Psaltaren 77
1 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
To the chief Musician. On Jeduthun. Of Asaph. A Psalm. My voice is unto God, and I will cry; my voice is unto God, and he will give ear unto me.
2 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
In the day of my trouble, I sought the Lord: my hand was stretched out in the night, and slacked not; my soul refused to be comforted.
3 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
I remembered God, and I moaned; I complained, and my spirit was overwhelmed. (Selah)
4 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
Thou holdest open mine eyelids; I am full of disquiet and cannot speak.
5 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
I consider the days of old, the years of ancient times.
6 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
I remember my song in the night; I muse in mine own heart, and my spirit maketh diligent search.
7 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?
8 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
Hath his loving-kindness ceased for ever? hath [his] word come to an end from generation to generation?
9 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
Hath God forgotten to be gracious? or hath he in anger shut up his tender mercies? (Selah)
10 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
Then said I, This is my weakness: — the years of the right hand of the Most High
11 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
Will I remember, — the works of Jah; for I will remember thy wonders of old,
12 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
And I will meditate upon all thy work, and muse upon thy doings.
13 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
O God, thy way is in the sanctuary: who is so great a god as God?
14 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
Thou art the God that doest wonders; thou hast declared thy strength among the peoples.
15 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
Thou hast with [thine] arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
16 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they trembled, yea, the depths were troubled:
17 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
The thick clouds poured out water; the skies sent out a sound, yea, thine arrows went abroad:
18 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
The voice of thy thunder was in the whirlwind, lightnings lit up the world; the earth was troubled and it quaked.
19 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
Thy way is in the sea, and thy paths are in the great waters; and thy footsteps are not known.
20 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
