Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
A Psalm of Asaph. The mighty God, even the LORD, hath spoken, and called the earth from the rising to the setting of the sun.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Out of Zion, the perfection of beauty, God hath shined.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Our God shall come, and shall not keep silence: a fire shall devour before him, and it shall be very tempestuous around him.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He shall call to the heavens from above, and to the earth, that he may judge his people.
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
Gather my saints together to me; those that have made a covenant with me by sacrifice.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
And the heavens shall declare his righteousness: for God is judge himself. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hear, O my people, and I will speak; O Israel, and I will testify against thee: I am God, even thy God.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
I will not reprove thee for thy sacrifices or thy burnt offerings, to have been continually before me.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I will take no bull out of thy house, nor male goats out of thy folds.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
For every beast of the forest is mine, and the cattle upon a thousand hills.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I know all the fowls of the mountains: and the wild beasts of the field are mine.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I were hungry, I would not tell thee: for the world is mine, and all it containeth.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Offer to God thanksgiving; and pay thy vows to the most High:
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
And call upon me in the day of trouble: I will deliver thee, and thou shalt glorify me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
But to the wicked God saith, What hast thou to do to declare my statutes, or that thou shouldest take my covenant in thy mouth?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Seeing thou hatest instruction, and castest my words behind thee.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
When thou sawest a thief, then thou didst consent with him, and hast been partaker with adulterers.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
Thou givest thy mouth to evil, and thy tongue frameth deceit.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
Thou sittest and speakest against thy brother; thou slanderest thy own mother’s son.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
These things hast thou done, and I kept silence; thou thoughtest that I was altogether such an one as thyself: but I will reprove thee, and set them in order before thine eyes.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Now consider this, ye that forget God, lest I tear you in pieces, and there be none to deliver.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
Whoever offereth praise glorifieth me: and to him that ordereth his conduct aright will I show the salvation of God.
