Siope 21

1 Ka naʻe tali ʻe Siope, ʻo ne pehē,

Job svarade och sade:

2 “Fakafanongo lelei ki heʻeku lea, pea ko hoʻomou fakafiemālie eni.

Hörer dock till min ord, och låter säga eder;

3 Mou kātaki, kau lea atu; pea hili ʻeku lea, fai pe hoʻomou manuki.

Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.

4 ‌ʻOiauē, he ʻoku ou liunga ki he tangata? Pea ka ne ko ia, ko e hā nai ʻe ʻikai mamahi ai hoku laumālie?

Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?

5 Tokanga mai, pea mou ofo, pea ʻai homou nima ki homou ngutu.

Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.

6 ‌ʻIo, ʻi heʻeku fakamanatu ʻoku ou manavahē ʻaupito, pea ʻoku puke ʻa hoku kakano ʻe he tetetete.

När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.

7 “Ko e hā ʻoku moʻui ai ʻae angakovi, ʻo hoko ʻo motuʻa, ʻio, pea lahi ʻi he mālohi?

Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?

8 Kuo fakatuʻumaʻu honau hako fakataha mo kinautolu, pea mo ʻenau fānau ʻi honau ʻao.

Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.

9 ‌ʻOku malu honau fale mei he manavahē, pea ʻoku ʻikai ʻiate kinautolu ʻae meʻa tā ʻae ʻOtua.

Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.

10 ‌ʻOku fakatauʻi ʻe heʻenau pulu tangata ʻo touʻia taʻehala; ʻoku fānau ʻenau pulu fefine ʻo taʻetōhonoʻuhiki.

Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.

11 ‌ʻOku nau tuku atu ʻenau fānau ʻo hangē ko e fanga sipi, pea ʻoku meʻe hopohopo ʻenau fānau.

Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.

12 ‌ʻOku nau toʻo hake ʻae kihiʻi lali mo e haʻape, pea nau fiefia ʻi he leʻo ʻoe meʻa ifi.

De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;

13 ‌ʻOku nau fakaʻosi honau ngaahi ʻaho ʻi he fakafiemālie, pea fakafokifā pe ʻoku nau ʻalu hifo ki he faʻitoka. (Sheol h7585)

De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)

14 Ko ia ʻoku nau pehē ai ki he ʻOtua, ‘ʻAlu ʻiate kimautolu, he ʻoku ʻikai te mau holi ke ʻilo ho ngaahi hala.

De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;

15 Ko hai ʻae Māfimafi, ke pehē ke mau tauhi ia? Pea ko e hā ʻae totongi te mau maʻu, ʻo kapau te mau lotu ki ai?’

Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?

16 Vakai, ʻoku ʻikai ʻi honau nima ʻenau monūʻia: ʻoku mamaʻo ʻiate au ʻae fakakaukau ʻoe angahala.

Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.

17 “ʻOku liunga fiha ʻae tāmateʻi ʻoe maama ʻae angahala? Mo e hoko ʻenau fakaʻauha kiate kinautolu? ʻoku tufaki ʻe he ʻOtua ʻae ngaahi mamahi ʻi hono houhau.

Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.

18 ‌ʻOku nau tatau mo e tefitoʻi kaho ʻi he mata ʻoe matangi, pea hangē ko e kafukafu ʻoku ʻave ʻe he afi.

De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.

19 ‘ʻOku hili ʻe he ʻOtua ʻa ʻene angahala ki heʻene fānau:’ ʻoku ne totongi kiate ia, pea te ne ʻilo ia.

Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,

20 ‌ʻE mamata ʻe hono mata ki hono fakaʻauha, pea ʻe inu ia ʻi he houhau ʻoe Māfimafi.

Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.

21 He ko e hā ʻene fiemālie ʻi hono fale ʻamui ʻiate ia, ʻoka tuʻu ua mālie ʻae lau ʻo hono ngaahi māhina?

Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.

22 “ʻE akonakiʻi ʻe ha taha ʻae ʻOtua ke ʻilo? He ʻoku ne fakamaau ʻe ia ʻakinautolu ʻoku māʻolunga.

Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?

23 ‌ʻOku mate ha tokotaha lolotonga ʻene mālohi lahi, mo ʻene nofo tofu pe mo fiemālie.

Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.

24 ‌ʻOku fonu hono sino ʻi he ngako, pea lolololo hono ngaahi hui ʻi he uho.

Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.

25 Pea ʻoku mate ha tokotaha ʻi he mamahi lahi ʻo hono laumālie, pea ʻikai ʻaupito haʻane kai ʻe fiemālie ai.

Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.

26 Te na tokoto tatau pe ʻi he efu, pea ʻe ʻuʻufi ʻakinaua ʻe he fanga kelemutu.

Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.

27 “Vakai, ʻoku ou ʻilo hoʻomou ngaahi mahalo, mo e ngaahi filioʻi kovi ʻoku mou mahalo ʻaki kiate au.

Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.

28 He ʻoku mou pehē, ‘Kofaʻā ʻae fale ʻoe ʻeiki? Pea kofaʻā ʻae ngaahi nofoʻanga ʻoe kakai angahala?’

Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?

29 ‌ʻIkai kuo mou ʻeke kiate kinautolu ʻoku feʻaluʻaki ʻi he hala? Pea ʻikai ʻoku mou ʻilo ʻenau ngaahi tala,

Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?

30 ‌ʻAia kuo tuku tolonga ʻae angahala ki he ʻaho ʻoe fakaʻauha? ʻE taki atu ʻakinautolu ki he ʻaho ʻoe houhau.

Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.

31 Ko hai te ne fakahā hono hala ki hono mata? Pea ʻe totongi ʻe hai kiate ia ʻae meʻa kuo ne fai?

Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?

32 Ka ʻe ʻomi ia ki he faʻitoka, ʻe nofomaʻu ia ʻi he fonualoto.

Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.

33 ‌ʻE melie kiate ia ʻae ngaahi tutuʻanga kelekele ʻoe luo, pea ʻe fusi kiate ia ʻae kakai kotoa pē, ʻo hangē ko e taʻefaʻalaua ʻae kakai naʻe muʻa ʻiate ia.

Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.

34 Pea ka kuo pehē, pea ko e hā ʻoku mou fakafiemālie taʻeʻaonga kiate au, kae vakai ʻoku ai ʻae loi ʻi hoʻomou ngaahi lea?”

Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?