Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
| למנצח על-שושנים לדוד ב הושיעני אלהים-- כי באו מים עד-נפש |
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
| טבעתי ביון מצולה-- ואין מעמד באתי במעמקי-מים ושבלת שטפתני |
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
| יגעתי בקראי נחר גרוני כלו עיני--מיחל לאלהי |
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
| רבו משערות ראשי-- שנאי חנם עצמו מצמיתי איבי שקר-- אשר לא-גזלתי אז אשיב |
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
| אלהים--אתה ידעת לאולתי ואשמותי ממך לא-נכחדו |
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
| אל-יבשו בי קויך-- אדני יהוה צבאות אל-יכלמו בי מבקשיך-- אלהי ישראל |
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
| כי-עליך נשאתי חרפה כסתה כלמה פני |
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
| מוזר הייתי לאחי ונכרי לבני אמי |
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
| כי-קנאת ביתך אכלתני וחרפות חורפיך נפלו עלי |
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
| ואבכה בצום נפשי ותהי לחרפות לי |
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
| ואתנה לבושי שק ואהי להם למשל |
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
| ישיחו בי ישבי שער ונגינות שותי שכר |
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
| ואני תפלתי-לך יהוה עת רצון-- אלהים ברב-חסדך ענני באמת ישעך |
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
| הצילני מטיט ואל-אטבעה אנצלה משנאי וממעמקי מים |
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
| אל-תשטפני שבלת מים-- ואל-תבלעני מצולה ואל-תאטר-עלי באר פיה |
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
| ענני יהוה כי-טוב חסדך כרב רחמיך פנה אלי |
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
| ואל-תסתר פניך מעבדך כי-צר-לי מהר ענני |
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
| קרבה אל-נפשי גאלה למען איבי פדני |
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
| אתה ידעת--חרפתי ובשתי וכלמתי נגדך כל-צוררי |
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
| חרפה שברה לבי-- ואנושה ואקוה לנוד ואין ולמנחמים ולא מצאתי |
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
| ויתנו בברותי ראש ולצמאי ישקוני חמץ |
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
| יהי-שלחנם לפניהם לפח ולשלומים למוקש |
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
| תחשכנה עיניהם מראות ומתניהם תמיד המעד |
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
| שפך-עליהם זעמך וחרון אפך ישיגם |
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
| תהי-טירתם נשמה באהליהם אל-יהי ישב |
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
| כי-אתה אשר-הכית רדפו ואל-מכאוב חלליך יספרו |
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
| תנה-עון על-עונם ואל-יבאו בצדקתך |
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
| ימחו מספר חיים ועם צדיקים אל-יכתבו |
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
| ואני עני וכואב ישועתך אלהים תשגבני |
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
| אהללה שם-אלהים בשיר ואגדלנו בתודה |
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
| ותיטב ליהוה משור פר מקרן מפריס |
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
| ראו ענוים ישמחו דרשי אלהים ויחי לבבכם |
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
| כי-שמע אל-אביונים יהוה ואת-אסיריו לא בזה |
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
| יהללוהו שמים וארץ ימים וכל-רמש בם |
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
| כי אלהים יושיע ציון ויבנה ערי יהודה וישבו שם וירשוה |
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
| וזרע עבדיו ינחלוה ואהבי שמו ישכנו-בה |
