< ʻIsaia 55 >

1 “Vakai mai, ʻakimoutolu kotoa pē ʻoku fieinu, haʻu ki he ngaahi vai, pea mo ia ʻoku ʻikai haʻane paʻanga; mou haʻu, ʻo fakatau, pea kai; ʻio, haʻu ʻo fakatau uaine mo e huʻahuhu taʻehapaʻanga pea taʻehatotongi.
Auf! ein jeder, der dürstet, gehe hin zu den Wassern, und wer Silber nicht hat, gehet hin, kaufet und esset! und gehet, kaufet ohne Silber und ohne Kaufpreis, Wein und Milch.
2 Ko e hā ʻoku mou ʻatu ai ʻae paʻanga ki he meʻa ʻoku ʻikai ko e mā? Mo hoʻomou ngāue ki he meʻa ʻoku ʻikai fakamākona? Mou fanongo ʻo tokanga kiate au, pea mou kai ʻaia ʻoku lelei, pea tuku ke fiefia homou laumālie ʻi he meʻakai lelei lahi.
Warum wäget ihr Silber dar für Nicht-Brot und eure Arbeit für etwas, das nicht sättigt? Hört, ja hört auf Mich und esset Gutes, und laben wird sich eure Seele an der Fettigkeit.
3 Fakatokangaʻi homou telinga, pea haʻu kiate au fanongo, pea ʻe moʻui homou laumālie, pea te u fai ʻae fuakava taʻengata mo kimoutolu, ʻio, ʻae ngaahi ʻaloʻofa tuʻumaʻu kia Tevita.
Neigt euer Ohr und kommt zu Mir, hört, daß eure Seele lebe und Ich mit euch schließe einen Bund der Ewigkeit, die bewährte Barmherzigkeit Davids.
4 Vakai, kuo u foaki ia ko e fakamoʻoni ki he kakai, ko e takimuʻa mo e pule ki he kakai.
Siehe, zum Zeugen für die Volksstämme gab Ich ihn, zum Führer und Gebieter den Volksstämmen.
5 Vakai, te ke ui ʻae puleʻanga ʻoku ʻikai te ke ʻilo ni, pea ko e ngaahi puleʻanga ʻoku ʻikai te nau ʻilo koe te nau lele kiate koe koeʻuhi ko Sihova ko ho ʻOtua, pea koeʻuhi ko e tokotaha māʻoniʻoni ʻo ʻIsileli; he kuo ne fakaongoongoleleiʻi koe.”
Siehe, rufen wirst du eine Völkerschaft, die du nicht kennst, und eine Völkerschaft, die dich nicht kannte, wird zu dir laufen, um Jehovahs, deines Gottes willen und wegen des Heiligen Israels, weil Er dich verklärt.
6 Mou kumi kia Sihova ʻi he lolotonga ʻoku faʻa ʻilo ia, ui kiate ia ʻi heʻene kei ofi:
Suchet nach Jehovah, da Er zu finden ist, rufet Ihn an, da Er nahe ist.
7 Tuku ke liʻaki ʻe he angahala hono hala, mo e tangata taʻemāʻoniʻoni ʻene ngaahi mahalo: pea tuku ke ne foki kia Sihova, pea te ne ʻaloʻofa kiate ia; pea ki hotau ʻOtua, he te ne fakamolemole ʻo lahi ʻaupito.
Der Ungerechte verlasse seinen Weg und der Mann des Unrechts seine Gedanken und kehre zu Jehovah zurück, und Er wird Sich sein erbarmen, und zu unserem Gott, weil Er viel vergibt.
8 He ʻoku pehē ʻe Sihova, “ʻOku ʻikai ko hoʻomou ngaahi mahalo ʻa ʻeku mahalo, pea ʻoku ʻikai ko homou ngaahi hala ʻa hoku ngaahi hala.
Denn Meine Gedanken sind nicht eure Gedanken und eure Wege sind nicht Meine Wege, spricht Jehovah.
9 He ʻoku hangē ʻoku māʻolunga hake ʻae ngaahi langi mei he māmani, ʻoku pehē hono māʻolunga ʻo hoku ngaahi hala, pea mo ʻeku mahalo ʻi hoʻomou ngaahi mahalo.
Denn die Himmel sind höher denn die Erde, so sind Meine Wege höher denn eure Wege, und Meine Gedanken denn eure Gedanken.
10 Pea hangē ʻoku ʻalu hifo ʻae ʻuha, mo e ʻuha hinehina mei he langi, pea ʻikai toe foki ki ai, ka ʻoku fakaviviku ʻae kelekele, pea ngaohi ia ke tupu mo fua, koeʻuhi ke ʻomi mei ai ʻae tenga ki he tangata tūtuuʻi, pea mo e mā kiate ia ʻoku kai.
Denn wie der Platzregen und der Schnee herab vom Himmel kommt und nicht dahin zurückkehrt, vielmehr die Erde netzt und sie hervorbringen und sprossen läßt, und Samen gibt dem, der sät, und Brot dem, der da ißt:
11 ‌ʻE pehē ʻeku folofola ʻaia ʻoku ʻalu atu ʻi hoku fofonga: ʻe ʻikai foki taʻefua kiate au, ka e lavaʻi ia ʻaia ʻoku ou faʻiteliha ki ai, pea ʻe monūʻia ia ʻi he meʻa ʻoku ou fekau ia ki ai.
So wird Mein Wort sein, das von Meinem Mund ausgeht. Nicht kehrt es leer zu Mir zurück, sondern tut das, woran Ich Lust habe, und läßt gelingen, wozu Ich es gesandt.
12 He te mou ʻalu atu ʻi he fiefia, pea ʻe taki atu ʻakimoutolu ʻi he fiemālie: ʻe pā ʻae hiva ʻi homou ʻao mei he ngaahi moʻunga mo e potu tafungofunga, pea ʻe pasipasi nima ʻe he ngaahi ʻakau kotoa pē ʻoe vao.
Denn ihr zieht aus in Fröhlichkeit und werdet geleitet im Frieden; die Berge und die Hügel brechen in Jubelsang aus vor euch, und alle Bäume des Gefildes klatschen mit der Hand.
13 ‌ʻE tupu hake ʻae ʻakau ko e fea ko e fetongi ʻoe ʻakau talatala, pea ʻe tupu ʻae maile ko e fetongi ʻoe talatalaʻāmoa: pea ʻe hoko ia ko e meʻa fakamanatu kia Sihova, ko e fakaʻilonga taʻengata ʻaia ʻe ʻikai ʻauha.”
Statt des Dorngebüsches steigt auf die Tanne, statt des Stechdorns steigt auf die Myrte und soll für Jehovah zum Namen und zum ewigen Zeichen sein, das nicht wird ausgerottet.

< ʻIsaia 55 >