Psaltaren 94
1 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
God of vengeance — Jehovah! God of vengeance, shine forth.
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
Be lifted up, O Judge of the earth, Send back a recompence on the proud.
3 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
Till when [do] the wicked, O Jehovah? Till when do the wicked exult?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
They utter — they speak an old saw, All working iniquity do boast themselves.
5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
Thy people, O Jehovah, they bruise, And Thine inheritance they afflict.
6 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
Widow and sojourner they slay, And fatherless ones they murder.
7 Och de säga: "HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke."
And they say, 'Jehovah doth not see, And the God of Jacob doth not consider.'
8 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
Consider, ye brutish among the people, And ye foolish, when do ye act wisely?
9 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
He who planteth the ear doth He not hear? He who formeth the eye doth He not see?
10 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
He who is instructing nations, Doth He not reprove? He who is teaching man knowledge [is] Jehovah.
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
He knoweth the thoughts of man, that they [are] vanity.
12 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
O the happiness of the man Whom Thou instructest, O Jah, And out of Thy law teachest him,
13 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
To give rest to him from days of evil, While a pit is digged for the wicked.
14 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
For Jehovah leaveth not His people, And His inheritance forsaketh not.
15 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
For to righteousness judgment turneth back, And after it all the upright of heart,
16 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
Who riseth up for me with evil doers? Who stationeth himself for me with workers of iniquity?
17 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
Unless Jehovah [were] a help to me, My soul had almost inhabited silence.
18 När jag tänkte: "Min fot vacklar", då stödde mig din når, o HERRE:
If I have said, 'My foot hath slipped,' Thy kindness, O Jehovah, supporteth me.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
In the abundance of my thoughts within me, Thy comforts delight my soul.
20 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
Is a throne of mischief joined [with] Thee? A framer of perverseness by statute?
21 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
They decree against the soul of the righteous, And innocent blood declare wicked.
22 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
And Jehovah is for a high place to me, And my God [is] for a rock — my refuge,
23 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
And turneth back on them their iniquity, And in their wickedness cutteth them off; Jehovah our God doth cut them off!
