Psaltaren 46

1 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Načelniku godbe med nasledniki Koretovimi, po visoki godbi, hvalna pesem. Bog nam je zavetje in moč; pomoč v stiskah najkrepkejša.

2 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

Zato bi se ne bali, ako bi se premaknila zemlja, ali ko bi se gore pogreznile v globočino morja.

3 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)

Šumele bi, kalile se vodé njih vseh, gibale se goré od njegovega vzdigovanja.

4 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Reka, potoki njeni razveseljujejo mesto Božje, kraj presveti, Najvišjega prebivališče.

5 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Bog je v sredi njegovi, ne gane se; Bog mu pomaga rano zjutraj.

6 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

Ko hrumé narodi, gibljejo se kraljestva, oglasi se on, taja se zemlja.

7 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Gospod vojnih krdel je z nami, grad je nam Bog Jakobov.

8 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

Pridite, glejte dela Gospodova, kako razgraja po zemlji!

9 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

Vojske mirí noter do skrajnosti zemlje, lok lomi in sulico krši, vozove sežiga z ognjem.

10 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden."

Govoreč: Stojte in spoznajte, da sem jaz Bog; da se bodem poveličeval med narodi, poveličeval na zemlji.

11 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

Gospod vojnih krdél je z nami, grad nam Bog Jakobov.