Psaltaren 89
1 En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
Ukovita pesem Etana Ezrajičana. Milosti Gospodove bodem prepeval vekomaj; od roda do roda bodem oznanjal z usti svojimi zvestobo tvojo.
2 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
Ker preverjen sem, da se bode vekomaj slavila milost tvoja; v samih nebesih bodeš utrdil zvestobo svojo, s katero si rekel:
3 "Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
Sklenil sem zavezo z izvoljenim svojim, prisegel sem Davidu, svojemu hlapcu.
4 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'" (Sela)
Da bodem na vekomaj utrdil seme tvoje in stavil prestol tvoj od roda do roda.
5 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
Zatorej slavé nebesa čudovito delo tvoje, Gospod; in zvestobo tvojo v zboru svetnikov.
6 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
Kdo namreč naj se enako čisla v gornjem oblaku Gospodu; primerja se Gospodu med sinovi mogočnih?
7 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
Bog mogočni je strašán v zboru svetnikov, in čestit nad vse, kar ga obdaja.
8 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
O Gospod, Bog vojnih krdél, kdo je tebi enako mogočen, Gospod? Ker zvestoba tvoja te ogrinja!
9 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
Ti gospoduješ nad morja ponosom; ko se spenjajo valovi njegovi, ti jih krotiš.
10 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
Ti si zdrobil, kakor prebodenega, Egipčana; z roko svoje moči si razkropil sovražnike svoje.
11 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
Tvoja so nebesa in tvoja zemlja; vesoljni svet in česar je poln ustanovil si tí.
12 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
Sever in jug, katera si ti ustvaril, Tabor in Hermon prepevajo o imenu tvojem.
13 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
Ti imaš roko z močjo; krepka je tvoja roka, vzvišena desnica tvoja.
14 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
Pravica in sodba sta za prebivališče tvojemu prestolu; milost in zvestoba hodita pred tvojim obličjem.
15 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Blagor ljudstvu, katero pozna trombe glas, hodi v svetlobi obličja tvojega, Gospod!
16 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
V imenu tvojem radujejo se ves dan, in dvigujejo se v pravici tvoji.
17 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
Ker slava si njih móči, in po blagovoljnosti tvoji dviguje se naš rog.
18 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
Gospod namreč je naš ščit in svetnika Izraelovega, našega kralja.
19 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: "Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
Tedaj si v prikazni nagovoril njega, kateremu milost deliš, ter mu rekel: "Pomoč sem napravil zoper močnega, povzdignil izvoljenega iz ljudstva.
20 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
Našel sem Davida, svojega hlapca; pomazilil sem ga sè svetim oljem svojim.
21 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
Z njim bodi stanovitna roka moja, in dlan moja naj ga krepča.
22 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
Ne bode ga stiskal sovražnik, in krivici udani ga ne ne bode žalil.
23 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
Temuč starem izpred njegovega obličja neprijatelje njegove, in sovražnike udarim.
24 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
Tako mu bode pomagala zvestoba moja in milost moja, da se bode v mojem imenu povzdignil rog njegov.
25 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
Ker nad morje položim roko njegovo, in nad reke njegovo desnico.
26 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
On me bode klical: Ti oče moj; Bog moj mogočni in skala blaginje moje!
27 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
In jaz ga postavim za prvorojenca, povišanega nad zemeljske kralje.
28 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
Vekomaj mu ohranim milost svojo, in zaveza moja mu bode zvesta.
29 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
In vekomaj postavim seme njegovo in prestol njegov kakor so dnevi nebeški.
30 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
Ako zapusté sinovi njegovi zakon moj, ne bodo hodili v sodbah mojih,
31 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
Ako oskrunijo postave moje, in se ne držé zapovedi mojih:
32 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
Obiskal bodem sè šibo njih pregreho; z udarci njih krivico.
33 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
Milosti pa svoje mu ne odtegnem, in lagal ne bodem zoper zvestobo svojo.
34 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Oskrunil ne bodem zaveze svoje, ne izpremenil ust svojih besede.
35 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
Enkrat sem prisegel pri svetosti svoji, Davidu ne bodem lagal:
36 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
Da bode večno seme njegovo, in prestol njegov kakor solnce pred mano.
37 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn." (Sela)
Kakor luna bode stanoviten vekomaj, in kakor priče zveste na gornjem oblaku."
38 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
Ti pa si zavrgel in zaničeval; razsrdil si se proti maziljencu svojemu.
39 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
Zaničeval si hlapca svojega zavezo, oskrunil in vrgel na tla venčanje njegovo.
40 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
Podrl si vse ograje njegove; trdnjave njegove si izpostavil razdrobljenju.
41 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
Plenili so ga vsi popotniki, v zasramovanje je sosedom svojim.
42 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
Povzdignil si sovražnikov njegovih desnico, razveselil vse neprijatelje njegove.
43 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
Skrhal si tudi meča njegovega ostrino, in utrdil ga nisi v vojski.
44 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
Storil si, da mine bleščoba njegova, in prestol njegov si pahnil na tla.
45 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
Okrajšal si dnî mladosti njegove; pokril si ga sè sramoto.
46 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
Doklej, Gospod? bodeš li se skrival vekomaj? gorela bode kakor ogenj jeza tvoja?
47 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
Spomni se mene, kako sem kratkih dni, kaj bi bil zastonj ustvaril vse otroke človeške?
48 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
Kateri mož bi živel tako, da ne izkusi smrti, reši se sam groba? (Sheol h7585)
49 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
Kje so milosti one nekdanje, Gospod, katere si bil prisegel Davidu po zvestobi svoji?
50 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
Spomni se, Gospod, sramote hlapcev svojih, da nosim v naročji svojem zasramovanje vseh ljudstev največjih,
51 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
S katerim so sramotili sovražniki tvoji, Gospod, s katerim so sramotili maziljenca tvojega stopinje.
52 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken
Slava Gospodu vekomaj, zgódi se, še enkrat, zgódi se!
