Hiob 38

1 Afei, Awurade firi ahum mu buaa Hiob sɛ,

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 “Hwan ne deɛ ɔde nsɛm a nimdeɛ nni mu katakata mʼafotuo so?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Hyɛ wo ho den sɛ ɔbarima; mɛbisa wo nsɛm, na wobɛyi mʼano.

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 “Ɛberɛ a metoo asase fapem no, na wowɔ he? Sɛ wonim a, ka ɛ.

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Hwan na ɔsusuu ne tenten ne ne tɛtrɛtɛ? Ampa ara wonim! Hwan na ɔtwee susuhoma faa ani?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Ɛdeɛn so na ɛgyina, anaasɛ hwan na ɔtoo ne tweatiboɔ no,

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 ɛberɛ a anɔpa nsoromma bɔɔ mu too dwom, na abɔfoɔ nyinaa de anigyeɛ teaam no?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 “Hwan na ɔkaa ɛpo hyɛɛ apono akyi, ɛberɛ a ɛpue firii yafunu mu,

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 ɛberɛ a mede omununkum yɛɛ nʼaduradeɛ na mede esum kabii kyekyeree noɔ,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 ɛberɛ a metoo hyeɛ maa noɔ na mesisii nʼapono ne nʼadaban,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 ɛberɛ a mekaa sɛ, ‘Ɛha ara na wobɛduru, ɛntra ha; ɛha na wʼahantan asorɔkyeɛ no mmɛso’?

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 “Woahyɛ mmara ama adekyeeɛ da? Anaa woakyerɛ no nʼafa,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 sɛ ɛnkɔka asase ano na ɛntu amumuyɛfoɔ mfiri so?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 Asase fa ne bɔberɛ sɛ dɔteɛ a ɛhyɛ nsɔano ase; na ɛso tebea da adi te sɛ atadeɛ.

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 Wɔde amumuyɛfoɔ hann akame wɔn, na wɔn abasa a wɔapagya no mu abu.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 “Woapɛɛpɛɛ mu ahunu nsutire a ɛpo firi mu ba anaa woanante ne bunu mu?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Wɔde owuo apono akyerɛ wo? Woahunu owuo sunsumma apono anaa?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Woate ewiase a ɛda hɔ hahanaa no ase anaa? Sɛ wonim yeinom nyinaa a, ka kyerɛ me.

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 “Ɛhe na hann firi ba? Na ɛhe na esum nso kɔ?

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 Wobɛtumi de wɔn akɔ wɔn siberɛ? Wonim akwan a ɛkɔ wɔn atenaeɛ?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Ampa ara wonim, ɛfiri sɛ na woawo wo dada. Woanyini yie!

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 “Woakɔ sukyerɛmma adekoradan mu da, anaa woahunu asukɔtweaa adekoradan

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 a makora so ama ahohiahia berɛ, ɔsa ne akodie nna?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Ɛkwan bɛn na ɛkɔ baabi a anyinam firi ba, anaa baabi a apueeɛ mframa firi na ɛbɔ fa asase so?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Hwan na ɔtwaa ɛka maa osubransam, ne ɛkwan maa aprannaa mmobom,

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 sɛ ɛbɛtɔ agu asase a obiara nte soɔ so, anweatam a obiara nni soɔ,

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 na ama asase bonini a ɛyɛ wesee yi afɔ na ɛserɛ afifiri so?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Osutɔ wɔ agya anaa? Hwan na ɔyɛ agya ma obosuo?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Hwan yafunu mu na nsukyeneeɛ fire? Hwan na ɔwoo nsukyeneeɛ mporoporowa firi soro

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 ɛberɛ a nsuo kyene dane sɛ ɛboɔ, na ebunu ani kyene?

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 “Wobɛtumi de ahoma akyekyere Akokɔbaatan ne ne mma? Wobɛtumi asane Nwenwenente nhoma anaa?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Wobɛtumi de anɔpa nsoromma aba wɔ ne berɛ mu anaasɛ wobɛtumi ayi sisire ne ne mma afiri hɔ?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Wonim mmara a ɛfa ewiem ho? Wobɛtumi de Onyankopɔn ahennie aba asase so?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 “Wobɛtumi ama wo nne aduru omununkum so na wode nsuo akata wo ho anaa?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 Wobɛtumi ama anyinam atwa? Wɔbɛka akyerɛ wo sɛ, ‘Yɛnnie anaa’?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Hwan na ɔde nyansa ma akoma anaasɛ ɔde nteaseɛ hyɛ adwene mu.

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Hwan na ɔwɔ nyansa a wɔde kan omununkum? Hwan na ɔbɛtumi akyea ɔsoro nsuo nkotokuo,

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 ɛberɛ a mfuturo ayɛ den ama dɔteɛ atɔatɔ keka bɔ mu.

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 “Wokɔ ahayɔ ma gyatabereɛ ma agyata didi mee

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 ɛberɛ a wɔbutubutu wɔn abɔn ano anaasɛ wɔtetɛ nnɔtɔ ase?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Hwan na ɔma anene aduane ɛberɛ a ne mma su frɛ Onyankopɔn na wɔkyinkyini pɛ aduane?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?