< Приповісті 1 >

1 При́повісті Соломона, сина Давидового, царя Ізраїлевого, —
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 щоб пізна́ти премудрість і карність, щоб зрозуміти розсу́дні слова́,
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 щоб прийняти напоу́млення мудрости, праведности, і пра́ва й простоти,
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 щоб мудрости дати простоду́шним, юнако́ві — пізна́ння й розва́жність.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Хай послухає мудрий — і примно́жить науку, а розумний здобу́де хай мудрих думо́к,
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 щоб пізнати ту при́повість та загадко́ве говорення, слова мудреці́в та їхні за́гадки.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Страх Господній — початок прему́дрости, — нерозумні пого́рджують мудрістю та напу́чуванням.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Послухай, мій сину, напу́чення батька свого́, і не відкидай науки матері своєї, —
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 вони бо хороший вінок для твоєї голови, і прикра́са на шию твою.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Мій сину, як грішники будуть тебе намовляти, — то з ними не згоджуйся ти!
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Якщо скажуть вони: „Ходи з нами, чатуймо на кров, безпричи́нно засядьмо на неповинного,
Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 живих поковтаймо ми їх, як шео́л, та здорових, як тих, які сходять до гро́бу! (Sheol h7585)
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 Ми зна́йдемо всіляке багатство цінне́, перепо́внимо здо́биччю наші хати́.
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 Жеребо́к свій ти кинеш із нами, — буде са́ква одна для всіх нас“, —
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
15 сину мій, — не ходи ти доро́гою з ними, спини́ но́гу свою від їхньої сте́жки,
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 бо біжать їхні но́ги на зло, і поспішають, щоб кров проливати!
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Бож нада́рмо поставлена сі́тка на о́чах усього крила́того:
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 то вони на кров власну чату́ють, засідають на душу свою!
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Такі то доро́ги усіх, хто за́здрий чужого добра: воно́ бере душу свого власника́!
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Кличе мудрість на вулиці, на пло́щах свій голос дає,
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 на шумли́вих місцях проповідує, у місті при входах до брам вона каже слова́ свої:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 „Доки ви, нерозумні, глупо́ту любитимете? Аж доки насмі́шники будуть кохатись собі в глузува́нні, а безглу́зді нена́видіти будуть знания́?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Зверніться но ви до карта́ння мого́, — ось я виллю вам духа свого, сповіщу́ вам слова свої!
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Бо кликала я, та відмовились ви, простягла́ була руку свою, та ніхто не прислу́хувався!
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 І всю раду мою ви відкинули, карта́ння ж мого не схотіли!
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 Тож у вашім нещасті сміятися буду і я, насміха́тися буду, як при́йде ваш страх.
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 Коли при́йде ваш страх, немов вихор, і прива́литься ваше нещастя, мов буря, як при́йде недоля та у́тиск на вас,
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 тоді кликати бу́дуть мене, але не відпові́м, будуть шукати мене, та не зна́йдуть мене, —
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 за те, що науку знена́виділи, і не ви́брали стра́ху Господнього,
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 не хотіли поради моєї, пого́рджували всіма моїми доко́рами!
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 І тому́ хай їдять вони з пло́ду дороги своєї, а з порад своїх хай насища́ються, —
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 бо відсту́пство безумних заб'є їх, і безпе́чність безтя́мних їх ви́губить!
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 А хто мене слухає, той буде жити безпе́чно, і буде спокійний від страху перед злом!“
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

< Приповісті 1 >