Metiu 18

1 Ho alu lo lvbwlaksu vdwv Jisu gvlo aala, tvvkato, “Nyidomooku gv Karv tolo yvvla kaiyachok jinv ngv?”

I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?

2 Vkvlvgabv Jisu vmi go gokla bunugv kaagialo dakmuto,

Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;

3 okv minto, “Ngo nonua milv jidunv vdwlo nonu mvngdinla so vmi so aingbv rima redw, nonu vdwloka Nyidomooku Karv tolo aala mare.

Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.

4 Yvvdw so vmi aingbv rila nyanyak dunv hv Nyidomooku gv Karv tolo kaiyachok nvgobv rireku.

Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;

5 Okv yvvdw svkvnv vmia ngoogv amin bv alvbv naarwk sidunv, hv ngamka naarwk sidunv.”

Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.

6 “Yvv akonv so miangnv vdw sokv akonyi nga mvngjing nvnga mva riadunv, ho nyi angv vbvribolo alvyare ninyigv lvngpo lo vlwng pwktv nvgo paklwk sutola svmasa bolo poklwk sunam mv.

Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.

7 Achialvbv mvngru runam gubv rire nyiamooku gv nyi vdwa ogulvgavbolo bunugv mvngjwng nga ngoomu jinv ngv achialvdu! Vkv nvngv lokia ribwngre-vbvritola yvvdw um bunua rimudunv hv achialvbv mvngru runam gubv rire!

Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.

8 “Noogv laak gunv vmalo lvpa gunv noogv mvngjwng nga mvlamva riadu bolo, hum palin gvrila ora tvka! noogv lvgabv hv alvyare turnamlo laak vmalo lvpa gunv kaamabv vngnam mv, vbvmayabv laak laknyia okv lvpa lvnyia gvtola vmv doobwngnv gula dookulo orlwk komam svnga. (aiōnios g166)

Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)

9 Okv noogv nyik gunv noogv mvngjwng nga nyemu bolo, hum koolin gvrila ora tvka! Noogv lvgabv si alvyare no nyik nyikin tvvla singkulo vngnam mv, vmabvya nyik nyiknyia gvtola uyumooku bolo orlwk komam svnga. (Geenna g1067)

Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)

10 “Kaatoka nonuno miangnv vdw so gv akonyika mvngnyekalo mabvka. Ngo nonua mindu, bunugv nyidogindung ngv lokia nyidomooku lo doonv ngo Abu gvlo dooming gvnya dunv.

Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.

11 Nyia Kuunyilo ngv nyekunv vdwa ringlin tvkubv aapv kunv.

Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.

12 “Nonuno ogugo mvngdu nyi ako svlar lvnggo dooto okv akonv nyetoku? Nw kvvbi chamkia gula kia nga moodw lo nvmwng dvla rimu pila, nw vngla nyenv anga makardu.

Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?

13 Vdwlo nw hum kaapa rekudw, ngo nonua mindu, nw nyenv akin ho lvgabv nyemanv chamkia gula akkia ngam svnga achialv kaiyago mvngpu yareku.

Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.

14 So gv apiabv noogv Abu nyidomooku tolo doonv so gv miangnv vdw so akonyika ngoomu dubv mvngma dunv.

Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.

15 “Noogv achiboru ngv nam rinyingla rimur dubolo, vngla ninyigv rimur a kaatam laka. Vbvritola um nonyi anyi gv pingkolo risila rila ka. Nw noogv minam a tvvdu boloka, no noogv achiboru a ria yaala paakor pvku.

Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;

16 Vbvritola nw noogv minam a tvvma dubolo, no nyi lo ako vmalo anyigo noogv lvkobv vnggv laka, ogulvgavbolo Darwknv Kitaplo minam aingbv ‘Rimur mvnwngnga tvyakaayanv anyi aom lokv tvbwkkalo dukubv.’

Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.

17 Okv nw bunua tvvmabolo, ogumvnwng nga Gvrja lo minpa laka. Ataranyabv nw Gvrja gv minam haka tvvma kubolo, ninyia mvngjwng manv gubv vmalo rimurnv nyi gubv toa lakuka.

Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.

18 “Okv vkvlvgabv ngo nonua mindunv: nonu sichingmooku so ogugo maakv vrikudw hum nyido mooku toloka maakv vrikunv, okv nonu sichingmooku so ogu gonyi vkv vrikudw hum nyido mooku toloka vkv vriku.

Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.

19 “Okv ngo nonua minta jidunv: Vdwlo nonu sichingmooku so anyi gunv tolwk minsula ogugonyi kumridw, hum nonugv lvgabv ngoogv nyidomooku gv Abu ngv rijireku.

Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.

20 Ogo lo anyi gunv vmalo aom gunv ngoogv amin bv dookum redw, ngo hoka bunua lvkobv dooming gvdunv.

Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.

21 Vbvrikunamv Pitar Jisu gvlo aatoku okv tvvkato, “Ahtu nga ngoogv boruv rinyingla rimur morbwng bolo, ngo ninyia vdwgo mvngnga jidubv? Kanw guri?”

Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?

22 Jisu mirwkto, “Ma, kanw mwngma, kanw hv chaamkanw lo gubv,

Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.

23 ogulvgavbolo Nyidomooku gv Karv ngv svbv ridunv. Kvlokvcho dvbv ako dooto, nw ninyigv pakbu vdwgv narnamha kaaka dukubv mintoku.

Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.

24 Nw vbv rirap kunam gula bunugv lokv pakbu ako, nw gvlo morko kororgo narnv anga aagv toku.

Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;

25 Pakbu angv morko dvdu nga dorla kuma toku, vkvlvgabv dvbv ngv morko dvdua dordu kubv nw nyila ninyigv nywng umvuu vdwa nyirabv okv ninyigv yikungyira dvdv nga piokdu kubv orto jitoku.

Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.

26 Pakbu angv lvbwng kumpvla dvbv gv habolo gipvto. Nw kodwkkrwkla koola minto, ‘Nga achukgo dooria jilabvkv, okv ngo nam ogumvnwng nga dorku nvpv!’

Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

27 Dvbv ngv ninyia aya mvngpa toku, vkvlvgabv dvbv ninyia morko dvdu nga mvngnga jitoku okv ninyia vngmu toku.

Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.

28 Vbvrikunamv nyi angv vnglintoku okv ninyigv pakbu ajin gonyi vngrwk suto hv kvvlo nw gvlo morko achukgo narnv go. Nw hum gakbwng gvrila dvngrapto okv minto, “Ngoogvlo narnam a baapubv jikur lakubv.”

Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.

29 Ninyigv pakbu ajin angv ninyigv lvpa lvkwnglo gipv la ninyia koodwkkrwkla koola minto, ‘Nga ayala achukgo dooya jilabv, ngo nam dvdua dorku nvpv!’

Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

30 Vbvritola nw um tvvmato; vmabvya nw nyi anga dvdua dorma dvdvlo doomure vla patwk tumlwk yatoku.

Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.

31 Vdwlo dvbv pakbu gunv vbvrinam a kaapa tokudw, dvbvnyi ogumvnwng nga minpa toku.

Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.

32 Vkvlvgabv nw pakbu anga goklwk toku. Nw minto, ‘Arin kaamanv nyira noo! Noogv ngoogvlo morko narnam mvnwngnga ngo nam mvngnga jitoku, noogv nga vbv koonam lvkwngbv.

Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;

33 Ngoogv nam aya mvngpanam aingbv, no pakbu ajin a aya mvngpa rungse gui.’

Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?

34 Dvbv ngv achialvbv haachi toku, vkvlvgabv nw pakbu anga dvdu nga gvma dvdvlo mvrit modubv vla patwklo vngmu toku.”

Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.

35 Okv Jisu minyabv mintoku, “Vkv aingbv ngoogv Abu nyidomooku tolo doonv, mvnwngnga mvre, vdwlo nonuno haapok raying lokv achiboru gv rimur a mvngnga maridw.”

Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.