Psaltaren 50
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
The mighty God, even the LORD, has spoken, and called the earth from the rising of the sun unto the going down thereof.
2 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
Out of Zion, the perfection of beauty, God has shined.
3 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
Our God shall come, and shall not keep silence: a fire shall devour before him, and it shall be very tempestuous round about him.
4 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
He shall call to the heavens from above, and to the earth, that he may judge his people.
5 "Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."
Gather my saints together unto me; those that have made a covenant with me by sacrifice.
6 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
And the heavens shall declare his righteousness: for God is judge himself. (Selah)
7 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
Hear, O my people, and I will speak; O Israel, and I will testify against you: I am God, even your God.
8 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
I will not reprove you for your sacrifices or your burnt offerings, to have been continually before me.
9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
I will take no bullock out of your house, nor he goats out of your folds.
10 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
For every beast of the forest is mine, and the cattle upon a thousand hills.
11 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
I know all the fowls of the mountains: and the wild beasts of the field are mine.
12 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
If I were hungry, I would not tell you: for the world is mine, and the fullness thereof.
13 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
Will I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
Offer unto God thanksgiving; and pay your vows unto the most High:
15 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."
And call upon me in the day of trouble: I will deliver you, and you shall glorify me.
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
But unto the wicked God says, What have you to do to declare my statutes, or that you should take my covenant in your mouth?
17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
Seeing you hate instruction, and casts my words behind you.
18 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
When you saw a thief, then you consented with him, and have been partaker with adulterers.
19 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
You give your mouth to evil, and your tongue frames deceit.
20 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
You sit and speak against your brother; you slander your own mother's son.
21 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
These things have you done, and I kept silence; you thought that I was altogether such an one as yourself: but I will reprove you, and set them in order before your eyes.
22 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
Now consider this, all of you that forget God, lest I tear you in pieces, and there be none to deliver.
23 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."
Whoso offers praise glorifies me: and to him that orders his conversation aright will I show the salvation of God.
