< Psaltaren 81 >

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
Au chef de musique. Sur Guitthith. D’Asaph. Chantez joyeusement à Dieu, notre force; poussez des cris de joie vers le Dieu de Jacob.
2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
Entonnez le cantique, et faites résonner le tambourin, la harpe agréable, avec le luth.
3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
Sonnez de la trompette à la nouvelle lune, au temps fixé, au jour de notre fête;
4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
Car c’est un statut pour Israël, une ordonnance du Dieu de Jacob:
5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
Il l’établit comme un témoignage en Joseph, lorsqu’il sortit à travers le pays d’Égypte, où j’entendis une langue que je ne connaissais pas.
6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
J’ai retiré son épaule de dessous le fardeau, ses mains ont été déchargées des corbeilles.
7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
Dans la détresse tu as crié, et je t’ai délivré; je t’ai répondu du lieu secret du tonnerre; je t’ai éprouvé auprès des eaux de Meriba. (Sélah)
8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
Écoute, mon peuple, et je témoignerai au milieu de toi; Israël, oh! si tu voulais m’écouter!
9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
Il n’y aura point au milieu de toi de dieu étranger, et tu ne te prosterneras pas devant un dieu de l’étranger.
10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
Moi, je suis l’Éternel, ton Dieu, qui t’ai fait monter du pays d’Égypte; ouvre ta bouche toute grande, et je la remplirai.
11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
Mais mon peuple n’a pas écouté ma voix, et Israël n’a pas voulu de moi.
12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
Alors je les ai abandonnés à l’obstination de leur cœur: ils ont marché selon leurs conseils.
13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
Oh! si mon peuple m’avait écouté! si Israël avait marché dans mes voies!
14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
J’aurais bientôt subjugué leurs ennemis, et tourné ma main contre leurs adversaires.
15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
Ceux qui haïssent l’Éternel se seraient soumis à lui; et leur temps, à eux, aurait été à toujours;
16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
Et il les aurait nourris de la moelle du froment, et je t’aurais rassasié du miel du rocher.

< Psaltaren 81 >