Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Načelniku godbe na šestero strun, pesem Davidova. Reši me, Bog, ker vode mi prihajajo noter do duše,

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Pogrezam se v blato pregloboko; kjer ni trdnega pod nogo; zahajam v globočine vodâ; in val poplaveč me požira.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Trudim se vpijoč, suši se grlo moje; oči moje pešajo, ko upam v svojega Boga.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Več jih je ko glave moje lâs, ki me sovražijo po krivem; mogočneji so, ki me hočejo ubiti, ki so mi sovražniki po krivici; tedaj me silijo vrniti, česar nisem vzel.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

O Bog, ti poznaš nespamet mojo, in krivice moje niso ti skrite.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Ne bodi jih mene sram, kateri čakajo tebe; Gospod, Bog vojnih krdél, rudečica naj ne oblije zaradi mene njih, ki iščejo tebe, Bog Izraelov.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Ker zavoljo tebe prenašam zasmehovanje; sramota pokriva obličje moje.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Tujec sem postal bratom svojim, in neznan matere moje sinovom.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Ker gorečnost za hišo tvojo me razjéda, in zasmehovanje njih, ki tebe zasmehujejo, mene zadeva.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Ko jokajoč pokorim s postom dušo svojo, tedaj se mi to šteje za najhujšo sramoto.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Ko se oblačim v raševino, tedaj sem jim v pregovor.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

O meni govoričijo vkup sedeči pri vratih, in pesmi pojó, ko pijejo opojno pijačo.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

O meni torej je prošnja moja tá do tebe, Gospod: čas je milosti, Bog, po obilnosti milosti svoje usliši me, po blagi zvestobi svoji.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Potegni me iz blata, in naj se ne pogreznem; otet naj bodem sovražnikov svojih, in iz globočin vodâ.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Valovje vodâ naj me poplaveč ne odnese, in globočina naj me ne pogoltne, in jama naj ne zapre ust svojih nad mano.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Usliši me, Gospod, ker dobra je milost tvoja; po obilosti usmiljenja svojega ozri se v mé.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

In ne skrivaj obličja svojega svojemu hlapcu; ker v stiski sem, hiti, usliši me!

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Približaj se duši moji, ótmi jo; zavoljo sovražnikov mojih réši me.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Ti poznaš zasramovanje moje in mojo sramoto ter nečast mojo; pred teboj so vsi sovražniki moji.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Zasramovanje tare srce moje, tako da sem bolan; in ko ga čakam, da bi me miloval, nikogar ni; ali tolažiteljev, vendar ne najdem jih.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Dà, za živež mi dajó želča, in v žeji moji dajó mi piti octa.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Njih miza bodi pred njimi za zanko, in za povračila, za zadrgo.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Otemné naj njih oči, da ne vidijo; in daj, da ledja njih omahujejo neprestano.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Razlij na nje jezo svojo, in srd tvoj naj jih dohiti.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Pusti naj bodejo njih gradovi, v šatorih njih ne bodi prebivalca.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Ker preganjajo njega, kateregi si tí udaril, in po bolečini prebodencev tvojih spletajo pripovedke.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Pridevaj kazen kazni njih krivici, in naj ne pridejo v pravico tvojo.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Izbrišejo naj se iz življenja knjige, in s pravičnimi naj se ne zapisujejo.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Jaz pa ubožen in trpeč, blaginja tvoja, Bog, postavila me bode na višavo.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Hvalil bodem ime Božje s pesmijo, in poveličeval ga bodem sè zahvaljevanjem,

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Kar se bode bolje zdelo Gospodu, ko vol, junec rogat z razklanimi parklji.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Ko bodejo to videli krotki, veselili se bodo; in oživelo bode srce vaše, ki iščete Boga.

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Ker Gospod se ozira na potrebne, in jetnikov svojih ne zameta.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Hvalila ga bodo nebesa in zemlja, morja in karkoli lazi po njih.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Ker Bog otima Sijon in zida z nova mesta Judovska, da stanujejo tam, in podedujejo ono deželo.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Nasledniki, pravim, hlapcev njegovih naj jo posedajo, in ljubitelji imena njegovega naj prebivajo v njej,