Siope 34
1 Pea naʻe fai pe ʻe Elihu ʻa ʻene lea, ʻo ne pehē,
Och Elihu svarade, och sade:
2 “ʻAe kau tangata poto, mou fanongo ki heʻeku ngaahi lea; pea tokanga kiate au ʻakimoutolu kuo maʻu ʻae ʻilo.
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 He ʻoku ʻahiʻahiʻi ʻe he telinga ʻae ngaahi lea, ʻo hangē ʻoku kamata ʻe he ngutu ʻae kai.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Ke tau fili kiate kitautolu ʻae fakamaau; ke tau ʻilo ʻiate kitautolu ʻaia ʻoku lelei.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 He naʻe pehē ʻe Siope, ‘ʻOku ou māʻoniʻoni: pea kuo toʻo atu ʻe he ʻOtua hoku fakamaau.
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 He te u lohiakiʻi ʻa ʻeku totonu? ʻOku taʻefaʻafakamoʻui ʻa hoku lavea ʻi he taʻetalangataʻa.’
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Ko hai ha tangata ʻoku tatau mo Siope, ʻoku ne inumia ʻae manuki ʻo hangē ko e vai?
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 ʻAia ʻoku ne ʻalu fakataha mo e kau ngāue kovi, pea ʻeveʻeva mo e kau tangata angahala.
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 He naʻe pehē ʻe ia, ‘ʻOku ʻikai hano ʻaonga siʻi ki ha tangata ke ne fakafiefiaʻi ia ʻi he ʻOtua.’
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 “Ko ia, fanongo mai kiate au, ʻakimoutolu ʻae kau tangata faʻa ʻilo: ko e kovi, ke mamaʻo ia mei he ʻOtua, pea mo e angahala mei he Māfimafi.
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 He ko e ngāue ʻae tangata te ne totongi kiate ia, pea fakaʻilo ki he tangata kotoa pē ʻo fakatatau ki hono ngaahi hala.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 ʻIo, ko e moʻoni ʻe ʻikai fai kovi ʻae ʻOtua, pea ʻe ʻikai fakahalaʻi ʻae fakamaau ʻe he Māfimafi.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Ko hai naʻa ne fakanofo ia ke pule ki māmani? Pea ko hai kuo ne ngaohi ʻa māmani kotoa pē?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 Kapau te ne fakatokangaʻi hono finangalo ki he tangata, te ne tānaki kiate ia hono laumālie mo ʻene mānava;
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 ʻE mate fakataha ʻae kakano kotoa pē, pea ʻe toe liliu ʻae tangata ko e efu.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 “Kapau ʻoku ke maʻu ʻae faʻa ʻilo, fanongo eni: fakafanongo ki he leʻo ʻo ʻeku ngaahi lea.
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Te ne faʻa pule ʻaia ʻoku fehiʻa ki he totonu? Pea te ke faʻa fakahalaiaʻi ʻaia ʻoku mātuʻaki angatonu?
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 He ʻoku ngali ke pehē ki ha tuʻi, ʻOku ke kovi? Pe ki he houʻeiki, ʻOku mou fai kovi?
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 Ka ʻe fēfē kiate ia ʻaia ʻoku ʻikai te ne filifilimānako ki he kakai houʻeiki, pea ʻoku ʻikai lahi hake ʻene tokanga ki he koloaʻia ʻi he masiva? He ko e ngāue ʻa hono nima ʻakinautolu kotoa pē.
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 Te nau mate fakafokifā pe, pea ʻe mamahi ʻae kakai ʻi he tuʻuapō mālie, pea nau mole atu: pea ʻe fetuku atu ʻae kau mālohi taʻehanima.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 “He ʻoku ʻi he ngaahi fale ʻoe tangata ʻa hono fofonga, pea ʻoku ne ʻafioʻi ʻa hono ʻalunga kotoa pē.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 ʻOku ʻikai ha poʻuli, pe ha malumalu ʻoe mate, ʻe faʻa fakafufū ai ʻe he kau fai kovi ʻakinautolu.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 Koeʻuhi ʻe [ʻi he meʻa ʻoku totonu]; koeʻuhi ke ne fie fakamaau ai mo e ʻOtua.
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 Te ne lailaiki ʻae kau tangata mālohi tokolahi taʻefaʻalaua, pea fokotuʻu ʻae niʻihi moʻono totongi.
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Ko ia ʻoku ne ʻilo ʻenau ngaahi ngāue, pea ʻoku ne fulihi ʻakinautolu ʻi he pō, pea ʻoku nau ʻauha ai.
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 ʻOku ne taaʻi ʻakinautolu ʻo hangē ko e kau tangata fai kovi, ʻi he ʻao ʻoe kakai.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 Koeʻuhi naʻa nau tafoki kimui meiate ia, pea ʻikai fie tokanga ki hono ngaahi hala:
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 Ko ia ʻoku nau fakahoko ʻae tangi ʻae masiva ke aʻu atu kiate ia, pea ʻoku ne ongoʻi ʻae tangi ʻae mahaki.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 ʻOku foaki ʻe ia ʻae fiemālie, ko hai te ne faʻa fakamamahi? Pea ka fufū ʻe ia hono fofonga, ko hai ʻe faʻa mamata kiate ia? ʻO kapau te ne fai ki ha puleʻanga, pe ki ha tangata pe tokotaha:
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 Koeʻuhi ke ʻoua naʻa pule ʻae mālualoi, telia naʻa fasiaʻi ʻae kakai.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 “ʻOku taau moʻoni mo e ʻOtua ʻae lea pehē ki ai, kuo u kātaki, ʻe ʻikai te u fakamamahi.
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 Ko ia ʻoku ʻikai te u ʻilo ke ke ako ia kiate au: kapau kuo u fai angahala, ʻe ʻikai te u toe fai ia.
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 ʻE fakatatau ia koā mo ho loto? Te ne totongi ia, ʻo kapau te ke ʻoua, pe te ke loto ki ai; kae ʻikai ko au: ko ia ke ke tala ʻaia ʻoku ke ʻilo.
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Ke tala kiate au ʻe he kau tangata faʻa ʻilo, pea ke fanongo kiate au ʻe ha tangata poto.
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 ‘Kuo lea ʻa Siope ʻi he taʻeʻilo, pea ʻoku taʻepoto ʻa ʻene ngaahi lea.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Ko hoku loto ke fakamaauʻi ʻa Siope ʻo aʻu ki he ngataʻanga, koeʻuhi ko ʻene ngaahi tali ʻo hangē ko e kau tangata angahala.
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 He ʻoku ne fakahoko ʻae talangataʻa ki he angahala, ʻoku ne pasipasi hono nima ʻiate kitautolu, ʻo fakalahi ʻene ngaahi lea ki he ʻOtua.”
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
