Eyüp 34
1 Elihu konuşmasına şöyle devam etti:
Och Elihu svarade, och sade:
2 “Ey bilgeler, sözlerimi dinleyin, Kulak verin bana, ey bilgi sahipleri.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 Çünkü damak nasıl yemeği tadarsa, Kulak da sözleri sınar.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Gelin, doğruyu seçelim, İyiyi birlikte öğrenelim.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 “Çünkü Eyüp, ‘Ben suçsuzum’ diyor, ‘Tanrı hakkımı elimden aldı.
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 Haklı olduğum halde yalancı sayılıyorum, Suçsuz olduğum halde okunla yaraladın beni.’
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Eyüp gibisi var mı? Alayı su gibi içiyor!
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 Kötülük yapanlarla dostluk edip geziyor, Kötülerle aynı yolda yürüyor.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 Çünkü, ‘Tanrı'yı hoşnut etmeye çalışmak İnsana yarar getirmez’ diyor.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 “Bu yüzden, ey sağduyulu insanlar, beni dinleyin! Tanrı kötülük yapar mı, Her Şeye Gücü Yeten haksızlık eder mi? Asla!
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 Çünkü O herkese yaptığının karşılığını öder, Hak ettiğini başına getirir.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Tanrı kesinlikle kötülük etmez, Her Şeye Gücü Yeten adaleti saptırmaz.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Kim yeryüzünü O'na emanet etti? Kim O'nu bütün dünyanın başına atadı?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 Eğer niyet eder de Ruhunu ve soluğunu geri çekerse,
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 Bütün insanlık bir anda yok olur, İnsan yine toprağa döner.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 “Aklın varsa dinle, Kulak ver sözlerime.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Adaletten nefret eden hiç hüküm sürebilir mi? Adil ve güçlü olanı suçlayacak mısın?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Krallara, ‘Değersizsiniz’, Soylulara, ‘Kötüsünüz’ diyen,
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 Önderlere ayrıcalık tanımayan, Zengini yoksuldan çok önemsemeyen O değil mi? Çünkü hepsi O'nun ellerinin işidir.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 Gece yarısı bir anda ölürler, Herkes sarsılır, ölüp gider, Güçlüler de insan eli değmeden alınıp götürülür.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 “Tanrı'nın gözleri insanların yolundan ayrılmaz, Attıkları her adımı görür.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 Kötülük yapanların gizlenebileceği Ne karanlık bir yer vardır, ne de ölüm gölgesi.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 Yargılanmak için önüne gelsinler diye, Tanrı insanları sorgulamaya pek gerek duymaz.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 Araştırmadan güçlü insanları kırar, Onların yerine başkalarını diker.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Çünkü ne yaptıklarını bilir, Gece onları deviriverir, ezilirler.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 Herkesin gözü önünde Kötülükleri yüzünden onları cezalandırır;
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Artık O'nun ardından gitmedikleri, Yollarının hiçbirini dikkate almadıkları için.
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 Yoksulun feryadını O'na duyurdular; Düşkünlerin feryadını işitti.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 Ama Tanrı sessiz kalırsa kim O'nu suçlayabilir? Yüzünü gizlerse kim O'nu görebilir? Bir ulusa karşı da bir insana karşı da O hep aynıdır,
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 Tanrısız insan krallık etmesin, Halka tuzak kurmasın diye.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 “Kimse Tanrı'ya, ‘Suçluyum, artık kötülük yapmayacağım’ dedi mi,
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 ‘Göremediğimi sen bana öğret, Haksızlık ettimse, bir daha etmem?’
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 O'nu reddettiğin halde, Senin keyfince mi seni ödüllendirmeli? Çünkü karar verecek olan sensin, ben değil, Öyleyse anlat bana bildiğini.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 “Sağduyulu insanlar, Beni dinleyen bilgeler diyecekler ki,
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 ‘Eyüp bilgisizce konuşuyor, Sözlerinin değeri yok.’
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Kötü biri gibi yanıtladığı için Keşke Eyüp'ün sınanması sonsuza dek sürse!
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 Çünkü günahına isyan da ekliyor, Önümüzde alay edercesine el çırpıyor, Tanrı'ya karşı konuştukça konuşuyor.”
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
