Psaltaren 81

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

To the Overseer. — 'On the Gittith.' By Asaph. Cry aloud to God our strength, Shout to the God of Jacob.

2 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

Lift up a song, and give out a timbrel, A pleasant harp with psaltery.

3 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

Blow in the month a trumpet, In the new moon, at the day of our festival,

4 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

For a statute to Israel it [is], An ordinance of the God of Jacob.

5 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

A testimony on Joseph He hath placed it, In his going forth over the land of Egypt. A lip, I have not known — I hear.

6 "Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

From the burden his shoulder I turned aside, His hands from the basket pass over.

7 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)

In distress thou hast called and I deliver thee, I answer thee in the secret place of thunder, I try thee by the waters of Meribah. (Selah)

8 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

Hear, O My people, and I testify to thee, O Israel, if thou dost hearken to me:

9 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

There is not in thee a strange god, And thou bowest not thyself to a strange god.

10 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

I [am] Jehovah thy God, Who bringeth thee up out of the land of Egypt. Enlarge thy mouth, and I fill it.

11 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

But, My people hearkened not to My voice, And Israel hath not consented to Me.

12 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

And I send them away in the enmity of their heart, They walk in their own counsels.

13 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

O that My people were hearkening to Me, Israel in My ways would walk.

14 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

As a little thing their enemies I cause to bow, And against their adversaries I turn back My hand,

15 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Those hating Jehovah feign obedience to Him, But their time is — to the age.

16 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."

He causeth him to eat of the fat of wheat, And [with] honey from a rock I satisfy thee!