< Psaltaren 88 >

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
MAIN Ieowa, Kot ai jaunkamaur, i kin likwir nin ran o ni pon mo’mui.
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Kom kotin mueid on, ai kapakap en lelda won komui. Kom kotin kapaik don karon omui kan ai likelikwir.
3 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
Pwe nen i me dir en mamauk, o maur i koren ion mela. (Sheol h7585)
4 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
Nai kin wadok on ir memelar, nai dueta ol amen, me jolar
5 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
I wonon nan pun en me melar akan, me wonon nan joujou, me kom jolar kotin kupura, pwe re lokidokilar jan nan lim omui.
6 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
Kom kotin kaje ia lar nan joujou, waja rotorot o lol.
7 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
Omui onion kin katoutou ia, o kom kotin idan kin ia di omui iluk kan.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
Kom kotiki woner kompoke pa i kan waja doo, kom kotin wia kin ia la me jued kot on ir, i jalidier o jo kak pitila.
9 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
Maj ai juede kilar ai luet, nin ran karoj i potoan on komui, Main Ieowa, o i kapa won komui pa i kat.
10 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
Kom pan kotin kajaleda omui manaman ren me melar akan? De me melar akan pan maurada danke komui?
11 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
Re pan kojoia duen omui kalanan nan joujou kan? O wajan mela duen omui melel?
12 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
Omui manaman akan pan janjaleda waja rotorot, o omui pun nan jap en me re jolar kin lamelame?
13 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
A i kin potoan likwir on komui, Main Ieowa nin manjan, ai kapakap pan lel won komui.
14 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
Main Ieowa, da me kom kotin kaje ia kila, o da me kom okila ki jilan ar mo i?
15 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
Nai me luet o jaliel jan ni ai pulepul; i kin kamekamki omui kalom, i koren ion jolar kaporopor.
16 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
Omui onion kin kadupal ia di, omui kalom kawe ia Iar
17 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
Re kapil ia pena dueta pil akan jan ni manjan lel jautik, ir karoj kapil ia pena.
18 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Kom kotiki woner kompoke pa I oai warok kan waja doo, rotorot eta ai warok.

< Psaltaren 88 >