Psaltaren 44
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
To the Overseer. — By sons of Korah. An Instruction. O God, with our ears we have heard, Our fathers have recounted to us, The work Thou didst work in their days, In the days of old.
2 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
Thou, [with] Thy hand, nations hast dispossessed. And Thou dost plant them. Thou afflictest peoples, and sendest them away.
3 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
For, not by their sword Possessed they the land, And their arm gave not salvation to them, But Thy right hand, and Thine arm, And the light of Thy countenance, Because Thou hadst accepted them.
4 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
Thou [art] He, my king, O God, Command the deliverances of Jacob.
5 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
By Thee our adversaries we do push, By Thy name tread down our withstanders,
6 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
For, not in my bow do I trust, And my sword doth not save me.
7 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
For Thou hast saved us from our adversaries, And those hating us Thou hast put to shame.
8 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
In God we have boasted all the day, And Thy name to the age we thank. (Selah)
9 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
In anger Thou hast cast off and causest us to blush, And goest not forth with our hosts.
10 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
Thou causest us to turn backward from an adversary, And those hating us, Have spoiled for themselves.
11 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
Thou makest us food like sheep, And among nations Thou hast scattered us.
12 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
Thou sellest Thy people — without wealth, And hast not become great by their price.
13 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
Thou makest us a reproach to our neighbours, A scorn and a reproach to our surrounders.
14 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
Thou makest us a simile among nations, A shaking of the head among peoples.
15 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
All the day my confusion [is] before me, And the shame of my face hath covered me.
16 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
Because of the voice of a reproacher and reviler, Because of an enemy and a self-avenger.
17 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
All this met us, and we did not forget Thee, Nor have we dealt falsely in Thy covenant.
18 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
We turn not backward our heart, Nor turn aside doth our step from Thy path.
19 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
But Thou hast smitten us in a place of dragons, And dost cover us over with death-shade.
20 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
If we have forgotten the name of our God, And spread our hands to a strange God,
21 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
Doth not God search out this? For He knoweth the secrets of the heart.
22 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
Surely, for Thy sake we have been slain all the day, Reckoned as sheep of the slaughter.
23 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
Stir up — why dost Thou sleep, O Lord? Awake, cast us not off for ever.
24 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
Why Thy face hidest Thou? Thou forgettest our afflictions and our oppression,
25 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
For bowed to the dust hath our soul, Cleaved to the earth hath our belly.
26 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
Arise, a help to us, And ransom us for thy kindness' sake.
