Psaltaren 44

1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Načelniku godbe med nasledniki Koretovimi; ukovita. O Bog, z ušesi svojimi smo slišali, očetje naši so nam pravili, káko delo si storil o njih časih, časih nekdanjih.

2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Z roko svojo si izgnal narode in naselil njé: pokoril si ljudstva in razširil njé.

3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Niso namreč z mečem svojim dobili dežele v oblast, in njih dlan ni jim dala blaginje; nego desnica tvoja in dlan tvoja in obličja tvojega luč; ker blagovoljen si jim bil.

4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Ti sam si kralj moj, o Bog; pošlji vsakoršno blaginjo Jakobu.

5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

S teboj bodemo z rogom udarili sovražnike svoje; z imenom tvojim bodemo pogazili njé, ki se spenjajo v nas.

6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

Ker na lok svoj se ne zanašam, in meč moj ne bode me rešil.

7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Ko nas bodeš otél neprijateljev naših, in osramotil sovražnike naše,

8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

Hvalili bodemo ves dan Boga, ime tvoje bodemo slavili vekomaj.

9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

In vendar si nas zavrgel in onečastil, ker nisi hodil z našimi vojskami.

10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

Storil si, da smo se umaknili sovražniku, in neprijatelji naši si plenijo.

11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

Predal si nas kakor drobnico za hrano, in med ljudstva si nas razkropil.

12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

Prodal si ljudstvo svoje za malo, in povišal nisi cene njegove.

13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

Izpostavil si nas v sramoto sosedom našim, v zasramovanje in zasmehovanje njim, ki nas obdajajo.

14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

Za pregovor si nas postavil ljudstvom, v majanje z glavo med narodi.

15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

Ves dan mi je nečast moja pred očmi, in obličja mojega sramota me pokriva;

16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

Zaradi glasú zasramovalca in preklinjalca; zaradi sovražnika in maščevalca.

17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

Vse to nas je zadelo, in vendar te ne zabimo; in lažnjivo se ne vedemo zoper zavezo tvojo.

18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

Ne odmika se srce naše, in stopinja naša ne zavija v stran od steze tvoje:

19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

Če tudi si nas potrl v kraj sômov in pokril nas z mrtvaško senco.

20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

Ako bi bili pozabili imena Boga našega, ali razpeli roke svoje proti bogu mogočnemu tujemu,

21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

Ali bi ne bil Bog tega preiskal? Ker on pozná srca skrivnosti.

22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

Ali zavoljo tebe nas pobijajo vsak dan; cenijo nas kakor drobnico za klanje.

23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

Zbúdi se, zakaj bi spal, Gospod? vstani, ne zametaj nas na večno.

24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

Zakaj bi skrival obličje svoje, pozabljal nadloge naše in stiske naše?

25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

Ker v prah je ponižano življenje naše, tál se tišči trebuh naš.

26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

Vstani na pomoč nam, in reši nas zavoljo milosti svoje.