Psaltaren 59
1 För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
To the Overseer. — 'Destroy not,' by David. — A secret treasure, in Saul's sending, and they watch the house to put him to death. Deliver me from mine enemies, O my God, From my withstanders set me on high.
2 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
Deliver me from workers of iniquity, And from men of blood save me.
3 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
For, lo, they laid wait for my soul, Assembled against me are strong ones, Not my transgression nor my sin, O Jehovah.
4 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
Without punishment they run and prepare themselves, Stir up to meet me, and see.
5 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
And Thou, Jehovah, God of Hosts, God of Israel, Awake to inspect all the nations. Favour not any treacherous dealers of iniquity. (Selah)
6 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
They turn back at evening, They make a noise like a dog, And go round about the city.
7 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
Lo, they belch out with their mouths, Swords [are] in their lips, for 'Who heareth?'
8 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
And Thou, O Jehovah dost laugh at them, Thou dost mock at all the nations.
9 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
O my Strength, unto Thee I take heed, For God [is] my tower — the God of my kindness.
10 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
God doth go before me, He causeth me to look on mine enemies.
11 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
Slay them not, lest my people forget, Shake them by Thy strength, And bring them down, O Lord our shield.
12 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
The sin of their mouth [is] a word of their lips, And they are captured in their pride, And from the curse and lying they recount.
13 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
Consume in fury, consume and they are not, And they know that God is ruling in Jacob, To the ends of the earth. (Selah)
14 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
And they turn back at evening, They make a noise like a dog, And they go round about the city.
15 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
They — they wander for food, If they are not satisfied — then they murmur.
16 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
And I — I sing [of] Thy strength, And I sing at morn [of] Thy kindness, For thou hast been a tower to me, And a refuge for me in a day of adversity.
17 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
O my Strength, unto Thee I sing praise, For God [is] my tower, the God of my kindness!
