
28 не кажи своїм ближнім: „Іди, і зно́ву прийди, а взавтра я дам“, коли маєш з собою.
Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.
29 Не вио́рюй лихого на свого ближнього, коли він безпечно з тобою сидить.
Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.
30 Не сварися з люди́ною дармо, якщо злого вона не вчинила тобі.
Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.
31 Не за́здри наси́льникові, і ні одніє́ї з доріг його не вибирай,
Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.
32 бо бри́дить Господь крутія́ми, а з праведними в Нього дружба.
Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.
33 Прокля́ття Господнє на домі безбожного, а ме́шкання праведних Він благосло́вить, —
HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.
34 з насмішників Він насміхається, а покі́рливим милість дає.
Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.
35 Мудрі славу вспадко́вують, а нерозумні носи́тимуть со́ром.
De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

< Приповісті 3 >